Tjohoo! Här är även jag! 
Trots att mitt knä fortfarande värker så stapplade jag iväg till gymmet både i måndags och nu i kväll. Vågar inte köra mycket kondition (bara c:a 15 min) pga knäet, men fick till en del styrka och bålträning i alla fall. Och det kändes bra.
Gjorde min vanliga linssoppa till middag, fast med en liten "twist" i form av rödbeta. Så det blev en indiskt borsjt-soppa kan man säga. 
Gott!
Joana: Vilken tråd har du startat? Om du har en egen tråd borde du skriva länken. Eller "hijackar" du vår tråd? 
Det låter som en kul idé och ett intressant projekt.
MissKaos: Ja, du är nog den som skriver mest om vad du äter. Sedan om du egentligen äter mest är en annan femma. Vad skönt att du har flyt i din träning!
MEN inte på sötsaker utan på MAT vilket är otroligt skönt.. MEN det är ju bra med en period med mer styrketräning.. Vi är ju alla träningsnördar i den här tråden. Så motivationen bör det inte vara något problem med för oss. Som tur är tycker vi om att träna! Jag har också alltid gillat variation. Dock föredrar jag att göra styrketräning i gym. Body Pump och liknande blir så ensidigt. Jag har kanske gått på ett 50-tal Body Pump klasser i mina dar (samt instruktörsutbildningen). Jag tror att jag har testat och kört det mesta i gruppträningsväg. Nu har det dock inte blivit några klasser på ett halvår pga ryggen och att jag vill träna ytterst kontrollerat och efter eget huvud. Men, förhoppningsvis, kan jag skutta in i en klass snart igen. Vattengympa tänkte jag kunde vara en grej nu, för mina värkande leder och rygg. Har kollat upp ett ställe som har det, men tyvärr har de inget bra gym och jag har ingen lust att vara medlem på två olika ställen - det blir för dyrt. Vattengympa har jag inte testat tidigare, eftersom jag inte är någon pool-människa. 
"Jag vill mala!" Säger sonen och stjälper i 3 dl salt i morteln (och på diskbänken, på golvet, på stolen) och vispar runt. Och så kanel, gurkmeja, dragon, spiskummin, enbär osv. i en salig röra. Och så gärna försöka hälla denna goda blandning i sockerkakssmeten.
Men jag kan ju alltid lägga in en bild som är representativ för mina tidigare 43 år (dvs. innan graviditeten) på den här planeten.
När jag pratade med min endokrinolog (det var alltså inte han som sa att det kunde vara en cysta, utan några "experter" på KS) och sa att var det inte ganska underligt att mitt prolaktinom skulle ha omvandlats till en cysta (på samma ställe och av samma storlek!). Han sa att det ju kanske verkade litet underligt och att en ny MR skulle tas inom ett par år. Jag frågade också om jag kunde sluta medicinera, om det nu inte längre var ett prolaktinom, men det tyckte han inte att jag skulle göra. Jag kan bara säga att ibland blir man mycket trött på läkarvetenskapen...!
Nej, det blir ingen "tom påse" där prolaktinomet "bor". Det normala förloppet ska vara att medicineringen gör att tumören krymper. Mitt prolaktinom (eller ev. nu "cysta") har inte krympt på de här sju åren (sedan jag gjorde min förra MR, i England). Dock kan det vara så att det har vuxit under graviditeten och sedan krympt igen till sin "ursprungliga" storlek. Och därmed kanske fortsätter att krympa. Som du säkert förstår har jag, långt ifrån, skrivit alla turer och åsikter som har florerat kring mitt tillstånd under åren. Det är av det man blir trött på läkarvetenskapen. Några exempel: I England uppsökte jag vården för att jag ville bli gravid och hade mens c:a 1gg per år. Får diagnosen "prolactinoma" och sätt på medicinering. Efter en månad eller två gör jag ett återbesök och får veta att medicinen jag tar ABSOLUT inte ska tas om man ska bli gravid. Får ny medicin. Får också veta att om jag blir gravid ska jag OMEDELBART sluta medicinera, sedan gå på regelbundna MR och om de visar att tumören växer kan jag behöva börja medicinera igen efter 3:e graviditetsmånaden. Och så flyttar jag till Sverige, får tre missfall på raken, gör sedan två IVF. Endokrinologen i Sverige säger, även han, att jag ska sluta medicinera när jag blir gravid, men inte kollas med MR utan med synfältsundersökningar. Det andra IVF-försöket görs i Riga och där säger läkaren att jag har fått fel information ang. när jag ska sluta med min medicin för enligt henne ska jag ta den t o m v. 12, eftersom det är först senare i graviditeten som prolaktinvärdena börjar gå upp rejält och om jag slutar medicinera på en gång kommer mina värden att höjas "för tidigt" och kan därmed kanske orsaka missfall! Efter detta IVF-försök kontaktar jag en klinik i Tjeckien, för ev. vidare behandlingar, frågar där om när jag ska sluta med min medicin och får veta att det ska jag göra i v. 6-7! Någon månad senare blir jag gravid med min son, naturligt, och bestämmer mig då för att ta medicinen t o m v.8 (utan att nämna det för min endokrinolog). Sedan har jag också blivit tillsagd, av min endokrinologs kollega (när jag ringde för att jag var gravid igen, fick missfall, och min läkare var på semester), att jag kan "sluta när som helst med medicinen", eftersom mina värden verkar ha varit låga och stabila under två år efter min sons födelse. Min egen endokrinolog har hela tiden sagt att jag kan pröva att sluta först fem år efter att jag fick barn. Så kan det vara för en patient.... Och det är långt ifrån allt som jag har fått höra under åren! Jag har full respekt för att man inte alltid kan ha svar på allt - men väldigt ofta låter läkarna TVÄRSÄKRA när de delar ut sina åsikter och behandlingar. Något de, uppenbarligen, långt ifrån alltid är. Min egen endokrinolog är, i alla fall, trevlig och ganska ödmjuk. Även om han inte kan ge mig fullkomliga svar.
För mig är det inte minst viktigt att läkaren hellre erkänner att de inte riktigt vet än att de uttalar sig bombsäkert ang. något som visar sig vara fel.
Jag har försökt att få tag i min sjukgymnast (har inte träffat henne sedan i juni, eftersom hon hade långsemester till september), bl a för mitt knä och, självklart, för ryggen. Men nu visar det sig att hon är sjukskriven året ut. SÅ nu får jag vänta på att någon annan får en lucka/avbokning, suck! Nåväl, jag kan ju alltid hoppas på att den jag, till slut, får träffa är riktigt bra.
Det blev inget gym igår. Så jag ska försöka satsa på i kväll, i stället. Men det beror på när min man kan gå från jobbet osv. Jag är egentligen en person som tränar bäst på kvällstid, men nuförtiden är det så att om klockan börjar bli efter 18.30 innan jag kommer iväg, så känner jag mig ofta för trött. Hoppas få komma iväg vid 17-tiden idag.
Jag är SÅ avundsjuk på er som kan springa! Jag är övertygad om att det inte finns något (av de vanligaste motinsformerna) som är så fettförbrännande och konditionsökande som det. Jag hoppas så att jag ska kunna göra det i framtiden. Nu är det dock inte läge, tyvärr.
Kom iväg till gymmet - så det blev kondition och styrka i en dryg timme.