Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Det är vanligt att man får en extrablödning efteråt. Det var därför som jag började dra ner på tabletterna redan förra helgen. Sammandragningarna var så smärtsamma och blödningarna inte mer än färgade flytningar. Men sen tog allt rejäl fart. Nu verkar blödningarna nästan vara helt borta. Det ska bli intressant att se hur cykeln blir.

M och m: Tror jag skippar ägglossningstest denna månad, men att jag ändå letar efter de vanliga ägglossningssymtomen. Jag brukar ju ha tydlig ägglossning, men denna månad kan ju bli annorlunda. När det gällde äl-rest rekommenderade kliniken clearblue med sju stickor. Blir väl till att inhandla dem till nästa månad. Hur ska du göra?

M och m: Vi fick faktiskt till det i helgen. Nu tänker jag dock avvakta tills jag får äl-känningar. Tycker att min kropp inte riktigt känns som vanligt efter plocket. Har liksom värk/obehag i livmodern. Känner du dig som vanligt? Man är ju lite nojig för att det kan ha blivit någon infektion eller liknande, men antar att värken i så fall borde vara mer uttalad.

Har inte fått några anvisningar ang. vilken sorts urin som ska användas. Har dock för mig att generellt brukar lh-ökningen bäst uppmätas runt lunch-tid. Man missar det lätt med morgonurin.

Har också lite ägglossningskänningar, men som sagt inte de vanliga äl-flytningarna. Har dock ökad mängd jämfört med hur det var innan. Men jag tror att det är vanligt att cykeln är lite annorulunda efter ivf.

Det klippet var ju bara för underbart. Kunde faktiskt inte låta bli att le även om jag kände smärtan i magen...

Situationen är precis den samma för mig! Jag tror att värken som jag kände i tisdags var själva ägglossningen för de senaste dagarna har jag inte känt nåt alls. Hade inga äl-flytningar så jag tror fortfarande hormonerna spökar. Skönt att du upplevt samma. Nu känner jag mig lite lugnare. Jag tror inte alls på denna cykel. Fick bara till det i söndags. Bara mensen kommer om drygt 1,5 vecka är jag nöjd.

M och m: Idag kom äl-flytningar. Tror att det blir äl till helgen. Det kom två veckor efter att mensen tog riktig fart och inte från de första blödningarna. Som sagt. Kroppen är lite småskum.

Liten till: Grattis!

Mom11: Jag förstår verkligen att du tycker att det är jobbigt. Sådana där kommentarer ska man inte behöva ta. Min son är också tre år och är mellan varven också hemskt trotsig och säger sårande saker i stil med "försvinn, jag vill inte ha dig" etc. Man kan bli tokig och ledsen för mindre. Hoppas du har möjlighet att ta pauser och lämna över till någon annan. Och att du kan hitta på saker för din egen skull. För min del försöker jag njuta av pauserna i vardagen, t.ex. att jag åker iväg och storhandlar medan jag kopplar bort allt där hemma.

Här på jobbet ägnades hela morgonfikat åt att prata nyfödda bebisar och förlossning. Genast kom den förbannade smärtan fram igen. Varför är just vi i den här situationen...? Jag vill ju kunna ha sex och bli gravid som alla andra.

Vad jag gör beror nog lite på dagsform. Antingen sitta tyst och försjunka i egna tankar eller verka fokuserad av något som står i tidningen. Är jag lite starkare kan jag försöka mig på att berätta om något minne av min egen graviditet och förlossning. Men ofta gör det ont då jag känner smärtan av att kanske inte få gå igenom allt igen.

Har tagit en liten familjelivs paus och faktiskt återhämtat mig lite. Fick en riktig depp förra veckan, men de senaste dagarna har det känts lite ljusare igen. Jag hoppas att det håller i sig ett längre tag den här gången. Orkar inte med skiftningarna mellan hopp och förtvivlan.
Någonstans hoppas jag på att jag håller på att förlika mig med att det kanske inte blir fler barn. Jag kommer säkert bli ledsen om vi misslyckas med vår FET. Men jag tror faktiskt att både sambon och jag är en del i det faktum att vi misslyckas. Han med sina spermier och jag med mitt myom. Myomet ska kollas upp den 18/11. Hoppas att jag kan få mer vägledning då. Innan vi helt ger upp vill jag dock göra något ivf-försök till samt operera bort myomet om jag bara kan få vården att hjälpa till med det.

Gweny: Tack, nej inte ge upp än. Mer bara ta dagen som den kommer :).

Mom11: Ett fint resultat. Hoppas på flera befruktade. Minns den nervösa väntan på det där första telefonsamtalet :)

M & m: Nej hoppas verkligen inte att vi är kvar om fem år. Själv har jag någonstans bestämt mig för att 2015 är det sista året som vi kör ivf och liknande. Om det nu inte skulle visa sig att de vill operera mitt myom. Då kan jag tänka att det är okej att köra längre. Annars slutar de aktiva försöken 2015 och sen gör jag mig av med bebissakerna. Det finns dock inte på kartan att vi någonsin kommer skydda oss aktivt igen.

Detta är det sätt som får mig att orka vidare. Igår var vi på en mysig julmarknad tills en mamma från föräldragruppen dök upp gravid. Men jag klarade mig faktiskt utan att bli superledsen, även om det sved lite. Småpratade tom en stund med dem.

Mom11: Förstår din besvikelse, men hoppas att ni har ett perfekt embryo som väntar på er :). Om du är osäker fråga läkaren vad den låga befruktningsgraden beror på. Var det t.ex. icsi eller vanlig ivf?

Jag följer en blogg på nätet (med näbbar och klor). Tjejen som skriver den ska ta trombyl nästa FET eftersom hon tidigare fått missfall i samband med IVF. Tror inte att det hjälper om det nu inte är så att man fått missfall.

M och M: Om du ser ett streck tror jag att du ska tänka att du är gravid och inte behöver tänka mer på FET :) Jag vågar mig på att säga grattis. Ett streck är ett streck :)

FruKarlsson: Förstår väl hur du känner med beissaker. Jag känner precis likadant.

Hej allihopa! Den senaste månaden har jag haft en familjelivspaus. Blev så stressad av att alltid vara den som blev sist kvar. Förra fredagen gjorde vi dock vårt frysförsök och jag fick tillbaka ett fem dagars embryo. Jag har nu fått det underbara beskedet att jag är gravid. Jag kände ganska tidigt att något var annorlunda den här gången. Nu hoppas jag att alla ni andra lyckas. Det finns alltid hopp, även när det känns som mörkast. Kram!

Tack allihopa. Jag vill som sagt inte göra någon ledsen för jag vet alltför väl hur gravidbesked känns. Ville mest bara berätta eftersom jag hängt med er länge och dessutom ge er hopp. Att det faktiskt aldrig är hopplöst. Jag ska hålla mina tummar för er! Kram