Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vårt förhållande har verkligen gått uppochner genom hela processen. Min sambo har flera gånger deklarerat att jag vill ha barn mer än honom. Att två barn bara bråkar och att vi ska vara glada för vår son. Diskussionerna har ibland varit heta. Han har hela tiden sagt att allt ordnar sig. Ikväll avslöjade sambon dock att han bara sa så för att lugna mig. Vår relation har blivit bättre sen vi började processa vad som var problemet och vi enades om att försöka ivf.

Känner verkligen igen mig i att övriga livet är på paus. Man känner sig inte heller helt hemma någonstans. Med andra barnfamiljer kan de kännas jobbigt eftersom de har syskon, men inte vi. Det kan göra ont med gravidmagar och små bebisar även om vi redan har ett underbart barn. Inte heller är vi i samma situation som andra barnlösa. Vi har ju samma längtan och kamp som dem, men vi har ändå ett barn.

Jag har varit noga med att rensa ut bebissakerna: kläder, vagn, leksaker, gym m.m. Men på vinden finns alltihop. Kan inte gå upp där utan att känna sorg. Tanken på att kanske aldrig få använda dem igen känns så tung. Kanske borde man sälja och skänka bort dem...

Efter sambons dåliga spermaprov kom nästa motgång idag. En genomspolning av min livmoder samt äggledare visade ett myom. Läkaren sa att det var ett litet myom och att det inte borde påverka min fertilitet, men lite osäker var hon och skulle kolla med en kollega. Själv tyckte jag att myomet såg ut som en liten kulle som växte rätt in i livmoderhålan. Känner mig lite uppgiven eftersom jag är rädd att myomet ska påverka våra möjligheter att lyckas med ivf. Embryot kanske inte vill växa tillsammans med myomet. Är det någon av er som har myom?

M och M: Har en heltidstjänst, men jobbar 90 %, är ledig varannan måndag.

Själv väntar jag på att läkaren från fertilitetsmottagningen ska ringa ang myomet. En dryg vecka har gått, men hon har inte ringt än. Blir helt tokig av att inte få besked... Jag har googlat runt en del och siffrorna är inte så uppmuntrande. 27% blir gravida utan operation och 43-60% lyckas efter operation. Just nu verkar det som om vår ivf kommer skjutas upp tills vi vet mer. Vi skulle egentligen ha haft ett första planeringsmöte nu i juni, men nu kommer vi få vänta tills hösten. Vänta och vänta och vänta...

Jag har varit borta från familjeliv ett tag nu eftersom jag haft mycket annat som snurrat i huvudet. Nu är det bestämt att vi börjar med ivf nästa menscykel. Tre veckor efter mensens första dag ska jag börja med spray. Eftersom jag har myom tyckte läkaren att den långa metoden blir bäst. Då kommer jag spraya i tre veckor (hamna i klimakterium) och sedan spraya och ta sprutor i ca två veckor. Själva ivf:en kommer därför ske i september. Jag längtar! Men samtidigt känns det läskigt... Tänk om vi misslyckas? Vi kommer göra ivf i Örebro.

Jag är också rädd för att misslyckas. Samtidigt är det skönt att vi gör allt vi kan. På så sätt skulle ett misslyckande vara lite lättare att acceptera... Och det är väl även ett sätt att gå vidare oavsett om det är adoption eller vara ofrivillig en barns familj. Jag vill dock tro på att vi ska lyckas! Ingen aning om hur länge man orkar försöka. Tre försök är väl lite av standard så det är vad jag tänker just nu, men man kan ju ändra sig under resans gång.

Jag tror att det tyvärr att det ofta är lång väntan på adoption. Flera år är inte ovanligt. Även om jag ibland snuddat vid tanken tror jag att vi behöver ta oss igenom resan ett steg i taget. Vet faktiskt inte hur jag känner för adoption. I början kändes tanken avlägsen, men nu är den inte lika främmande. Och det är också skönt att veta att även om ivf är vår enda möjlighet till biologiskt barn är den inte vår enda möjlighet till syskon. Hur tänker ni?

Känner även igen det du skriver om att det kan kännas dom om graviditeten med sonen aldrig hänt. Jag ser ju att han är här och jag har ju mitt kejsarsnitt som visar att han varit i mig, men det känns på sätt och vis avlägset. Jag har ju bara varit gravid en enda gång.

M och m: Kul! Ta chansen. Men jag känner verkligen igen oron som följer med. Jag kör långa protokollet. Börjar spraya på fredag på dag 21. Planerat äggplock är vecka 39.