Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Våra mirakel som förgyller varje minut! Det känns verkligen som att sonen var ett sådant mirakel. Där och då den 2:a januari 2011 var vår chans och vi tog den. Hoppas nu att vetenskapen kan övervinna oddsen åt oss denna gången.

Ikväll tog jag första sprutan och det var faktiskt lugnt. Kändes ungefär som en mygga. Var dock lite skakis över ångesten som den väckte i mig. Imorgon ver jag i alla fall vad som väntar och är då förhoppningsvis mer avslappnad.

M och m: Är också ensambarn och har alltid velat ha två barn pga det. Skulle aldrig frivilligt göra sonen till ett ensambarn. Lycka till imorgon :).

Vad många ensambarn det finns i denna grupp. Själv tyckte jag att det var sådär att vara ensambarn under uppväxten. Är uppväxt i ett jättestort hus på landet utan jämnåriga kamrater i närheten. Så jag tycker nog definitivt att det hade varit skönt med ett syskom ur den synvinkeln. I vuxenålder kan jag sakna det framförallt när det gäller föräldrarna. Känner ett sånt enormt ansvar som ensambarn att hjälpa dem eftersom det inte finns någon annan att dela uppgiften med... Och tanken på att en dag ta reda på allt efter dem (som sagt ett jättstort hus fyllt med mängder av saker och skräp) känns övermäktig att göra själv.

M och m: Jag tar mina vanliga. Aco kvinna (för mer folsyra) samt omega 3. Härligt att det gick bra med sprutan. Blev själv förvånad över hur lite det kändes. Vilken dos har du ? När har du blodprovskoll? Jag är också nojig att bli förkyld. Sonen drar hem nytt från dagis var och varannan vecka. Men när jag blev gravid med sonen hade jag rejäl influensa, så det behöver inte va negativt.

Gweny: Skit! Beklagar verkligen. Men skönt att pergo iaf gav dig ägglossning. Det är ju en början.

M och m: Jag har tagit fjärde sprutan och känner inte heller direkt nåt. Ibland kanske att det molar lite på kvällen, men det kan lika gärna vars önsketänkande... För egen del känner jag fortfarande av nedregleringen en del så någonstans undrar jag ju också om gonalen fungerar.

Idag känner jag mig ledsen. Det första blodprovet visade att jag fortfarande har alldeles för låga halter av östradiol. Ska nu öka min dos från 150 till 225. Är nu orolig för att det inte ska fungera och att det inte blir ivf eller syskon för vår del =(.

Tack för ert stöd. Så skönt att bara ha någon att skriva till när allt känns jobbigt.

M och m: Försök att inte ta ut något i förskott. Dina värden kan mycket väl vara bra! Jag tror som sagt att negativa besked hör till ovanligheterna.
Vet inte hur klinikerna räknar försök. Jag har dock hört att de ibland kan dra av någon viss del av summan också beroende på var de behöver bryta i programmet. Lycka till imorgon!

Gweny: Härligt med positivt tänkande. Kanske ni inte ens behöver spolning :)

Liten till: Vilken dålig timing, men det behöver inte vara kört bara för att man inte får till det på ÄL-dagen. När sonen blev till var det mys två dagar före som gjorde sysen :).

M och m: Hoppas proverna ser bra ut och allt rullar på som det ska :).

Ego: Trots ökad dosering känner jag ingenting så jag misstänker starkt att det inte blir någon IVF som planerat. Kanske var jag nedreglerad för länge. Jag fick ju hela tre veckor med nedreglering, så kanske är det inte så konstigt att min kropp inte vill vakna upp.

M och m: Skönt att det verkar gå bra för dig! Jag tar ingen spruta för att förhindra ägglossning. Är ju nedreglerad med hjälp av spray. Sprayar fortfarande men med minskad dos.

IVF-processen är en riktig rysare för min del. I måndags var mitt värde 55. I onsdags hade det blivit 235 (fortfarande lågt, men en klar ökning efter den större dosen) så jag fick komma på ultraljud idag.
Jag hade fyra stora äggblåsor och tre små. Ett gränsfall sa läkaren och ville konsultera vår klinik i Örebro. Kanske skulle behandlingen avbrytas... Efter att ha kämpat mig igenom en oviss förmiddag ringde man nu med beskedet att jag ska öka min dos från 225 till 300. Nytt ultraljud på måndag. Och jag som trodde att själva stressen skulle komma efter äggåterföringen, inte redan nu. Nu hoppas jag i alla fall att vi får köra på hela vägen om äggen fortsätter utvecklas som de ska även om de är få.