Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Ser att ni har skrivit lite om att berätta om IVF eller inte. När vi gjorde vårt första försök så var jag arbetslös så då var det inga problem för mig att gå och ta prover, gå på ultraljud och slutligen äggplock. Vid andra försöket hade jag jobb, men jag hade ett bra jobb där jag hade möten på olika håll och jag behövde inte stämpla, så då märkte ingen av när jag var på kontrollerna. För själva äggplocket sjukskrev jag mig. Den var på en fredag så då kunde jag även ta det lugnt de följande dagarna.

Mitt råd till er som kommer att göra IVF är att sjukskriva sig. Vissa känner inte alls mycket efteråt, andra känner av under några dagar. Och detta är också något som skiljer från gång till gång. Vid vårt andra försök hade jag ont i flera dagar, men då kände jag inget under själva äggplocket. Däremot så kände jag desto mer under första försöket, men inte så mycket efteråt.

Hur öppen man väljer att vara är upp till var och en, men tänk dels på att du inte vet hur du kommer att reagera på alla hormoner. Med första försöket (långt protokoll) mådde jag inte alls bra, fick bl.a. kolik av nässprayen. Hade jag haft ett jobb skulle jag troligtvis inte klarat av att jobba. Vid andra försöket (kort protokoll) så hade jag inte alls lika mycket biverkningar. Men även där kan det variera väldigt från fång till gång även om man kör samma protokoll och samma mediciner och samma doser.

Berättar man får man vara medveten om att folk kommer att undra och risken är stor att folk kommer och frågar "hur det går" vilket kan kännas jobbigt när man själv går och väntar tills man kan testa, eller om man precis har fått veta att försöket har misslyckats. Så det är helt enkelt en avvägning man får göra

Vad underbart att du får göra bruttolöneavdrag, det blir ju betydligt billigare då ju! Har din man kollat om han kan göra detsamma för sin del?

Här hittar ni information om bruttolöneavdrag och hur man räknar ut hur mycket det gör på kostnaden: fertilitetscentrum.se/stockholm/priser/bruttoloneavdrag/

Då jag var arbetslös när vi betalade vårt trepack och min mans arbetsgivare inte ger bruttolöneavdrag så har jag inte helt koll på hur det ligger till med den saken, men jag har för mig att min läkare sa att man måste dela upp det, för att slippa förmånsbeskattning. Ni är ju två som genomgår behandlingen, även om det är kvinnan som får ta alla hormoner, ingrepp osv, men ni behandlas som ett par. Arbetsgivaren får, om jag har förstått det rätt, bara ge sina anställda bruttolöneavdrag, inte deras anhöriga, vilket gör att din mans del av kostnaden får du i så fall förmånsbeskatta för. Men det bästa är ju om du kontaktar Skatteverket och frågar dom om det hela så att ni slipper en skattesmäll senare

Galenpanna: Som jag förstod det som när läkaren pratade om det så räknades det som att i och med om att man är två om det så är det också två som ska dela på kostnaden. Precis som man vid utredningen, även om man gör det via landstinget, får betala patientavgift för både även om bådes tester tas samtidigt. Men jag kan minnas fel vad det gäller avdraget med tanke på att det aldrig var aktuellt för oss. Och dessutom så är det ju 1,5 år sedan utredningen. Vore jag du skulle jag som sagt var kolla upp med de som har kunskapen och som jobbar med det, dvs Skatteverket, för att vara på den säkra sidan.

På tal om olika regler i olika landsting:

Just det ja, de flesta IVF-kliniker har att man kan få träffa psykolog vid behov en eller ett par gånger om man köper IVF-försök hos dom, så känner man att det är något man skulle behöva kan det vara värt att kolla om den klinik man väljer erbjuder det

Håller med dig!

Allteftersom dottern har vuxit från sina saker har de lagts undan, sålts eller getts bort. Och även om jag nu är gravid och har BF om sju veckor så är bara den ena spjälsängen framplockad och det är den som står i rummet som en dag ska bli bebisens. Men madrassen ligger fortfarande undanstoppad och den babycrib som vi ska ha i vårt sovrum står fortfarande kvar i källaren. Funderar på att plocka fram den om ett par veckor, eller något.

Chasingdreams: jobbiga besked, men som tröst så kan jag berätta att det ändå är i regel rätt lätta att åtgärda. När jag gjorde sista IVF:en så upptäckte läkaren som gjorde sista ultraljudet före äggplock storleken på äggblåsorna och då såg hon något som såg ut som myom. Det var samma läkare som skulle göra äggplock och då skulle hon kolla på det igen. Vi fick välja om vi skulle chansa och göra ett insättningsförsök eller om eventuella befruktade ägg skulle frysas in och sättas tillbaka efter ytterligare undersökning och operation. Vi valde att fortsätta och göra ett försök. Vid äggplocket så hittade hon inget så ingen vet egentligen vad det är hon såg. Så myom kan göra att det blir svårare att bli gravid, men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Sedan så kan man få myom under graviditet också. Det fick jag med dottern. Men den försvann sedan av sig själv. Mycket beror nog på hur stor den är och var den är.

Vad det gäller ämnesomsättningen så måste jag fråga vad dina värden låg på? Som gravid brukar rekommendationen vara att TSH ska vara under 2,0 men "normalt" TSH kan vara upp till 4-5, beroende på hur labbet sätter gränsen. Många blir gravida utan problem med högre TSH än 2,0 precis som olika människor är olika känsliga för högre TSH. Själv har jag tex hypotyreos och får mina symptom redan när TSH ligger på 3, men långt ifrån alla är så känsliga. Att justera TSH kan gå snabbt, men det kan också ta tid, helt och hållet på ens känslighet. När min hypotyreos upptäcktes tog det 4-5 månader innan vi hade kommit fram till rätt dos levaxin. Detta berodde på att den vårdcentralen ville kolla proverna var 6:e vecka innan ev. justering. Sedan finns det dom som "nöjer sig" med prover var 4 vecka (det tar 4-6 veckor för levaxinet att brytas ner fick jag förklarat för mig, därav detta tidsspann).

Oj, det är ju en helt galen höjning! 25 är ju hurhögt som helst! Du får väl en remiss till specialist för den höjningen på så kort tid är ju något som bör undersökas noggrannare! Hur mår du? Vad har du för symptom?

Och skönt med en läkare som kör på en så låg nivå, önskar att jag hade en sådan, men tyvärr växer de inte på träd. Den läkaren råkar inte finnas i Göteborgstrakten?