Jag tar bara en tablett levaxin jag och de säger värdena är bra. Kanske inte är så då....?
Igår skrapade jag ut min sjunde graviditet... När när när ska det bli min tur?
Min man tjatar varje gång att nu blev du gravid men känner mig så j*vla dålig när jag sen får mensen. Går jag över två dagar på mensen så tror jag att nu tog det kanske denna gången men blir alltid lika besviken. Jag börjar ge upp allt hopp. Vi får inte ens bli kollad att allt är rätt för jag har en dotter sen tidigare. Hur går man tillväga för IVF? Gör ni det privat ?
Jag tycker ni är så modiga som kör igång med IVF!
Jag är en jäkla fegis och är totalt livrädd för IVF! Jag gör vad som helst för att slippa det... Men det börjar sakta gå upp för mig att det nog är vår enda chans
Jag har varit borta från familjeliv ett tag nu eftersom jag haft mycket annat som snurrat i huvudet. Nu är det bestämt att vi börjar med ivf nästa menscykel. Tre veckor efter mensens första dag ska jag börja med spray. Eftersom jag har myom tyckte läkaren att den långa metoden blir bäst. Då kommer jag spraya i tre veckor (hamna i klimakterium) och sedan spraya och ta sprutor i ca två veckor. Själva ivf:en kommer därför ske i september. Jag längtar! Men samtidigt känns det läskigt... Tänk om vi misslyckas? Vi kommer göra ivf i Örebro.
Hoppar in här, hoppas att det är ok med en nykomling. Är 31 och har försökt bli gravida med syskon sen jan 13, drygt 1,5 alltså. Har en son som blev till på 18:de försöket. Då hade jag regelbunden äl och mens. Denna gång har jag inte fått ordentligt utslag på äl-testerna en enda gång och mensen är oregelbunden med en cykel som bara blir kortare (nu senast 22 dagar, trodde det var en nidblödning men nope...). Orkar inte räkna antal försök då cykeln är så kort, men ligger nog runt 20 försök.
Nu står vi i kö till utredning, jag har lämnat blodprov och idag ringde de från fertilitetsenheten, de hade fått en avbokning och kunde ta emot oss imorgon bitti. Det fanns inte en chans att fixa ledigt med så kort varsel så jag fick tacka nej. Men jag frågade även förvånat om inte maken måste lämna prover också, då sa BM -eeeeeh, ja det kan han ju göra, det är ju bra.
Är jag en galen övertolkare som tror att de hittat något redan i mina prover de vill prata om? Som ex dåliga äggreserver?
Jag ville bara tassa in här och kolla till er tjejer. Jag ser att ni är flera som funderar på IVF och jag måste säga att jag tyckte inte det var så jobbigt. Visst med första försöket (långa protokollet) fick jag en del biverkningar, men dessa slapp jag vid andra försöket (korta protokollet). Sprutorna är väldigt tunna så jag tyckte att de var helt ok att ta, även om det kändes lite läskigt de första gångerna men jag vande mig snabbt. Ägglossningssprutan är tjockare och känns mer, men då var man ju så nära plocket att i alla fall jag var väldigt taggad.
Några sidor som jag kan rekommendera är fertilitetsguiden.com och fertilitetsguiden.nu och slutligen barnlangtan.se
Vad det gäller tillskott för mannen så fick min man betydligt bättre spermier av att äta en mix av folsyra, l'arginin, zink och allmänt med multivitaminer. Detta märktes då vid första försöket, då han hade ätit denna mix ett tag så kunde hälften av äggen befruktas på vanligt vis och hälften mha ICSI. Vid utredningen hade hans spermier varit så pass dåliga att de sa att vid IVF skulle det bli ICSI. Både metoderna gav lika bra utdelning i antal befruktade ägg.
Inför försök två hade han haft uppehåll med tillskotten och den gången var de tvungna att köra ICSI på samtliga ägg.
Något som jag tycket är bra att tänka på är att vid IVF är att ca 70% av alla par lyckas på tre försök. Och i den statistiken räknas alla par, oavsett vilken orsak de har till sin ofrivilliga barnlöshet, så chanserna är ju goda! Och så här i efterhand är jag väldigt glad för att vi valde att göra IVF trots att det inte var det bästa läget för oss med tanke på vår situation just då både vad det gäller jobb och ekonomi.
Har någon av er frågor eller funderingar på IVF så får ni gärna inboxa mig så kan jag svara utifrån mina erfarenheter och utifrån det jag lärt mig på vägen under våra behandlingar. Jag är inte här inne så ofta numera så därför är inbox bättre än att fråga här
Jag har tre syskon och vi har nog aldrig stått varandra nära. Den äldsta är "sladdis" åt det hållet så hon var rätt gammal när vi andra kom så där har vi en naturlig förklaring. Mellan 2:an och 3:an skiljer det 2 år, men de är, och har alltid varit som natt och dag och så jag, 3 år yngre än den yngsta. Också väldigt olik de andra. Och alltid jämförd (dock ej inom familjen tack och lov!) med den som är närmast mig i ålder, och alltid till hennes fördel. Så för mig har det aldrig varit en önskan att ge dottern ett syskon som hägrat utan rent den egoistiska viljan att ha ett barn till.
Gweny: Härligt med positivt tänkande. Kanske ni inte ens behöver spolning :)
Liten till: Vilken dålig timing, men det behöver inte vara kört bara för att man inte får till det på ÄL-dagen. När sonen blev till var det mys två dagar före som gjorde sysen :).
M och m: Hoppas proverna ser bra ut och allt rullar på som det ska :).
Ego: Trots ökad dosering känner jag ingenting så jag misstänker starkt att det inte blir någon IVF som planerat. Kanske var jag nedreglerad för länge. Jag fick ju hela tre veckor med nedreglering, så kanske är det inte så konstigt att min kropp inte vill vakna upp.