• Anonym (Bipolär)

    Bipolär - Fakta!

    Jag är själv bipolär och har under senaste tiden läst mycket om sjukdomen. Jag har tagit fram en lista med fakta som JAG tycker är nyttiga. Att vara bipolär är ett allvarligare tillstånd än de flesta tror. Jag hoppas att den kan vara till hjälp, antingen för dig som är sjuk eller dig som har en sjuk närstående.Listan består av 52 punkter.


    1- Världshälsoorganisationen (WHO) räknar bipolär sjukdom till en av de tio mest handikappande sjukdomarna.


    2- När en person föds med anlag för att utveckla en manodepressiv sjukdom kan någonting som händer i livet utlösa den.


    3- Bipolär sjukdom i sig ärvs inte men det finns genetiska sårbarheter som med tio gånger förhöjer risken för förstagradssläktingar (förälder, barn, syskon) att utveckla sjukdomen, jämfört med personer utan bipolär sjukdom i släkten, eller slumpvis utvalda individer.


    4- Den totala livstidsrisken för ett barn till en affektivt sjuk förälder att utveckla en affektiv sjukdom är 24 procent.


    5- Att det finns kemiska obalanser i hjärnan är dock bekräftat, behandlingsmedicinerna motverkar bland annat detta. De riktar också in sig på signalsubstanser, en sorts kemiska budbärare som hjärnans nervceller använder för att kommunicera sinsemellan.


    6- När det finns en genetisk sårbarhet kan risken för sjukdom höjas vid olika stressorer, som sjukdomar, graviditet och förlossning, skilsmässor, olyckor, sorg, eller sociala och psykologiska förhållanden under uppväxten.


    7- Känsligheten är i allmänhet större i sjukdomens tidiga skede. Ett tidigt varningstecken är plötsliga depressioner i tonåren; eller personlighetsproblem och missbruk eller kriminalitet som varierar över tiden.


    8- När sjukdomen har debuterat eller skoven väl har kommit i gång tycks den ha ett eget liv som kontrolleras av psykologiska eller biologiska processer och håller den aktiv.


    9- Att somna och vakna på regelbundna tider är den viktigaste faktorn. Bipolärt sjuka kan vara särskilt känsliga för störningar i den dagliga rytmen, vilket kan framkalla sjukdomens symtom.


    10- Sjukdomen är ofta årstidsbunden; depressionerna infaller oftare när höstmörkret faller och omvänt är det fler hypomanier och manier under våren.


    11- Ofta visar sig svårbehandlade depressioner vara depressioner som beror på en bipolär sjukdom där de maniska dragen inte upptäckts.


    12- Undersökningar visar att tre av fyra bipolärt sjuka antingen får fel diagnos eller ingen alls.


    13- Bipolär sjukdom går inte att bota.


    14- Med rätt behandling är prognosen god: Psykiatrin använder flera typer av läkemedel för att hindra nya episoder eller förlänga tiden tills de uppstår. Akut behandling ges vid pågående skov.


    15- Samtalsstöd och psykoterapi är ofta aktuellt i kombination med medicinering.


    16- Självhjälp kan vara stressminskande metoder och god kost samt motion.


    17- Sömnbrist är både ett viktigt symtom på och utlösare av maniska episoder.


    18- Den farmakologiska behandlingen vid bipolär sjukdom är nästan alltid livslång och pågår även under symtomfria perioder.


    19- Obehandlade eller felbehandlade svåra skov varar mellan tre till nio månader. Med rätt medicinering avklingar symtomen efter en till två månader.


    20- Samtliga behandlingsmedel är behäftade med olika biverkningar. Vissa antiepileptika, inklusive lamotrigin och valproat, ökar något risken för självmord.


    21- Avbruten behandling mot läkarens ordination medför stor risk för återfall som kan ge långvariga skador. Behovet av nya mediciner är stort. Utvecklingen försvåras av att sjukdomens orsaker i stort är okända.


    22- Att komma tillbaka socialt och till jobbet blir för vissa svårt. Samarbete med socialtjänst och andra myndigheter är ibland nödvändigt. Utbildning tillsammans med familj och vänner gör det lättare att känna igen tecken på sjukdomen och tidigt få hjälp.


    23- Återfallsrisken minskar med stabil dygnsrytm medan stress har motsatt effekt.


    24- Risken för kognitiva funktionsnedsättningar höjs med varje bipolärt skov.


    25- Skoven tenderar att bli allvarligare med tiden, symtomen blir då svårare att behandla.


    26- Förloppet är mer negativt för de som insjuknar innan de är 19 år.


    27- Livslängden påverkas negativt med ett antal år och tiden för ett normalt arbetsliv förkortas med omkring 14 år.


    28- För omkring 20 procent av patienterna förblir symtomen kroniska och ungefär 30 procent blir socialt eller arbetsmässigt oförmögna. För 50 procent utgör sjukdomen ett hinder i arbetet, det sociala livet eller i familjelivet. Prognosen förutsätter bra behandling och en adekvat diagnos.


    29- Förändrade sömnvanor är vanligtvis ett första tecken på ett sjukdomsskovs början.


    30- Den uppskattade dödligheten för manodepressiva patienter är 2,3 gånger högre än den förväntade dödligheten för populationen i övrigt.


    31- Bipolära sjukdomsskov kan medföra kognitiva funktionsnedsättningar i olika grad. Sjukdomen kan försvaga korttidsminnet och förmågan att förvärva information och även problem med försämrad uppmärksamhet- och koncentrationsförmåga.


    32- Vissa har högre intellektuell förmåga när de är hypomana än när de är deprimerade.


    33- Bipolära patienter har normal verbal IQ. De kan också av naturen har begåvats med högre intellektuell kapacitet; deras intelligensnivå innan sjukdomen tenderar att vara ovanför genomsnittet.


    34- Mellan 1-3 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom.


    35- Många insjuknar när de är mellan 15 år och 30.


    36- Bipolär sjukdom är lika vanlig bland kvinnor som män.


    37- Individer med bipolär sjukdom är oftare rökare än befolkningen i övrigt. Självmedicinering med alkohol och andra droger är vanligt.


    38- Bipolär sjukdom är också den vanligaste handikapporsaken bland barn ungdomar och unga vuxna i åldern 10-24 år.


    39- Åldern när symtomen först framträder indikerar också hur allvarlig sjukdomen är.


    40- Sannolikheten att vara arbetslös är tre gånger högre. Resultaten är desamma även när personer med bipolär sjukdom är bättre utbildade, trots att högre utbildning generellt är förenat med högre socioekonomisk status.


    41- Bipolär sjukdom förknippas med konstnärer och en oproportionerligt stor andel människor med uppmärksammat kreativa talanger har haft någon form av bipolär sjukdom.


    42- I en vetenskaplig undersökning har barn med bipolär sjukdom och barn till föräldrar som är sjuka uppnått högre poäng på en kreativitetsskala, jämfört med friska kontrollgrupper.


    43- Två tredjedelar av de människor som hade bipolär sjukdom även hade ångestsyndrom.


    44- Trots dessa allvarliga effekter får mindre än hälften av dem som har bipolär sjukdom behandling för sitt tillstånd.


    45- Medan friska människor har sina upp och nedgångar upplever den manodepressive ett liv som pendlar mellan dödslängtan och extatiskt lyckorus.


    46- Manodepressivitet har även nämnts som ”den gömda folksjukdomen”. Enligt statistiken skall det röra sig kring 1 % av Sveriges befolkning.


    47- När man en gång fått sjukdomen blir man aldrig av med den.


    48- Med ett enormt självförtroende kan den maniska ställa till det för sig rejält, säga upp sig från sitt jobb, lägga ut stora summor pengar på projekt som sedan slås i spillror, bryta upp relationer med andra människor m.m.


    49- Många människor tror sig veta vad en depression är, men det är stor skillnad på att vara deppig och deprimerad. När en människa är deprimerad försvinner livsglädjen och känslan av att helt enkelt inte orka leva längre kan bli ohanterlig för den drabbade.


    50- Många känner skuld för att dom inte orkar ta itu med saker som borde göras, man känner sig misslyckad och som en stor belastning för andra.


    51- Koncentrationen fungerar inte som den ska och till slut klarar man inte längre av skola, jobb eller vardagliga sysslor.


    52- Cirka 80% av de som är deprimerade lider av självmordstankar och får man inte hjälp tids nog kan detta sluta med döden.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-06 12:17
    På efterfrågan läggs en till punkt till listan.

    53- Lyckorus är inte alltid vad som kännetecknar hypomani. Det kan vanligtvis också visa negativa tecken på depression. De sjuka är retliga eller otåliga, känner sig kritiserade och motarbetade.
  • Svar på tråden Bipolär - Fakta!
  • Anonym (2)

    Att vara bipolär har gjort mig otroligt stark. Jag tar mig igenom vad som helst genom beslut baserade på en långsiktig effekt. Efter alla motgångar har jag lärt mig vilka strategier som fungerar. Helt ärligt så tror jag att jag är bättre på att hantera motgångar än många andra. Det har tagit lång tid att inse det, men hur ombytlig jag än är så kan jag äntligen lita på mig själv.

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (2) skrev 2013-02-06 08:07:11 följande:
    Att vara bipolär har gjort mig otroligt stark. Jag tar mig igenom vad som helst genom beslut baserade på en långsiktig effekt. Efter alla motgångar har jag lärt mig vilka strategier som fungerar. Helt ärligt så tror jag att jag är bättre på att hantera motgångar än många andra. Det har tagit lång tid att inse det, men hur ombytlig jag än är så kan jag äntligen lita på mig själv.

  • Anonym (uns)

    En viktig sak som jag tycker alltid glöms bort är att hypomanier/manier INTE behöver innebära eufori och stark glädje! Jag själv drabbas oftare av irritation, ilska eller stark ångest vid hypomanier/manier. Men det händer så klart också att jag ibland (sällan) blir glad, kreativ, energifylld och lite smått grandios.

    Jag kommer ihåg när vi hade lektion om psykiska sjukdomar och läraren sa att alla borde tänka efter vilken sjukdom vi skulle ha om det skulle slå över för oss. HOn hade en tanke om att alla kan bli psykiskt sjuka och att det finns något som ligger nära till hand för var och en. Då sa hon att hon själv skulle vara manodepresssiv. Jag sa till min kompis att det skulle jag då absolut inte kunna vara, jag som aldrig är särskilt glad. Ironiskt nog fick jag 10 år senare just diagnosen bipolär sjukdom. Och inte förrän en person jag träffade i mitt arbete berättade för mig om sin bipolära sjukdom (utan euforiska perioder) kunde jag börja närma mig att se vad som var fel på mig själv.  

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (uns) skrev 2013-02-06 08:45:39 följande:
    En viktig sak som jag tycker alltid glöms bort är att hypomanier/manier INTE behöver innebära eufori och stark glädje! Jag själv drabbas oftare av irritation, ilska eller stark ångest vid hypomanier/manier. Men det händer så klart också att jag ibland (sällan) blir glad, kreativ, energifylld och lite smått grandios.

    Jag kommer ihåg när vi hade lektion om psykiska sjukdomar och läraren sa att alla borde tänka efter vilken sjukdom vi skulle ha om det skulle slå över för oss. HOn hade en tanke om att alla kan bli psykiskt sjuka och att det finns något som ligger nära till hand för var och en. Då sa hon att hon själv skulle vara manodepresssiv. Jag sa till min kompis att det skulle jag då absolut inte kunna vara, jag som aldrig är särskilt glad. Ironiskt nog fick jag 10 år senare just diagnosen bipolär sjukdom. Och inte förrän en person jag träffade i mitt arbete berättade för mig om sin bipolära sjukdom (utan euforiska perioder) kunde jag börja närma mig att se vad som var fel på mig själv.  
    Det finns ju en variant av bipolär som ofta kallas unipolär, det innebär snarare att man har regelbundna depressioner och att hypomanierna snarare yttrar sig i minskat sömnbehov, irritabilitet, lättretlighet och ibland även ilska.

    Det låter ju som att du har det som kallas unipolär. 
  • Anonym (uns)
    Anonym (Bipolär) skrev 2013-02-06 10:29:54 följande:
    Det finns ju en variant av bipolär som ofta kallas unipolär, det innebär snarare att man har regelbundna depressioner och att hypomanierna snarare yttrar sig i minskat sömnbehov, irritabilitet, lättretlighet och ibland även ilska.

    Det låter ju som att du har det som kallas unipolär. 

    Jag söker inte föslag på Familjeliv om alternativa diagoser! Unipolär är inte en variant av bipolär. Det betyder ju EN polaritet, oftast när man talar om klinisk depression.
     
    Jag har hypomanier /manier som oftare gör mig irriterad/arg/ångestfylld än ger mig eufori. Det är något som tas upp på utbildningar för bipolära, men om man inte har bipolär sjukdom är det sällan att man får höra talas om att manier inte behöver vara överlyckliga. Det är synd att både personer som har bipolär sjukdom och andra inte känner till att manier inte är lika med eufori! Jag har för övrigt träffat andra med bipolär sjukdom som sällan blir euforiska av sina hypomanier, men desto oftare får ilskeutbrott eller blir otroligt irriterade. Eller som först blir "glada och pigga" och sedan ju värre manin utvecklas mer och mer aggressiva och ångestfyllda. Så jag är inte direkt unik.

    Synd att du inte ville ta med detta fakta i en annars bra lista för att öka kunskapen om bipolär sjukdom på ett lättöverskådligt sätt!
  • Anonym (Bipolär)

    Jag la till punkten åt dig och ber om ursäkt för missförståndet med unipoläritet!

  • Anonym (uns)
    Anonym (Bipolär) skrev 2013-02-06 12:17:41 följande:
    Jag la till punkten åt dig och ber om ursäkt för missförståndet med unipoläritet!

    Tack!
  • Anonym (uns)

    Eller nej tack, du verkar ha fel seriöst fel på förståelsen!

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (uns) skrev 2013-02-06 12:59:34 följande:
    Eller nej tack, du verkar ha fel seriöst fel på förståelsen!

    Tack men nej, det är informationen jag hittar när jag läser fakta om sjukdomen, varken till- eller fråndraget information. Vad du upplever och det fakta som står kan givetvis skiljas åt, precis som alla andra symptom av sjukdomen.
  • Anonym (1)

    Manier och eller hypomanier utan eufori och eller dysforiska manier är INTE samma sak som depression!!! Tecken på depression och tecken på dysforisk mani är INTE samma!

    Jag begriper inte varför "inget lyckorus" för dig är samma sak som "tecken på depression"?!

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (1) skrev 2013-02-06 13:33:12 följande:
    Manier och eller hypomanier utan eufori och eller dysforiska manier är INTE samma sak som depression!!! Tecken på depression och tecken på dysforisk mani är INTE samma!

    Jag begriper inte varför "inget lyckorus" för dig är samma sak som "tecken på depression"?!
    Det är inte min åsikt jag skrivit, utan faktatext jag hittat. Likväl som irritabilitet, aggressiva utbrott eller otålighet kan vara tecken på depression kan de även vara tecken på hypomani.
  • Anonym (1)
    Anonym (Bipolär) skrev 2013-02-06 13:41:19 följande:
    Det är inte min åsikt jag skrivit, utan faktatext jag hittat. Likväl som irritabilitet, aggressiva utbrott eller otålighet kan vara tecken på depression kan de även vara tecken på hypomani.
    Det var en riktigt kass och inkorrekt faktatext om det stod "tecken på depression" som de enda symptom man kan ha på mani förutom lyckorus. Jag skulle säga att en mani utan lyckorus är MER lik stress än depression, om man måste jämföra den med någonting istället för att beskriva symptom.
  • Rakad Apa

    Tack för trådstarten TS. Min mor har fått diagnosen bipolär och det är intresant att läsa om den för att kunna förstå henne bättre.


    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • njkä

    Vart har du fått all denna information ifrån? skriver ett arbete om bipolär sjukdom så hade varit bra om man kan hitta den informationen någon stans Glad

  • Anonym (Bipolär)

    Den finns på diverse olika hemsidor. En del information kommer direkt ifrån vården och en del är information som funnits på diverse stödsidor för bipolära. Det finns en jätte bra bok som heter typ "att leva med bipolaritet" eller nåt liknande, minns inte exakt nu, men den kan man beställa gratis. Googla :)

  • Anonym (1)
    njkä skrev 2014-03-12 12:45:35 följande:
    Vart har du fått all denna information ifrån? skriver ett arbete om bipolär sjukdom så hade varit bra om man kan hitta den informationen någon stans Glad
    Jag är helt övertygad om att du kan hitta bättre information på till exempel google eller wikipedia. Informationen i trådstarten stämmer liksom ändå inte. ;)
  • Anonym (bipolär 2)

    Jag tror det är väldigt svårt att skriva en "faktatext" utifrån bipolär sjukdom. det finns 5 olika varianter av bipolär sjukdom och om 1000personer skulle skriva egen text om hur det är att ha sjukdomen utifrån dem själva så skulle det bli 1000 väldigt olika texter. personligheten spelar ALLTID in oavsett vilken psykisk sjukdom du än har. därför blir det extra sårande när man själv jämförs med någon annan som kanske inte beter sig som hen borde göra bara för att man har samma sjukdom. ex är personen elak, då får folk en uppfattning om att jag också är sådan även om de inte känner mig. därför är det bättre att länka information istället för att lista informationen från olika sidor. hur många orkar dessutom läsa igenom alla 53 punkter?

    Jag skrev en text och lade ut på facebook när jag blev sjuk i höstas. så här skrev jag:


    "För mig är det enklare att skriva här om den här sjukdomen..har varit mycket motstridiga känslor och tankar, men väljer att låta alla få veta. jag är inte ensam om att ha denna sjukdom för mellan 1-3% av befolkningen uppskattas ha det. men det är nog lite tabubelagt i viss mån. för att inte skapa missförstånd och dessutom upplysa människor om vad det innebär så tänker jag berätta...utifrån mig själv såklart. alla människor med denna sjukdom har olika svårt och det finns olika varianter.


    Under några dagar om året känner jag mig otroligt lustfylld, lycklig, kreativ och uppe i varv. Min hjärna blir skärpt och det känns som att jag aldrig sett saker så klart innan i hela mitt liv. Mitt självförtroende är på topp. Jag är optimistisk om det mesta under dessa dagar vilket gör att jag tror jag ska hinna med mer än vad 10 vanliga människor klarar av under samma tid. Jag är så exalterad och upptagen av mina aktiviteter att jag knappt sover eller äter något. Jag skriver upp ca 100 projekt på en lista, men sällan blir något klart eftersom jag påbörjar olika projekt samtidigt och inte hinner avsluta dem. För de som pratar med mig i telefon märker nog snabbt att jag inte lyssnar utan vill helst prata om olika ämnen samtidigt i en hög hastighet. Detta kallas hypomani.


    Efter det hypomaniska tillståndet på några dagar så dimper jag ner i en djup depression vilket varar i många månader för mig. Det börjar med att det känns som att jag brakat in i väggen. Då är jag istället väldigt låg, får dåligt självförtroende, tycker allt känns meningslöst. Jag blir otroligt trött och känner mig aldrig utvilad. Jag slutar antingen äta eller så tröstäter jag. Bland människor så tvingar jag i mig maten. Mitt minne och min koncentrationsförmåga är kraftigt nedsatt. Jag kan knappt minnas om vad som hände igår och jag blir förvirrad över det mesta. Jag isolerar mig så mycket jag kan från omvärlden eftersom bara att stiga upp på morgonen känns som att bestiga Mount Everest. Jag har ångest dygnet runt. När jag har riktigt dåliga dagar så vill jag ta mitt liv. Det finns det inget förnuftigt i det tillstånd jag är i utan min sjukdom styr mig och jag uppfattar allt som en känsla av att alla skulle ha det bättre utan mig. Under vissa dagar sitter jag apatisk och har svårt att registrera vad som händer runt mig, andra dagar kommer gråten som ett resultat av de känslor mitt undermedvetna velat tränga undan. Det tar lång tid att återfå balansen till någorlunda normalt tillstånd igen och jag vet aldrig när nästa skov kommer. jag mådde bra under stora delar av 2012, men i slutet av januari 2013 startade ett svårt skov för mig vilket jag fortfarande försöker repa mig från.


    Jag har bipolär sjukdom eller manodepressivitet som det också kallas.


    Jag tycker ofta att mina barn räddar livet på mig. Har inte så stor chans att tänka på mig själv när jag har dem runt mig. Jag tvingas gå upp ur sängen och gå ut oavsett hur dåligt jag än mår. Jag går exempelvis på bassängträning med min son och åker tåg och buss fastän det bra kryper inom mig och hjärtans röst säger åt mig att fly. Ofta får barnen mig att skratta så min ångest släpper helt, det är en fantastisk känsla. några sekunder av ren frihet och glädje. Jag har aldrig blivit hypomanisk när jag har barnen hos mig heller.


    Så mina älsklingar, de gör livet mer än värt att leva!


    Mina närmaste vänner har också fått mig att må bättre. att ge mig fristad till att må precis som jag mår har gjort att jag lättare kan bearbeta de känslor jag har. jag är tacksam för er som fortfarande står kvar vid min sida trots att min sjukdom gör att jag ibland inte är mig själv. Tack för att ni skänker en kram, tröst och peppande ord när det känts som mest tungt.


    Jag har precis börjat med mediciner för att stabilisera topparna och dalarna. Min största önskan i hela mitt liv har varit att vara normal. En del menar på att ordet är så missvisande. Men för mig som levt mitt liv med mestadels depressioner som avlöser varandra så är min högsta önskan att få vakna utvilad, med normal energinivå, normal matlust och att kunna glädjas åt sådant man borde känna glädje över. Jag vill kunna känna mig nedstämd en dag utan att för den delen fundera på att hoppa från en bro. Att jag vågar vara kreativ utan att vara rädd för att bli hypomanisk. jag har valt bort en stor del av detta de senaste åren då jag vet att det utlöser både positiva och negativa sidor hos mig. det är först nu jag kan sätta ord på vad det är som händer."

  • Anonym (bipolär 2)
    Anonym skrev 2013-02-05 17:12:02 följande:
    Med denna informationen hoppas jag att folk som är bipolära tänker efter och aldrig skaffar barn. 
    Jag själv är barn till en bipolär person och önskar att hon aldrig valt att föda mig. Inget barn ska behöva gå igenom det jag gjort.
    Att skaffa barn och vara medveten om att man har denna sjukdom är rent och skärt egoistiskt.  
    Anonym skrev 2013-02-05 17:51:22 följande:
    Självklart finns undantag. Men jag är inte mycket för att psykiskt sjuka personer skaffar barn tyvärr. I dom flesta anhöriggrupper jag varit i så säger dom flesta lika. 

    Min mor fick sin diagnos när hon var 17. Fick mina bröder när hon var 30 och mig när hon var 38. Så HON visste vad det innebar. Det slutade med att vi växt upp utan henne, förutom när hon fått sina skov och snott diverse fordon för att komma och kidnappa oss barn hos våra fosterfamiljer.
    Jag har levt i skräck hela livet och det är först nu jag inser att hon är sjuk. Ja, hon har sina symtomfria dagar men det väger ändå inte upp. Hon är behandlad sen hon var 17 men allt hon utsatt oss för, oavsett om det var "med mening" eller inte så ser jag inte att det är okej att skaffa barn när man är medveten om sin sjukdom.
    Som det står i faktan är minnet påverkat också och det får vi lida för. Även andra saker så som ilska, förvirring, m.m har fört med sig att vi inte kan ha ett fungerande förhållande till varandra även om hon är "frisk" nu. 
    En bipolär människa känne rofta inte sina egna skov och vad det innebär för sin familj. Och även om det inte yttrar sig helt och fullt så KÄNNER barn att något är fel. 
    Jag kan kliva in hos min mamma och se på henne vid första anblicken att det inte är som det ska just den dagen. Hela ansiktsuttrycket är förändrat och även om hon inte visar det i "vanliga" skov så SER man det om man känner personen. 

    Så nej, jag tycker inte att bipolära ska skaffa barn, Just för tryggheten. Att inte känna igen sin förälder från dag till dag är hemskt jobbigt. Även om jag är vuxen. 

    klart sitter du i en anhöriggrupp så kommer ju alla dit för att de mår dåligt över hur de blivit behandlade.. men det är väl som så att de som mått bra trots sin sjuka förälder aldrig kommer dit, eller hur? därför blir alltid sådant väldigt missvisande. jag själv har bipolär typ 2 och jag har kanske varit arg 4 gånger i mitt liv. alla med bipolär sjukdom kan ha dåliga karaktärsdrag. det finns de som mördar och våldtar utan att ens ha någon psykisk sjukdom. oftast är det tvärtom har de konstaterat. jag vet själv hur det är att ha växt upp i en dysfunktionell familj. men jag är inte likadan som min pappa. med kunskap och självinsikt kommer man långt. en del saknar insikt fullständigt, men det finns normala som gör det också. det finns de i min bekantskapskrets som har föräldrar som inte gett sina dem kärlek nog utan satsat på jobb och varit fysiskt och psykiskt frånvarande utan att vara sjuka så att säga. ska man döma människor utifrån deras diagnos så blir det helt fel.

    att hon har stulit fordon och kidnappat er, det är något som jag inte riktigt kan förstå mig på hur någon kan göra. jag tror du skulle behöva träffa flera med bipolär sjukdom för att ändra uppfattning om sjukdomen, att det är väldigt få med sjukdomen som gör så där crazy saker. 

    jag själv hade kanske inte skaffat barn om jag vetat om sjukdomen innan. men det har med en mängd olika faktorer att göra. det är inte för att jag är en dålig mamma, utan för att min största rädsla är att mina barn ska ärva sjukdomen. mina barn är mitt allt och jag skulle göra vad som helst för att de ska slippa lida. det finns viss ärftlighet och man får det svårare i livet med allt möjligt just under skoven. men det är inte att förglömma de normala perioder där man inte har skov, där man mår som vem som helst.
  • Anonym (typ 1)
    Anonym (2) skrev 2013-02-06 08:07:11 följande:
    Att vara bipolär har gjort mig otroligt stark. Jag tar mig igenom vad som helst genom beslut baserade på en långsiktig effekt. Efter alla motgångar har jag lärt mig vilka strategier som fungerar. Helt ärligt så tror jag att jag är bättre på att hantera motgångar än många andra. Det har tagit lång tid att inse det, men hur ombytlig jag än är så kan jag äntligen lita på mig själv.
    Jag känner likadant. Känns som jag skulle kunna överleva precis allt. Kan jag gå igenom veckor av att ligga i sängen och vilja dö, så kan jag tamejfan ta mig igenom precis vad som helst. Jag må ha ett mående som gör precis som det vill utan att jag kan påverka det. Jag har gått igenom så mycket i mitt liv, min första depression drabbades jag av som sexåring och sen dess har det rullat på. Det är ett jävla helvete, men gemene man skulle aldrig kunna hantera det jag gått/går igenom. Jag är helt sjukt stark och yttre motgångar tar jag mig bara igenom. När nån dör, ja då är det så och det är inte det värsta jag gått igenom. Skulle jag få cancer, ja då är det bara att bita ihop och mosa på. Skulle jag vara med om en bilolycka, ja tro på fan att jag skulle klara av det med galans. Skulle jag bli förlamad så skulle jag lära mig att gå igen. Jag är en jävla överlevare. 
Svar på tråden Bipolär - Fakta!