abort - ett svårt beslut? Min personliga erfarenhet.

Min historia, om hur jag valde att behålla barnet mot pappans vilja:

Slutet gott, allting gott.

m.familjeliv.se/forum/thread/68981014-han-vill-att-jag-gor-abort-men-jag-vet-inte-om-jag-kan

Anonym Jag Grattis det är en glad historia du delar med dig. Men i fel tråd. Här är de som har gjort abort som ångrar sig och delar med sig sorgen och så kommer du med bebisen och glädjen. Missförstå mig inte men det är inte det vi vill ha just här. Självklart ska du ha en lycka till och hoppas ni får en till snart som ni önskar...

Ber om ursäkt om det blev fel. Jag trodde poängen med tråden var att pusha sådana som känner sig osäkra inför abort att våga stå på sig och behålla sina barn istället eftersom TS skriver såhär:

"Men ni som tvivlar det minsta lilla, ni som ältar, ni som känner att ni inte kan bestämma er: ett råd ; som ni säkert läst här på forumet, man ångrar inte ett barn! Men en abort, det kan man må väldigt dåligt av."

Tänkte att min historia kanske kunde hjälpa någon som står i valet och kvalet. Men som sagt, jag missförstod nog TS då.

TS här.
Inget är fel eller rätt i den här tråden....Jätteglad över att du stod på dig och behöll barnet- du gjorde precis det som VI andra borde ha gjort, valt barnet.
Blir känsligt när det enda man vill göra är att åka bak i tiden och ändra på sitt beslut.

Men som sagt, jag startade tråden för att andra ska förstå att abort är nog inget bra val när man tvivlar- då behövs alla nyanser.
Som jag skrivit tidigare: jag satt och läste trådar innan mitt beslut och jag hittade aldrig ngn som jag kände igen mig i. Mest skriver dom som mår bra efteråt och "ångrar" ingenting.

Skulle vara intressant om någon som haft det som vi, dvs gjort abort med tredje, ångrat sig , och sedan blivit gravid igen skulle skriva lite om sina erfarenheter.

Jag ska börja med p-piller när jag får tillbaka min mens....fastän jag inte vill, men tror att det är bäst att jag sörjer klart innan jag kan ens tänka på att bli gravid igen.
Jag har inte berättat om min abort till någon förutom sambon, och för honom är inte detta jobbigt; han ser det positiva att han har mer tid för våra andra två barn. Jag känner mig mest vilsen i mörkret. Känner mig mkt ledsen inombords, och då och då bryter jag ihop.

skriver av mig här, ingen aning om någon orkar läsa detta.
känns skönt att vi är flera i samma sits.

det som är skillnaden är att det verkar som att det var ert första barn.....
det är nog en ganska stor skillnad.....

man börjar tänka praktiskt och hur ska man räcka till tankar när det är ens tredje/ fjärde barn.
alla blir oftast chockade när man får reda på att man ska bli förälder för första gången......vi vart det iaf.
andra gången med.....men vi ville ha barn.....
men nu tredje: jag borde ha stått på mig...men jag tvivlade jag med......

vi får se om framtiden vill att vi ska bli 5 i familjen....

Två månader har gått jag har gråtit gråtit och gråtit varit ledsen, känt mig tom, arg på mig själv. Och igår kom gubben och sa att nu kör vi. Så nu är det dags för vår tredje som blir planerad. Nu ska vi inte tveka, inte ångra oss. Utan nu är vi helt säkra på vad vi vill ha. Äntligen kan jag säga att jag känner mig glad efter 86 dagar. Hoppas allt är bra med er Bessie och Ångerfull. Jag önskar er all lycka i framtiden och att ni också snart blir lyckliga. Kram till er. .

Hej jag är gravid i v 6 (5+3) och står nu mellan att behålla det eller inte. Jag lider av panikångest sen 10år tillbaka och är rädd för att jag ska må väldigt dåligt om jag gör en abort. Jag har två underbara barn sen tidigare och väntar nu för mig den efterlängtade trean. Killen vill gärna ha fler barn men känner att det kanske inte riktigt passar in i vårar liv just nu. Vi får ekonomin precis att gå runt varje månade och det kommer att hända en hel del förändringar i vårdat liv det närmsta halvåret. Så vi vet inte riktigt hur vi ska göra :( Killen har sagt att det just nu känns bäst att göra abort men han vet att jag alltid har varit rädd för att göra abort då jag inbillat mig att något ska gå fel och att jag då inte ska kunna få fler barn. Min förra graviditet var rätt så jobbig dom sista tio veckorna då jag hade foglossning. Och fick då lämna bort dottern ofta för att jag vissa dagar hade så ont att jag inte klarade av att gå ur sängen. Jag och killen har lite smått börjat prata om hur vi ska göra men vi har väldigt svårt att kunna göra det då vi sällan är själva och vi vill inget säga förens vi har gjort ett beslut.

Anonym (Tveksam) - Det känns som att ni är tveksamma till abort. Gör inte det då. Ni har det så bra tillsammans. Tredje barnet följer bara med och kostar minimalt. I mitt fall var vi tveksamma vi gjorde abort också för att jag skulle börja på nytt jobb. Vi skulle ha det så mycket bättre. Vi skulle ta hand om oss själva nu. Men just nu vill jag inget annat än vara gravid. Den här graviditeten fick mig att vara helt säker på att det är precis det vi vill ha en till liten att älska och ta hand om. Lycka till oavsett vad ni bestämt er.

Hej! Genomgick själv en kirurgisk abort för en månad sedan.... Ångrar mig.... Känns som om något fattas mig.... Barnet skulle ha kommit i april/maj.... Har redan tre fina barn en på 2,5 år samt tvillingar på 10 månader....även med dessa tre fina barn så önskar jag att jag aldrig hade gjort detta... Gråter hela tiden... Mannen tyckte det var ett bra beslut men jag vet att ja/vi hade klarat av ett barn till.... Fick samtidigt som aborten en p-stav insatt i armen...

vi är många med sorg i hjärtat. jag hoppas att alla mår bra till slut.
Jag fungerar som vanligt men nu har jag fått reda på att tre av mina närmaste vänner ska ha barn samtidigt som jag skulle fått min fina tredje lilla skrutt.
Det gör verkligen ONT.
Måste tänka på hur bra vi har det annars, två fina friska barn, och fullt upp hela tiden.

Ska börja ta hand om mig. Har tröstätit...känner mig ful och tjock, och jag måste ta tag i det och vända på det hela.
Detta är något jag aldrig kommer att glömma....ångra det- kommer jag att få leva med, men måste acceptera det.

kram till er alla....

Jag känner så igen mig i era tankar, jag var där för 10 månader sedan...
Men jag och mitt ex vi planerade barn tillsammans när jag väl blev gravid fick jag välja mellan bebisen i magen eller honom...
Jag gick till och med till kvinnokliniken och kollade upp hur långt gången jag var. Och fick 13 dagar på mig att göra aborten (medicinisk abort) ...

Jag åkte aldrig och gjorde aborten exet fick hämta sitt ta sina saker och dra från mitt hem.. Nu är jag i och för sig ensamstående med min fina dotter!
Visst de är jävligt tufft mitt hjärta har fått kolik och skriker nästan hela sin vakna tid, men kärleken jag får av henne är så värt de!
Som sagt man ångrar aldrig sina barn!
Och för er som gick igenom aborten och ångrar er, jag var nära att göra de samma och jag tänker på er!

Man kan tvivla men ändå känna sig väldigt lättad när aborten väl är gjord (som jag). Det kan man aldrig veta innan! V har sagt att något är lätt här i livet... Jag är iallafall jätteglad över mitt beslut X2 och har aldrig ångrat mig.

Funderade själv att skriva en liknande inlägg. Jag skrev här tidigare men i fel forum och fich bara 2 svar i de svåra stunder. Innan detta var jag mot abort helt och sa "aldrig jag" Jag blev gravid första gången med killen jag trodde jag skulle vara med. Han är från samma stad men han valde att flytta utomlands. Flera år av kontakt och jag åkte dit för att ge det ett försök han bad om. 3 veckor senare satt jag med grav.test och grät då han valde även inna jag åkte hem att gå tillbaka till sin ex ( vilket jag fick veta under tiden jag var gravid o funderade om vad jag ska göra) Först var snack " jag finns här" och sedan inte ens samtal på 3 veckor. Jag blev fövånad, arg, förtvivlad, sårad allt på,en gång. Jag fick blödningar 2 gånger men ingen missfall de kunde se ( hoppades på det delvis) och fick vad de trodde var stroke med visade sig vara stress låsning av halva kroppen. Satt på akuten själv, akuten blev mitt andra hem dessa veckor, bokade och avbokade abort 3 ggr förvirrad. 35, singel, hatade honom och alla lögner han utsatte mig för, alla som jag berättade för kom med egna åsikter- behöll, abort, behöll, abort Kommer jag få chans igen, hur blir mitt liv ensam, bitterhet mot honom och henne, låst, förvirrad, hatade mitt jobb, ville flytta, men ville så gärna ha barn och någon som älskar mig. Och klockan tickade. V7,6 snurrade i huvudet, inte mycket tid kvar att göra medicins abort, sa dem. Stress, kurator på mottagningen kunde inte hjälpa. " gör en plus minus lista" sa hon. Varje dag var helvete och klockan tickade. Jag åkte dit och kunde inte svälja tabletten. Gick ut och in igen. Sköterskan tvekade om att ge mig tabletten om kag inte är 100 säker. Jag ringde mamma som en patetisk 35 kvinna, hon grät och frågar vad säger mitt hjärta. Jag vet inte jag är förvirrad. 50-50 Hon står utanför med tårar i ögonen jag går och tar tabletten. Setter mig i bilen och då får jag panik. Vad har jag gjort!!! Men det går inte att rulla klockan. Jag mår lote bättre men inte helt. 5 vänner fick barn i år och jag är ensam. Ser nu en anna bild, som jag inte såg innan. Lätt att ha facit i efterhand. Nu när pressen paniken och beslutet är borta. Vilken rätt har jag att sorga något jag själv valt? Det var mitt beslut! Jag hatade mig själv. Sen hamnade jag i depression, tabletter, psykolog och om en månad kommer det bli ett år sedan dess. Var mitt beslut rätt?: det kommer jag kunna svara enbart vid dödsbädden. jag lärde mig att abort är inte svart eller vit och hur mycket kvinna ställs inför beslutet. Vi dömmer varandra hårdare än män. Vi får en rus av hormoner och är inte oss själva. Kroppen förbereder sig medan hjärna är i kaos. Inte konstigt att abort är svåraste beslut en kvinna måste ta. Ingen ångrar sitt barn är lögn, lika mycket som att alla ångrar abort. Folk pratar inte om det för att det är fel att säga. Många ångrar moderskapet men älskar sina barn. Så MITT RÅD: är du säker, grattis, go for it. Är du osäker det minsta, låt inte klockan pressa dig och sättet aborten kommer göras på. Båda är lika mentalt smärtsamma. Ge dig själv tid. Fråga aldrig andra om råd, speciell inte de som är nära dig då i efterhand är de en del av historien. Bestäm själv först och berätta ditt beslut sen. Om du söker råd och svar av främlingar på forum, bli redo för att må dåligt om du väljer abort, för att då är du inte säker och tvivlan kommer hänga kvar. Det är en del av processen. Det som är svårast är det man tar ifrån sig själv, inget annat. Läs inte all pro-life/choice forum de vrider bilden. Ingen kommer lida eller glädjas mer än du för dina val. De är dina och du kommer leva med dem. Frågan är vilket val kommer ge DITT LIV mer kvalitet.