Hej på er!
Jag är 35 år och vi börjar nu försöka med första barnet. Jag har BIM den 7 januari och väntan känns olidligt lång...
Någon som vill följas åt och dela tankar och annat på vägen mot ett efterlängtat 
?
Kramar
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-27 14:42
Länk till fortsättningstråd för plussade!
www.familjeliv.se/Forum-11-236/m72859242.html
Lambda:
Det här är bara andra riktiga försöket för oss (slutade med preventivmedel för 3 månader sen, men jag är rätt säker på att jag missade ägglossningen första månaden). Dock försökte vi att bli gravida för ett par år sedan, och då blev det 4-5 försök utan något resultat. Sen har vi gjort uppehåll i försöken, alltså använt preventivmedel i ca 1, år.
Jag har blivit gravid en gång tidigare, även om det inte resulterade i bebis av olika anledningar. Så jag vet att min kropp kan bli gravid. Den gången jag blev gravid var helt oplanerad, och jag hade bara haft sex ett par enstaka gånger den menscykeln. Hade inte några tecken på ägglossning heller.
Den förnuftiga delen av mig själv tänker att jag kommer att bli gravid snart, och att det enda jag behöver göra är att slappna av och ta hand om mig själv och min kropp. Men sedan finns det en liten oroad del som tänker att jag inte kommer att bli gravid igen, att det är något fel på ägglossningen (har tidigare fått höra av min gynekolog att det är mycket äggblåsor på mina äggstockar, vilket kan göra att det ta längre tid att bli gravid).
Så min plan nu är att testa med ägglossningsstickor, sexa varannan dag efter mensen tills det att ägglossningen är över, stressa mindre i vardagen, motionera och äta lite mer frukt och grönt. Det känns som rimliga och sunda åtgärder. De kanske inte påverkar min förmåga att bli gravid, men det känns skönt att ha något att hänga upp tillvaron på. Och har det inte tagit sig efter 6 försök så har vi bestämt att kontakta läkare. Som jag har förstått det så får man hjälp fortare när man har påvisade problem/konstigheter på äggstockarna, så vi kommer inte att vänta i ett år som verkar vara den allmänna rekommendationen.
Har du sökt hjälp för egen del? Jag läste att din man inte var upplagd för att göra det ännu. Men jag tänkte om du har kollat upp "din del", eller hur man nu ska uttrycka det? Förstår självklart om du inte vill svara.
Det är ju alltid svårt det där, om man har kommit olika långt i bebis-processen. Vad har du mer för knep som du har tänkt att testa?
Idag var jag hos gyn för att kolla upp mina mellanblödningar/spotting! Allt såg bra ut - skönt!!!! Ägglossning om fyra dagar enligt läkaren - så ordinationen var att få till det i helgen 
Fick Primolut-Nor utskrivit och ska ta dessa dag 16-25 i cykeln. Blivit gravid två gånger månaden efter Primolut, så hoppas det ska ha samma effekt denna gång Dvs jag tror inte det blir något denna månaden, men vi kör ju på ändå 
Jag var inte alls beredd på att man kunde se att ÄL var på gång och när det skulle inträffa - vilken bonus
Vildhallon, läkaren hanterade det hela jättekonstigt. Det kändes inte som om hon hade så stor koll. Hon sa att myom är helt ofarligt och att jag kunde googla det när jag kom hem för att få mer information. Och efter att ha googlat det antar jag att hon menade att det var helt ofarligt för mig eftersom det kan ställa till ganska mycket problem vid graviditeten, om det vill sig illa. Beroende på hur mycket den växer och var den sitter. Och eftersom hon sa att det var helt ofarligt så tänkte jag inte på att fråga nåt heller, dessutom var jag i chock. Det ska bli skönt med ett andra ultraljud om 1,5 vecka så jag kan be dem kolla hur det sitter och om det verkar växa.
Min barnmorska ville egentligen inte ge mig något extra ultraljud utan jag skulle ha fått vänta till vecka 19 för "om det sitter så att du riskerar missfall så kan vi ändå inte göra något åt det så det finns ingen anledning att kolla hur det växer."
Jag tycker att det var lite hårt. Det gör väl mig ganska mycket om jag vet om jag kan slappna av. Har dock kollat lite trådar och oftast verkar det inte vara något problem. Läste om en tjej som hade haft ett på 18cm i diameter och hon hade haft en helt normal graviditet. Så jag känner mig positiv :) men det är så klart ett orosmoment, särskilt eftersom det sitter så nära hinnsäcken.
Apropå storleken på embryot så är det inte omöjligt att jag har räknat fel på ägglossningen tre dagar så med uthålliga spermier så kan storleken stämma :)
Hur går det gör dig? Du borde vara i vecka 9 nu va :)
Oj, vad långt jag skrev. Är nog lite skärrad fortfarande :D
Vad tråkigt att läkaren var så konstig, man vill ju ha raka besked när man är där! Självklart är det viktigt att få veta så man kan slappna av! Min gyn frågade ungefär "när vill du komma nästa gång då?" och jag sa att jag vore jättetacksam om jag kunde få komma tillbaks i v 10 och sedan är jag nöjd för vi ska göra KUB-test i v.12 och det är ju också ett ultraljud Tråkigt att det är så olika som som gravid och orolig är det inte alls roligt!
Vad skönt att de är så förstående. Jag håller alla tummar för dig! Som sagt, inte långt kvar till tolv nu :)
Jag har mått kanon fram till nu (förutom magontet som har gått över nu). Är lite tröttare än vanligt bara. Men den här veckan har jag börjat må lite illa från strax innan lunch och fram till middag, men det är inte så farligt. Är sugen på allt som är salt! Saltgurka, oliver, saltlakrits! Utöver det så är jag inte sugen på något alls, har väldigt dålig aptit. Och jag kan absolut inte äta choklad eller dricka kaffe vilket jag typ lever på annars. Det är så konstigt, man känner liksom inte igen sig själv. :D
Har du mått nå illa? I septembertråden verkar alla kräkas hela tiden, vore skönt att slippa det :)
Förstår det där med att man inte känner igen sig själv.
Jag mår illa men det varierar från dag till dag. Aldrig så jag spyr dock, men jag mår alltid mer eller mindre illa. Det ligger alltid i bakgrunden och "pyr" på något sätt. Jag har absolut noll lust att äta söta saker, vilket är skönt Salt mat men även sura, syrligat eller allmänt friska smaker är ofta efterlängtade. (Dock inte godis eller chips). Jag mår mycket bättre när jag äter. Är jag hungrig mår jag mer illa.
Jag har inte vågat ansluta mig till någon BF tråd än, men när de 12 veckorna är förbi och allt fortsatt ser bra ut så får du gärna visa mig vart tråden är