Idag har jag för första gången fått ett riktigt gravid-raseriutbrott.. Som tur är på mig själv, men ändå..
Tänk er känslan när man öppnar tvättmaskinen och upptäcker att all svart tvätt har åkt ett långprogram ihop med ett (visserligen oanvänt men ändå) trosskydd och att hela maskinen inklusive tvätt är full av sånadär små små kletiga fuktabsorberande kristaller..
Det, plus gravidhormoner i rusning.. Ojoj ;D
Ni får ursäkta om detta låter flummigt..
Men är det någon av er som fött barn förut som känt på er att det börjar bli dags, även en bra stund innan BF?
Jag har fått en så himla konstig känsla i kroppen de senaste tre dagarna, mycket molvärk i ryggslutet, sammandragningar som ibland helt tar andan ur mig och av och till smärtsamma (vad jag antar är förvärkar) som verkligen är koncentrerade till området precis vid livmodertappen. Ingenting i kroppen känns som det brukar och dessutom har jag en sån otroligt stark övertygelse av att hon kommer att födas innan BF. Är jag bara flummig eller är det någon mer som känner/känt såhär?
Brottas med mig själv om jag borde packa BB-väskan eller låta det vara en stund till :)
Hej på er tjejer.
Har följt er sedan start och läst varje dag. Jag har bf 14 april så är i v. 36+4. Mitt tredje barn.
Idag har vår lilla Ellen blivit utplockad! En riktig sötnos på 3645 g och 49 cm. <3
30 minuter kvar till mitt andra UL/VUL på två veckor.. Har av och till haft hemska sammandragningar som gör rejält ont. Natten till måndag kom de varje timme, varade ca 1 minut åt gången och kändes som knivar i livmodertappen. Så nu får vi se om tappen blivit ännu mer påverkad än sist då det föranledde sjukskrivning.. *pust*
Jag måste bara få gnälla lite.. Har 28 dagar kvar till BF och jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva fram tills dess. Det är redan så trångt i magen och nätterna är rent ut sagt ett helvete. Kan inte sova på någon sida, slänger mig av och an hela nätterna och blir bara tröttare för varje dag! Jag mår riktigt dåligt över att min kropp inte tillåter mig att ligga i sängen bredvid min sambo och bara slappna av!
Och när det är extra mycket aktivitet i magen får jag halvt panik och känner att bebisen måste ut NU annars dör jag. Är jag helt ensam om den känslan?
Just nu är det tunnelseende och 100% väntan på förlossningen som gäller, kan inte tänka på något annat :(
Vad skönt att se att det är fler som känner igen sig, ibland känner man sig bara som världens sämsta och jag är så trött på att höra mina stönanden varje gång jag måste vända på mig eller bebis är extra aktiv.. Stackars min sambo som måste lyssna på det ljudet hela nätterna..
Vi väntar också besök över påsk och jag bävar inför det.. Kan bli våldsamt irriterad på folk helt plötsligt och jag känner mest för att hålla mig för migsjälv. Som när samma person frågar två gånger inom loppet av bara några dagar om jag är SÄKER på att min TENS-apprat inte skadar barnet och påskyndar förlossningen, när någon tjatar på mig att jag måste äta regelbundet (för äter är ju typ inte det enda man gör som gravid) då håller jag på att flippa ur.. Känner inte igen mitt humör alls..
Funderar allvarligt på om det blir några fler barn för min del bara för att den här delen av graviditeten har varit hemsk!