Det är nått fel på mitt barn.

Jag har nu läst alla dina inlägg och vill bara krama om dig. Vad stark du är som ändå på något vis orkat under all denna långa tid. Jag har bara ett barn, men hade några rejält jobbiga veckor i början. Fick inte sova, men de där skriken var värst. La om kosten, semperdroppar och minifom hjälpte oss efter några veckor, men innan dess hann jag tänka många förbjudna tankar. Jag hade troligen inte orkat det du gått och fortfarande går igenom. *stor kram*

Har inte läst alla dina svar nu men har ni varit på öron näsa hals?

De hittade problemet med mitt barn som inga andra kunde se.

Hur går det?

Lillen har gått ner en smula i vikt sedan de sista vägningarna. Ligger på 7.5.

Idag vaknade hela familjen sjuka. Lillen vägrar äta och vår tv är trasig så lite slitsamt är det..

Däremot har han börjat sova lite bättre. 3-4 timmar i sträck händer det att vi fått några gånger, och efter att vi gått och lagt oss (runt 00-01) så har han bara vaknat 3-5 gånger fram till 7..... (Ja för oss är det att sova jättebra jämfört med innan)

Åh herre vad jobbigt ni har det! Har inte läst hela tråden, men har du nån avlastning? Hur ser ditt nätverk ut? Vill skicka en kram och önskar att du och dina barn ska få det bättre snart 

En psykos är en allvarlig sjukdom som man behöver läggas in på sjukhus för. Jag tvivlar på att det är det han lider av. Han kanske menar depression? Och det har ju du också drabbats av nu av förklarliga skäl. Han får ta mig tusan ta sig i kragen och dela 50-50 på ansvaret för barnen. Gör han ingen nytta med bebisen får han ta 100% med syskonen. De kanske bör bo någon annanstans ett tag? Några veckor så att de får sova och få läsa sagor och vara glada? Det blir ju inte bättre för att hela familjen kraschar? 

En psykossjukdom är en extremt allvarlig sjukdom. Det går inte att leva ett vanligt liv med en akut pågående psykos. Hjärnan är ungefär lika fungerande som ett ben hos någon som brutit det på tre olika ställen i en allvarlig bilolycka.

Det bästa ts kan göra är att acceptera att pappan har en allvarlig kronisk sjukdom och låta honom vara en förälder på sina egna villkor, hur tungt det än känns. Det är nämligen bättre att han är en dålig förälder än ingen alls.

Istället borde ts kolla upp möjligheterna till att få hjälp och avlastning från kommunen/socialtjänsten för att orka i längden.

TS skriver ju att han haft en psykos tidigare och nu känner tecken på nytt insjuknande. Varför skulle det inte kunna vara så?

Jag har en anhörig som haft flera psykoser, mellan sjukdomsperioderna har hen varit fullt frisk. Jag tycker det TS skriver verkar rimligt, och karln verkar ju ha sjukdominsikt och kan göra de begränsningar som behövs.

Nu har jag läst hela tråden och hoppades verkligen att det skulle finnas en lösning/ett svar här när jag närmade mig nutid! Åh vad du måste kämpa, kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara!

Hoppas verkligen att sonen får nån hjälp! Jag tänker spontant typ en helkroppsscanning för att utesluta saker och om de inte hittar nåt så en kontakt med dietist. Det var en sån i det här nya teamet va? Galet att det ska ta så lång tid, ett spädbarn behöver ju naturligtvis undersökas ännu noggrannare eftersom h*n inte kan berätta själv. Håller mina tummar och tår och följer detta

Hur går det TS?