Det är nått fel på mitt barn.

Men suck...

Alla barn är olika. Mina tre har vägt mer och varit längre än så vid 1 år, dom var (och är) långa och smala.

 

Sen är det skillnad på kurvor på tjejer och killar också. Bara barnet följer "sin egen kurva" så ska det ju vara bra. Min lillkilles har ju planat, och till och med sjunkit något...

Jag tycker nog han kan iallafall prova att boka om sin tid. Eller har han väntat I flera veckor på att få tid?

Hoppas nu verkligen de tar tag och utreder. Reflux är en grej jag hört en del barn ha problem med också även om jag personligen gissar han är kraftigt allergisk mot något födoämne.

 

Nej  då, han har väntat max en vecka. Nu har dom kommit på att han behöver gå en gång i veckan. Han konstaterade vid ett samtal igår att han är på väg att sjunka ner i en psykos (igen, sist för typ 10 år sen). Det skulle enligt honom då bero på att han "håller på att bli någon han inte är". När jag frågar vad, så fick jag svaret "familjefar".

Han menar att han trodde att han skulle må bra i det, trodde att han skulle klara av det. Men han gör inte det och har aldrig trivts i det. Känslorna för mig är som ett gammalt gift par, sådär som när vänskapen är större än kärleken. Han vill inte ha det längre, och visst vill han träffa barnen men... "det kanske blir lättare om fem år eller sådär, när det går att kommunicera lite". Så, det känns väl som att jag kan räkna ur honom ur bilden. Jag får väl försöka iaf, trots att mina känslor för honom fortfarande är oerhört starka.

Vi har varit på barnkliniken 1 omgång nu för diverse prover som vi väntar svar på. Ska tillbaka imorgon. Jag har blivit tvungen att sluta amma helt och hållet och det går något bättre med sömnen (vaknar kanske 5-8 ggr per natt nu). Dock svårt med kräkningar och skriken som kommer och går hela tiden.

Vilken klippa till karl...not.
Du får ursäkta men jag blir så förbannad när jag läser, du är så resonabel och tålmodig, jaaa han vill visst inte vara familjefar, det orsakar en psykos. Han är ett stort egoistiskt *********. Nä man får visst inte skriva sånt. Känslorna till dig är som ett gammalt gift par, ja men det ÄR ofta så när man har små barn, speciellt är det fruktansvärt betungande när ett nyfött barn mår dåligt och att då dra och sjappa för att det inte är förälskelse och rosenrött längre låter rätt vedervärdigt, anser jag.

Vilken intressant inställning pappan har. Som om han kan välja om han vill vara förälder eller inte NU, det skulle han ju tänkt på innan han hade oskyddat sex.

Fy fan, önskar dig och barnen allt gott!

Ett par dagobservationer och en nattobservation senare. Dom hittar inte direkt något fel. Dom ser att han har svårt med sömnen och dom ser att vikten är ordentligt avvikande. Kanske har inte min mjölk varit tillräckligt näringsrik, och kanske har vi inte bra rutiner kring sömn....... (Suck....)

På nattobservationen var tanken att de skulle se med egna ögon att han somnar på 2 minuter, men vaknar var tjugonde minut sedan. Jag lät pappa vara på sjukan och åkte själv hem för att få vila och det var bättre för syskon. Men istället var ingen personal inne hos far och son alls på 4 timmar (20-00) då sonen bara skrek. Pappan höll på att bryta ihop och ringde mig, vartpå jag ringde personalen som sedan var närvarande kl 1-7... Sonen somnade kl 4 på natten och sov bra till 7.15 ca....

Ni kanske behöver göra om nattobservationen då ganska omedelbart med dig och sonen, så får fadern vara hemma med de andra barnen? För som det verkade bli så kommer personalen säkert bara tro det är någon typ av insomningsproblem och så är du tillbaka på ruta 1 igen.

Minifom?