• 89Madeleine

    IVF/ICSI februari 2015

    Jag är en tjej på 25 år som tillsammans med min sambo försökt få barn i 4 års tid.
    Efter utredning har vi fått reda på att barnlösheten beror på manlig faktor och att vi kommer att få göra IVF med metoden ICSI (där man injicerar spermien direkt i ägget) på reproduktionsmedicin KS/Huddinge. Jag ska in på mitt andra VUL på måndag 9/2 och är i fullt sjå med sprutorna.

    Är det fler som vill vara med i tråden och stött varandra? :)
    Man har ju så mycket frågor och funderingar hela tiden.

    Kram på er alla kämpare!


  • Svar på tråden IVF/ICSI februari 2015
  • 89Madeleine
    Elfia skrev 2015-03-04 12:12:00 följande:
    Ja men det var ju positiva nyheter :) Du slipper sprutorna och gör bara en återföring. Men då är denna ägglossning som kommer nu som du väntar in väl?

    Hur mår din kropp efter detta? Jag har tänkt lite på det faktiskt, om det inte blir något hur reagerar kroppen efteråt? Jag som har regelbunden mens och vet när jag har min ägglossning nu. Hur blir det sedan? Återgår den till normalläge då?
    Ja sååå skönt att slippa sprutorna :)

    Den som kommer efter nästa mens :)

    Själva kroppen har faktiskt inte tagit så mycket stryk, det är bara efter missfallet som den mått tokigt... Svimfärdig, yr, ont.

    Jag tror att det ska återgå till normalläge :)
  • Gosmos

    Tog två negativa test igår och nu kommer blodet. Hoppas innerligt att vi får sätta in vårt frysta embryo redan nästa ägglossning, den om två veckor alltså. Jag mår bra nu och kan deala med att det inte blev denna gång, OM jag får köra på det snabbaste som bara går. Väntan är det som är värst.

    Men jag har inte testdag förrän i morgon då jag kan ju inte ringa och boka tid än...

  • Elfia
    Gosmos skrev 2015-03-06 12:50:38 följande:

    Tog två negativa test igår och nu kommer blodet. Hoppas innerligt att vi får sätta in vårt frysta embryo redan nästa ägglossning, den om två veckor alltså. Jag mår bra nu och kan deala med att det inte blev denna gång, OM jag får köra på det snabbaste som bara går. Väntan är det som är värst.

    Men jag har inte testdag förrän i morgon då jag kan ju inte ringa och boka tid än...


    Nej men usch så tråkigt att läsa :(

    Hoppas med på att du får göra en återföring så snart det bara går. Kram
  • V83

    Ja, det var verkligen tråkigt Gosmos. Hoppas att det går snabbt fortsatt.

    Kram

  • Gosmos
    V83 skrev 2015-03-06 20:34:31 följande:

    Ja, det var verkligen tråkigt Gosmos. Hoppas att det går snabbt fortsatt.

    Kram


    Tack för omtanken. Blir ändå glad att det går bra för någon. Jag har en liten fundering angående det du skrev tidigare. När ni försökte få barn förra gången, kom tanken upp att ni skulle prova med dig istället då? Frågan är superprivat, men du är ju ändå anonym. För i ert fall finns det ju två livmödrar, det är ju dubbelt så bra som i mitt heteroförhållande. Det är ju oerhört påfrestande fysiskt att gå igenom detta flera gånger.

    Om du inte vill svara så är det lugnt.

    Då kan du istället berätta om du känner något i magen?

    Jag känner mig fortfarande gravid trots otvetydiga minustest. Blir idiot på kroppen snart.
  • V83
    Gosmos skrev 2015-03-06 21:36:48 följande:
    Tack för omtanken. Blir ändå glad att det går bra för någon. Jag har en liten fundering angående det du skrev tidigare. När ni försökte få barn förra gången, kom tanken upp att ni skulle prova med dig istället då? Frågan är superprivat, men du är ju ändå anonym. För i ert fall finns det ju två livmödrar, det är ju dubbelt så bra som i mitt heteroförhållande. Det är ju oerhört påfrestande fysiskt att gå igenom detta flera gånger.

    Om du inte vill svara så är det lugnt.

    Då kan du istället berätta om du känner något i magen?

    Jag känner mig fortfarande gravid trots otvetydiga minustest. Blir idiot på kroppen snart.
    Jag svarar gärna på frågor. Min fru är fem år äldre än jag och hade en längtan efter att vara gravid, därför började vi med henne. Vi hade nedfrysta ägg kvar efter att vi fått vår dotter, så tanken var att liksom fortsätta med min fru, men de klarade inte upptiningen, och då sa min fru att hon inte orkade med fler behandlingar. Jag har aldrig känt en längtan efter att vara gravid, men vi ville båda gärna ha syskon till vår flicka, så då bestämde jag mig för att köra igång - och från den stunden har jag inte velat något annat än att bli just gravid. Det är onekligen ovanligt att ha denna möjlighet. Ska bli intressant nu framöver eftersom det liksom blir ombytta roller för oss båda. 

    I helgen har jag börjat känna mig lite olustig i kroppen. Tror att det är hormoner och oro för missfall och faktum att jag plussade som ställer till det lite i både kropp och själ. Känner av livmodern hela tiden. Är fortsatt trött och liksom svårmodig. Är så klart också skitglad. Men det är en omställning på något sätt. 

    Önskar att det går bra för er, vilket det så klart kommer att göra, snaaart!!
  • V83
    Filli89 skrev 2015-03-05 21:01:56 följande:
    Ååh är det sant men hur gör man då spermadonation samt ICSI då eller hehe nyfiken. föresten de där testen trodde ja fanns bara här haha.
    När vi köpte våra första "IVF-paket" så ingick sperman. På grund av att vi deltog i ett forskningsförsök blev det dessvärre en anonym donator, men vi har hans donatornummer. Så nu när jag skulle göra IVF så köpte vi sperma av samma donator. Har vi tur blir det alltså biologiska halvsyskon. Eftersom vi ville ha en specifik donator så fick vi betala den separat. 

    Min fru gjorde ICSI eftersom hon hade svårigheter att bli gravid. Jag har inte behövt det.

    Testet fick jag på kliniken i Köpenhamn :)
  • Gosmos
    V83 skrev 2015-03-08 20:34:33 följande:

    Jag svarar gärna på frågor. Min fru är fem år äldre än jag och hade en längtan efter att vara gravid, därför började vi med henne. Vi hade nedfrysta ägg kvar efter att vi fått vår dotter, så tanken var att liksom fortsätta med min fru, men de klarade inte upptiningen, och då sa min fru att hon inte orkade med fler behandlingar. Jag har aldrig känt en längtan efter att vara gravid, men vi ville båda gärna ha syskon till vår flicka, så då bestämde jag mig för att köra igång - och från den stunden har jag inte velat något annat än att bli just gravid. Det är onekligen ovanligt att ha denna möjlighet. Ska bli intressant nu framöver eftersom det liksom blir ombytta roller för oss båda. 

    I helgen har jag börjat känna mig lite olustig i kroppen. Tror att det är hormoner och oro för missfall och faktum att jag plussade som ställer till det lite i både kropp och själ. Känner av livmodern hela tiden. Är fortsatt trött och liksom svårmodig. Är så klart också skitglad. Men det är en omställning på något sätt. 

    Önskar att det går bra för er, vilket det så klart kommer att göra, snaaart!!


    Att det faktiskt gör ont stundtals och nästan alltid känns av att vara gravid är något jag inte visste innan jag var det. Det är väl bara partnern som får höra gnället, det når ingen annanstans. Men det är betryggande att känna draget och svidet, då vet du att den växer.

    Vad underbart att få dela detta med din fru. Att ni båda kan veta hur det känns att stå bredvid.

    Tack för att du svarade!
  • Elfia

    Efter 1,5 år med att försökt själva att få barn + 5 månader i landstingskön/IVF är vi ÄNTLIGEN igång!!! Tog precis min allra första hormonspruta (höll seriöst på att svimma pga är spruträdd) men min fästman tog det på mig plus att jag FaceTimea med min bästa vän samtidigt haha, så dramatiskt jag vet. Men jag behövde all moralisk stöd jag kunde få. Till slut gick det :) Är så stolt över mig själv. Nu ska jag ta den varje kväll fram till lördag sedan är det vårt första ultraljud. Hoppas allt ser bra ut och med massa tur på vår sida, att det tar sig på första :))

    Önskar oss alla här stort lycka till, det är verkligen en känslomässig berg o dalbana den här resan. Jisses vad starka vi är.

  • V83
    Elfia skrev 2015-03-09 20:00:49 följande:

    Efter 1,5 år med att försökt själva att få barn + 5 månader i landstingskön/IVF är vi ÄNTLIGEN igång!!! Tog precis min allra första hormonspruta (höll seriöst på att svimma pga är spruträdd) men min fästman tog det på mig plus att jag FaceTimea med min bästa vän samtidigt haha, så dramatiskt jag vet. Men jag behövde all moralisk stöd jag kunde få. Till slut gick det :) Är så stolt över mig själv. Nu ska jag ta den varje kväll fram till lördag sedan är det vårt första ultraljud. Hoppas allt ser bra ut och med massa tur på vår sida, att det tar sig på första :))

    Önskar oss alla här stort lycka till, det är verkligen en känslomässig berg o dalbana den här resan. Jisses vad starka vi är.


    Härligt att ni är igång! Bra jobbat med sprutan och lycka till :)
Svar på tråden IVF/ICSI februari 2015