BF december 2015 :-)

GAH! Ja måste få skriva av mig å eventuellt har någon som förstår för i min närhet är de då ingen som fattar!!!
Jag har de senaste dagarna fått den kortaste stubinen i världshistorien! Mitt tålamod är så kort att de räcker med att en människa öppnar munnen så får ja nästan ett utbrott!! Orkar inte med någonting!
På detta är jag trött och har ont i ryggen å folk fattar inte att jag behöver vila å inte orkar hålla igång hela dagarna!
Detta framträder oftast i utbrott som går ut över mina nära som jag inte kan kontrollera vilket gör att både dom och jag mår dåligt!! Vet inte va ja ska ta mig till!
Nån som känner liknande?

Hur mycket har ni gått upp i vikt vid det här laget? Och vad hade ni för "utgångsläge" (underviktig, normalviktig, överviktig)? Är i vecka 21 och har gått upp typ 4,5 kg. Är normalviktig. Lite orolig över att det ska skena iväg nu under andra halvan...

Min moderkaka sitter bak å i bra höjd så tror inte de är de.. Men tack!

Nu kom de igen lite mer färskt blod...jag är så rädd!

Jag har BF först den 4 januari men jag tänkte att jag frågar här ändå eftersom flera av er varit på RUL nu, hoppas det går bra. Har ni fått veta könet på RUL? För jag ska på RUL om två veckor och när jag läst om RUL på Region Skånes hemsida stod det att de inte gör könsbestämning eftersom RUL bara är en medicinsk undersökning. Jag har sett fram emot att få veta könet om de kan se, så jag blev så besviken att läsa detta. Någon som gjort RUL i Skåne och fått veta könet?

Jag vet att det är "dumt" och kan knappt sätta ord på det själv. Kanske känner pojkmammor likadant, att man vill ha en till "likadan" (även om man såklart förstår att varje barn är en unik individ) då den man har är så underbar? Sen har jag alltid känt att pojkar är så främmande på något vis, att jag inte har lika lätt att hitta samhörighet och gemenskap. Tycker även ganska illa om rådande normer när det gäller hur pojkar och män "ska" vara. Och återigen så vet ju jag att detta är mycket upp till oss som föräldrar, att forma och prägla. Men inte enbart. Nu ska jag iaf försöka göra mitt bästa för att se positivt på det hela. Det verkar som om min omgivning ser det som att vi dragit någon form av vinstlott, "en av varje" liksom. Lite jobbigt när man själv har problem med att anpassa sig.

Nu svamlar jag kanske lite. Hoppas att ni kan ha överseende med det och att jag inte trampat någon på tårna. :)

När man får reda på på rul att det är en flicka eller pojk. Hur säker kan man va på att det stämmer? Jag tog inte reda på det med sonen men denna gång frågade vi och bm sa att det är en flicka. Och om det är en pojke gömmer han snoppen väl.

Kan man ta ut i förskott att det är en flicka då?