• dorada

    dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!

    Jaa.. sonen som är 5 år med diagnostiserad adhd kan vara väldigt agressiv och utåtagerande. Idag Bröt Hel*etet lös på dagis återigen och han sparkade, spottade, slog, skrek osv som han alltid gör. Personalen tyckte tydligen dåa tt det var ok att ena ur personalen tog under armarna och andra i benen och lyfte ut honom på trappan!?!? Hur i glödheta helvete kan de ens komma på ngt sådant???? Att lyfta ut en liten unge på trappan då det var endast +4 grader och kall blåst ute! Dessutom hade han bara collegebyxor, t-skjorta och endast 1 strumpa på! är det verkligen okej av dagispersonal????? Och fick höra av en annan personal att de hade haft honom där ca 5 minuter. Avkylning hette det tydligen. Men alltså nne, vet inte alls vad jag skall säga. Sonen berättade sin version om saken, hade så svårt att inte börja gråta, stackars lille gullegubben :(
    Jag har all förståelse i världen för att han kan vara rent ut sagt jobbig, men det kan ju tammetusan inte vara okej oberoende att göra sådär?? 

  • Svar på tråden dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!
  • Ego Lovers
    hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:36:58 följande:

    inte alls. Men något måste ju uppenbarligen göras. diagnos eller ej så kan man inte ha ett så utåtagerande barn bland så många andra barn som kan hamna i skottlinjen.
    Det är varken bra för barnet i fråga eller dom andra barnen. Däremot tycker jag att väldigt många använder diagnoser som frikort och många föräldrar tar det som ett argument istället för att handskas med problemet.


    "Nej men jag gör inget åt det där för han har adhd så det är så han är"
    Sett väldigt mycket utav detta och det är skrämmande.


    Kan man inte hantera barnen på sitt arbete så tar man hjälp av specialpedagogen. Denne kan studera gruppen och sedan vägleda personalen. Det brukar ge väldigt bra resultat. Man kan även göra så hemma för den delen men då tar man kontakt med Bvc psykologen och denne kan lyssna av situationen och ge handledning vad man kan göra för att minimera utbrott och utåtagerande beteende tex. Har själv varit med om detta på en förskola där ett barn helt plötsligt blev utåtagerande och personalen sa till men inget hjälpte. Specialpedagogen kopplades in med tillåtelse av föräldrarna och denne studerade barnet och barngruppen inkl personalen och upptäckte att barnet triggades av de andra barnen dvs de gjorde saker mot barnet som pedagogerna inte såg men när det utsatta barnet försvarade sig genom att slåss då lipade den som var elak först. Specialpedagogen lyfte problemet och det blev bättre i gruppen när pedagogerna visste orsaken till att barnet blev utåtagerande och arg och kunde förhindra många konflikter och inse att det var pga några av de andra barnen som de egentligen trodde var små ljus men som triggade igång det hela. Det utsatta barnet ville inte säga till pedagogerna för förtroendet var förbrukat eftersom barnet fått skulden hela tiden och vi arbetar fortfarande med att barnet ska gå till pedagogerna och säga till men som sagt det förtroendet är förbrukat så de får ligga steget före än att barnet säger till när denne blir utsatt för då smäller det. Och tyvärr blir det så här när barn utsätts för kränkningar. Tilliten försvinner och det blir problem och då ligger det på oss pedagoger att ligga steget före hela tiden för det utsatta barnets skull sim man tidigare trodde var förövaren
  • grind
    Wilowa skrev 2015-10-30 23:10:03 följande:

    Personliga skäl i så fall och det har inget på en förskola att göra! Detta hände visserligen i Finland, men i Sverige strider ett sådant hanterande mot våra styrdokument. Jag förstår att det kan hända i en stressad situation som detta, men det är ändå fel.


    Jag tycker att det största felet är att mamman till en pojk som sparkat, slagit och spottat mot dagispersonal har mage att gnälla över att de burit ut honom i kylan. En naturlig reaktion vore att fråga om allt är ok med personalen.

    Men det är som alltid i dagens egofixerade Sverige. Allt för många ser bara fel hos andra men inte sig själv. Just föräldras curlande är säkerligen en faktor till haveriet i svenska skolan. Mamman borde förklara det olämpliga i att sparka, spotta och slå andra människor. Istället för att sätta på ögonbideln...
  • Litet My
    hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:32:58 följande:
    barnet hade ju resurs som jag förstod det vilket gör det ännu värre tycker jag. Men om barnet får sådana utbrott och dessutom har en resurs men inte verkar kunna göra något åt det så måste ju någon form utav åtgärd göras.

    Som sagt andra barn kan ju skadas av hans beteende och hur dom ser det som hållbart förstår jag inte alls.
    Jag hade som sagt som förälder till annat barn varit allt annat än glad om mitt barn hamnat i skottlinjen och hade detta barn på något sätt skadat mitt barn så hade jag dragit det så jävla långt jag bara kunde för att få bort det barnet. Hur illa det än låter så vill jag inte behöva vara rädd för vad som kan hända på mitt barn på förskolan.

    Sen är det väl självklart att barnet ska få hjälp och stöd. MEN i en stor grupp med för få vuxna är absolut inte rätt sätt. Och han hade som sagt en resurs och det hjälpte ju inte heller så då får dom ju göra något annat.
    Han hade nån form av assistent, tyvärr är dessa och speciellt på förskolor utbildade i diagnoser och hur man bemöter dessa och oftast missas de viktiga delarna i hur man jobbar förebyggande. Det räcker inte att hugga tag i barnet när något sker, detta skall man kunna se innan och ha kartlagt när utbrott uppstår, varför och hur man kan undvika det. Vi har ett sådant barn på mitt stora barns skola, han har varit på bla sonen flertal gånger, senast flög han på honom bakifrån och då var både lärare och hans resurs brevid, det har även varit incidenter med många andra barn. Men inte en enda gång har jag lagt någon skuld på pojken eller försökt få honom därifrån, däremot har jag tillsammans med andra tryckt på att skolan måste göra något för såhär kan det inte vara. Sedan får man inte glömma att flertal barn tycker att det är superskoj att reta upp det barn som exploderar, har själv ett barn med högfungerande Autism (han är inte våldsam på något sätt, men kan bli arg utan att slåss) de odiagnosticerde barnen tycker det är skitkul att kasta saker på honom, sparka till hans väska, slänga bort hans kläder, kalla honom saker osv, dessa barn gör det av ren illvilja, för det är roligt tydligen att se honom skala av ilska, blir röd i ansiktet och säga ifrån men tappa orden. Många gånger är det väl genomtänkt att det skall bli konflikter och våld, något som tyvärr bara det barnet som exploderar får skulden för. Men oavsett, sär tycker vi annorlunda, jag kräver att skolan skall lösa saker under det utåtagerande barnets vistelse så alla kan vara trygga, du vill stöta bort ett enskilt barn från skolan/förskolan.
  • Litet My
    hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:36:58 följande:

    inte alls. Men något måste ju uppenbarligen göras. diagnos eller ej så kan man inte ha ett så utåtagerande barn bland så många andra barn som kan hamna i skottlinjen.
    Det är varken bra för barnet i fråga eller dom andra barnen. Däremot tycker jag att väldigt många använder diagnoser som frikort och många föräldrar tar det som ett argument istället för att handskas med problemet.


    "Nej men jag gör inget åt det där för han har adhd så det är så han är"
    Sett väldigt mycket utav detta och det är skrämmande.


    Nej, föräldrar ser inte diagnos som ett frikort att låta ungarna göra vad de vill. Skulle i så fall vara de som satt diagnos på ungen själv, såna föräldrar finns tyvärr. Väljer man att utreda sitt barn och får en diagnos har man redan kämpat sig blå, sedan börjar grovjobbet för föräldrarna. Däremot BORDE de få frikortet att rätt mängd kompetent personal kopplas in när man vet att det finns ett barn med diagnos som kan agera ut, likaväl för det barnets skull som för alla andra.
  • dorada
    HenryIronstead skrev 2015-10-30 22:39:13 följande:

    Nu hände nåt väldigt fel när du citerade. Du skrev in ditt egna inlägg inuti mitt. Och jag som faktiskt försvarat. Hmm.... Konstigt. Skriv om, är mitt goda råd. Eller kopiera det du ville säga. Skumt att du öht citerade mig eftersom det du skrev inte hade med mitt inlägg att göra.


    Det var inte ditt inlägg jag skulle citera, förlåt!

    Klickade säkert fel i all hast och kollade inte igenom innan jag skickade iväg komentaren.
  • grind
    Litet My skrev 2015-10-31 02:25:43 följande:

    Men oavsett, sär tycker vi annorlunda, jag kräver att skolan skall lösa saker under det utåtagerande barnets vistelse så alla kan vara trygga, du vill stöta bort ett enskilt barn från skolan/förskolan.


    Eller så ger man skolan möjlighet att skicka eleven vidare. Personligen anser jag attman inte har på en vanlig skola att göra om man inte klarar sig utan personlig assistent. Det är inte rimligt att hälften av skolans personal följer bråkmakare. Det är inte konstigt att Sverige går så kraftigt bakåt i PISA iom denna nya curlingpedagogiken.
  • dorada
    Ego Lovers skrev 2015-10-30 23:31:25 följande:

    Kan man inte hantera barnen på sitt arbete så tar man hjälp av specialpedagogen. Denne kan studera gruppen och sedan vägleda personalen. Det brukar ge väldigt bra resultat. Man kan även göra så hemma för den delen men då tar man kontakt med Bvc psykologen och denne kan lyssna av situationen och ge handledning vad man kan göra för att minimera utbrott och utåtagerande beteende tex. Har själv varit med om detta på en förskola där ett barn helt plötsligt blev utåtagerande och personalen sa till men inget hjälpte. Specialpedagogen kopplades in med tillåtelse av föräldrarna och denne studerade barnet och barngruppen inkl personalen och upptäckte att barnet triggades av de andra barnen dvs de gjorde saker mot barnet som pedagogerna inte såg men när det utsatta barnet försvarade sig genom att slåss då lipade den som var elak först. Specialpedagogen lyfte problemet och det blev bättre i gruppen när pedagogerna visste orsaken till att barnet blev utåtagerande och arg och kunde förhindra många konflikter och inse att det var pga några av de andra barnen som de egentligen trodde var små ljus men som triggade igång det hela. Det utsatta barnet ville inte säga till pedagogerna för förtroendet var förbrukat eftersom barnet fått skulden hela tiden och vi arbetar fortfarande med att barnet ska gå till pedagogerna och säga till men som sagt det förtroendet är förbrukat så de får ligga steget före än att barnet säger till när denne blir utsatt för då smäller det. Och tyvärr blir det så här när barn utsätts för kränkningar. Tilliten försvinner och det blir problem och då ligger det på oss pedagoger att ligga steget före hela tiden för det utsatta barnets skull sim man tidigare trodde var förövaren


    Kan ju tillägga att vi varit flera ggr i kontakt med specialpedagogen (speciallärare heter det i finland) och pratat om problemen, dagvårdsperso alen i sin tur har x antal ggr avböjt erbjudandet om hjälp, de har sagt de har situationen under kontroll. Han har även en reaursperson men inte egen resursperson, hon fungerar som gruppresurs. Har erbjudit dem prata med barnpsyk(heter så här i finland var barnen utreds) så att han skulle få en helt egen resursperson men dom tackade nej till det med. Varför tar de inte emot hjälpen? Även från barnpsyk har de erbjudit sig att komma och kolla över läget och kunna ge skolning, tips, "verktyg" etc. Men även det har de avböjt. Varför?
  • hurtänktedunu
    Litet My skrev 2015-10-31 02:30:41 följande:
    Nej, föräldrar ser inte diagnos som ett frikort att låta ungarna göra vad de vill. Skulle i så fall vara de som satt diagnos på ungen själv, såna föräldrar finns tyvärr. Väljer man att utreda sitt barn och får en diagnos har man redan kämpat sig blå, sedan börjar grovjobbet för föräldrarna. Däremot BORDE de få frikortet att rätt mängd kompetent personal kopplas in när man vet att det finns ett barn med diagnos som kan agera ut, likaväl för det barnets skull som för alla andra.
    Du säger det ju själv. Du har aldrig klandrat pojken för att han gett sig på ditt barn. Det kallar jag verkligen ett frikort. hade barnet inte haft en diagnos hade du nog inte vart lika förstående.
    Visst att det kan vara svårare osv. Men bara för att man har en diagnos ska man inte kunna komma undan med vad som helst. Bland annat att hoppa på folk bakifrån.
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-31 00:01:44 följande:
    Jag tycker att det största felet är att mamman till en pojk som sparkat, slagit och spottat mot dagispersonal har mage att gnälla över att de burit ut honom i kylan. En naturlig reaktion vore att fråga om allt är ok med personalen.

    Men det är som alltid i dagens egofixerade Sverige. Allt för många ser bara fel hos andra men inte sig själv. Just föräldras curlande är säkerligen en faktor till haveriet i svenska skolan. Mamman borde förklara det olämpliga i att sparka, spotta och slå andra människor. Istället för att sätta på ögonbideln...
    Det kan du få tycka om du vill, men en förskola styrs av skollagen och av läroplanen och utifrån den har mamman all rätt att reagera på att barnet ställdes ut i kylan. Detta är inte en curlande mamma, det är en mamma som reagerar på att personalen hanterat situationen fel. Att lyfta bort barnet är inte fel och det är inte det som ts reagerat på heller. Jag som personal skulle aldrig göra på det sättet, kan du lita på mig att jag kan mitt jobb som jag har både utbildning för och erfarenhet av? Jag har tagit hand om liknande situationer som ts beskriver och jag hade fått ett samtal med chefen om jag ställt ut ett barn på det sättet! Det ingår i mitt jobb att även kunna hantera dessa "jobbiga" barn. Vill jag inte bli sparkad, biten och spottad på så får jag jobba för att alla barn har den miljö som de mår bra av. Klarar jag inte det så är det min chefs ansvar att se till att avdelningen får det som krävs. Det kan jag inte lägga på vare sig barnet eller på föräldrarna. Sonens utbrott berodde på att personalen inte kunnat hjälpa honom och det har inte föräldrarna nåt ansvar över. Personalen har villkoren (diagnosen) och ska jobba utifrån det.
  • Wilowa
    grind skrev 2015-10-31 08:41:44 följande:
    Eller så ger man skolan möjlighet att skicka eleven vidare. Personligen anser jag attman inte har på en vanlig skola att göra om man inte klarar sig utan personlig assistent. Det är inte rimligt att hälften av skolans personal följer bråkmakare. Det är inte konstigt att Sverige går så kraftigt bakåt i PISA iom denna nya curlingpedagogiken.
    I mina barns klasser har det funnits barn som behövt assistenter. Idag, när de kommit några årskurser upp, så behövs inte dessa assistenter längre, för dessa barn har lärt sig att hantera sig själva. De är fullt fungerande skolelever som inte utmärker sig alls, där hade de inte varit idag om de fått gå på särskolan eller vad du nu syftar på med att man ska skicka eleven vidare.
Svar på tråden dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!