Hej!
Jag plussade igår och blev mer eller mindre tagen på sängen.
Har försökt ett tag bli gravid utan resultat och hade nog accepterat att vi inte skulle få flera barn. Så nu har jag börjat hitta min nish i livet. Träning.
Har tva pojkar på 4 resp 8 år. Orkar jag börja om? Vad finns dt för risker att vara gravid som 39 år.,?
Är vi fler i liknande situation?
Jag fick mitt sjätte barn för 1,1/2 år sedan. Då var jag 38 år. Funkar kanon och skulle gärna skaffa en till och jag blir fyrtio senare i år. Man är aldrig för gammal för barn när man redan har ett gäng sedan innan.
Grattis och lycka till!
Fick mitt andra (första 14år ) barn i dec och fyllde 42år nu i jan :) Känner mig inte för gammal :) Så om du vill är det bara att köra ;) GRATTIS :) Dom säger ju att det är lite mer risker... Men kan man bli gravid så käns det som kroppen klarar det... Sen finns det ju massor av tester man kan gör.. Men det går ju aldrig att garantera ett frisk barn, spelar ingen roll om du är 20 eller 40, så är det ju...
Plussade svagt svagt i morse på BIM-3...hoppas det ökar!
Jag är 39 år, har två barn sen ett tidigare förhållande på 5 och 8 år, en flicka och en pojke.
Detta blir min killes första <3
Tog ut spiralen 4/1-16 och detta var andra försöket...lite lätt chockad! Har vart så himla orolig om jag ens ska kunna ge han ett barn och hade räknat med många månaders försök, ev privat IVF till slut. Vart många tårar av oro när vi väl började, så himla rädd för vad det i framtiden skulle kunna innebära om vi inte får nåt gemensamt...
Har inte berättat ännu då jag vill ha ett klart och tydligt test att visa honom innan, inte nåt som man knappt ser med blotta ögat. Så håll tummarna att det ökar nu!
Längtar väldigt efter en liten plutt igen, få uppleva den där första gången genom honom. Kanske vara ytterligare lite avslappnad med att ha en liten, njuta till max att få se ett litet barn komma till världen igen. Trodde verkligen inte det skulle bli fler för mig, hade tänkt jag skulle träffa nån som med hade barn och var rätt nöjd med mina två, även om jag alltid tänkt att jag ska ta en sista funderare när jag är runt 40..och nu är man här och det känns fantastiskt!
Önskar nu så att detta är en frisk graviditet och att vi får gå hela vägen. Kan knappt vänta tills jag kan berätta för honom, vet att han kommer bli helt överlycklig!
Plussade svagt svagt i morse på BIM-3...hoppas det ökar!
Jag är 39 år, har två barn sen ett tidigare förhållande på 5 och 8 år, en flicka och en pojke.
Detta blir min killes första <3
Tog ut spiralen 4/1-16 och detta var andra försöket...lite lätt chockad! Har vart så himla orolig om jag ens ska kunna ge han ett barn och hade räknat med många månaders försök, ev privat IVF till slut. Vart många tårar av oro när vi väl började, så himla rädd för vad det i framtiden skulle kunna innebära om vi inte får nåt gemensamt...
Har inte berättat ännu då jag vill ha ett klart och tydligt test att visa honom innan, inte nåt som man knappt ser med blotta ögat. Så håll tummarna att det ökar nu!
Längtar väldigt efter en liten plutt igen, få uppleva den där första gången genom honom. Kanske vara ytterligare lite avslappnad med att ha en liten, njuta till max att få se ett litet barn komma till världen igen. Trodde verkligen inte det skulle bli fler för mig, hade tänkt jag skulle träffa nån som med hade barn och var rätt nöjd med mina två, även om jag alltid tänkt att jag ska ta en sista funderare när jag är runt 40..och nu är man här och det känns fantastiskt!
Önskar nu så att detta är en frisk graviditet och att vi får gå hela vägen. Kan knappt vänta tills jag kan berätta för honom, vet att han kommer bli helt överlycklig!
Fick mitt andra (första 14år ) barn i dec och fyllde 42år nu i jan :) Känner mig inte för gammal :) Så om du vill är det bara att köra ;) GRATTIS :) Dom säger ju att det är lite mer risker... Men kan man bli gravid så käns det som kroppen klarar det... Sen finns det ju massor av tester man kan gör.. Men det går ju aldrig att garantera ett frisk barn, spelar ingen roll om du är 20 eller 40, så är det ju...
Jag är 40 och i vecka 25 nu. Kommer att få barnet en månad innan min 41-årsdag...har en sexåring, så fick första barnet när jag var 34. Graviditeten har varit lite tyngre denna gång, ont i ryggen, tröttare och mer illamående i början - men många har ju tyngre med andra barnet så jag har ingen aning om det beror på åldern. Jag försöker släppa åldersnojan - det är ju som det är ändå! Jag o pappan tränar, äter ganska hälsosamt och lever ett bra liv - finns ingen anledning till varför vi inte skulle orka. Vi ville ha ett (andra mig, fjärde för honom) och det blev en längre paus än beräknat. Så vad vill jag säga - jo, vi finns, du är inte ensam :).
Jag fyller 38 i sommar och är gravid i v 15 med mitt och sambons första gemensamma barn. Vi har två barn var sedan innan, 9-14år. Så detta blir en riktig liten sladdis. :) Ibland känns det lite skrämmande att börja om, det va ju så längesen sist. Men det ska bli mysigt! Känner även ibland att vi kommer bli gamla föräldrar, men känner mig inte så gammal. Min dotter på 11år tycker däremot att jag är på tok för gammal för att bli mamma igen. Hon tycker det är jättepinsamt och vägrar berätta för någon att jag är gravid. Ha ha! :)
Här där jag bor får man inte fler besök på MVC pga åldern. Det är inskrivning i v 12 och sen är nästa besök inte förrän i v 24-25. Här erbjuds inte heller KUB, bara något som heter kvardruppeltest (eller nåt sånt). Så jag gjorde KUB i västra Götaland istället.
Tack för dina lugnande ord :=)
Får man gå på tätare kontroller när man är så pass "gammal"? Har bm mer koll på en eller är det som för vem som helst, oavsett ålder?
Tog du fostervatten prov?
Upplevde du grav jobbigare nu än när du var yngre?
:)
Tack allihop för era värmande svar.
Kan tänka mej att det som ligger och stör mej mest, är fixeringen vid åldern. Som egentligen bara är en siffra. Men jag tänker även framåt. Jag är 50 och pappan är då 62 när min ofödda blir 10, hur kan de kännas för hen? Eller oroar jag mej bara i onödan?
Minsta blir 5 när jag är beräknad. Nov 2016. Lite gammal blir jag även då. ;)
Hade jag blivit gravid för ett halvår sen hade jag sprudlat och varit vild av glädje. Nu känner jag mej lätt apatisk. Har i för sej haft svårt att bli gravid. Haft flera missfall och ett utomkvedes. Försöker tänka att det var inte rätt då, det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Men att livet börjar falla på plats för mej nu , nu när jag känner mej övermogen ;) Ha ha ha Skämt å sido.
Men det är ju så mycket jag vill. Och skulle tagit tag i nu. Utbildning, kurser, tränar för fullt inför tjejmilen, lägga ner mer tid på barnen och familjen. Ut och resa.
För mitt liv var inte fullt så enkelt innan. Nu har bitarna börjat ramla på plats. Och nu det här???
"Eller det här" , det lät negativt men ni förstår vad jag menar.
Jag tror jag måste förlika mej med min kommande grav. Men vet inte hur. .
Detta var andra försöket, så haft mens två ggr. Allt kom igång direkt!
BF är 10/11, hade koll med ÄL-stickor :)
Tog ett CB nu på kvällen, svagt plus på det med...så kommer nog berätta ikväll :) bim är torsdag/fredag så inget konstigt det är så svagt.
Jag är toktrött och fryser, ömma bröst och svag molvärk :)
Det måste kännas helt underbart för dej! Klart testet måste bli mer markant ;) Jag hade ett sånt test och det var utan tvekan ett plus :) Måste vara svårt för dej att inte berätta för din pojkvän. Är man med det klara att man vill bli dräktig så kan man ju knappt vara still <3
Har du hunnit haft mens efter du tog ur spiralen eller vart du pang-på-rödbetan ändå? :)
Då kanske de e svårt att veta när du har bf ;)
Du får väldigt gärna höra av dej och berätta hur det går för Er :)
Känns toppen att jag hittat iaf en tjej i min ålder som är gravid, bland alla unga ;)
Känner du av några symtom annars?
Jag är typ vrålarg och har humörsvängningar. Brösten kan kännas tunga och ömma. Men peppar-peppar inget illamående. Än ;)
Om jag inte minns fel fick jag illamående runt vecka 8-9 i mina förra grav.
Må så gott!
Tack allihop för era värmande svar.
Kan tänka mej att det som ligger och stör mej mest, är fixeringen vid åldern. Som egentligen bara är en siffra. Men jag tänker även framåt. Jag är 50 och pappan är då 62 när min ofödda blir 10, hur kan de kännas för hen? Eller oroar jag mej bara i onödan?
Minsta blir 5 när jag är beräknad. Nov 2016. Lite gammal blir jag även då. ;)
Hade jag blivit gravid för ett halvår sen hade jag sprudlat och varit vild av glädje. Nu känner jag mej lätt apatisk. Har i för sej haft svårt att bli gravid. Haft flera missfall och ett utomkvedes. Försöker tänka att det var inte rätt då, det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Men att livet börjar falla på plats för mej nu , nu när jag känner mej övermogen ;) Ha ha ha Skämt å sido.
Men det är ju så mycket jag vill. Och skulle tagit tag i nu. Utbildning, kurser, tränar för fullt inför tjejmilen, lägga ner mer tid på barnen och familjen. Ut och resa.
För mitt liv var inte fullt så enkelt innan. Nu har bitarna börjat ramla på plats. Och nu det här???
"Eller det här" , det lät negativt men ni förstår vad jag menar.
Jag tror jag måste förlika mej med min kommande grav. Men vet inte hur. .