Filli89 skrev 2016-08-17 12:10:05 följande:
Hej och välkommen ! Klart du får vara med.
Dina rädslor är precis som mina. MF i v11 kändes som ett slag i ansiktet, när man tror att man är över mål linjen o så snubblar man rätt som det är. Så nu är ja rädd för att de varken blir något eller som du säger att de slutar lika illa som sist. Hoppas denna gång blir bättre för oss alla här inne.
En fråga om du vill svara då da. När du fick MF i v12 var fostret dött innan lr skedde det samma vecka? För mg kändes v11 väldigt sent och då fick jag MF på akuten direkt efter ett ul som visade hjärtslag, o då var fostret ändå "väl utvecklat" med fingrar o tår, ögon o allt sånt såg ja ju i fostersäcken. Hur var det för dig? Du behöver inte svara om du inte vill återuppleva känslan.
Fostret vad som erat lite mindre än det normala. Vi fick en ny tid o då hade fostret vuxit bra under den veckan men ff för liten. 8 dagar innan MF var vi o kollade på fostret, kunde också se en liten "kropp", det började med att jag fick lite mörkare flytningar o då kände jag att det var kört, kände mig tom på ngt sätt. Dagen efter var ok på morgonen men flytningarna kom tillbaka på eftermiddagen, bröt ihop och åkte in till akuten, där vi kunde se fostret men inget hjärta som slog. Söndagen dagen efter hade jag ont med på måndag så hade jag en sådan smärta som knappt gick att hantera, kom ut lite klumpar osv. Kändes bättre men hade ff ont i nedre magen. Dagen efter gick vi en riktig långpromenad o den natten så "födde" jag ut fostret i toan, efter det så kändes det så tomt men smärtan hade släppt helt. Efter den händelsen var jag så otroligt trött, dels för smärtan o MF samt för hela karusellen med ivf (Ursäkta för ett långt svar)
