BF Juli 2017 ny

Hej! Allt går bra här. Han var utan andning / puls i ca 2 minuter. De sövde mig 23.16 och 23.19 låg han på akutbordet för att få hjälp. Hjärtkompressionerna påbörjades samtidigt som de lyfte han ur magen. Han själv är helt opåverkad av det som hände, pigg, nyfiken mycket vaken, äter sover bajsar som han ska. Väldigt suttig och mina bröst känns som öppna sår!

Hej! Allt går bra här. Han var utan andning / puls i ca 2 minuter. De sövde mig 23.16 och 23.19 låg han på akutbordet för att få hjälp. Hjärtkompressionerna påbörjades samtidigt som de lyfte han ur magen. Han själv är helt opåverkad av det som hände, pigg, nyfiken mycket vaken, äter sover bajsar som han ska. Väldigt suttig och mina bröst känns som öppna sår!

Jag kommer också kämpa denna gång.. har tidigare gett upp med tjejerna och gett ersättning. Denna gång ska jag kämpa på :) har också köpt calma samt meddela swing pump så jag ska kunna pumpa för att hjälpa till att få upp produktionen :)

www.familjeliv.se/forum/thread/77831233-nu-ar-bebisarna-har-bf-juli-2017

Den ligger i "föräldrar" forumet :)

Nu börjar jag hämta mig en aning efter förloppet så att säga! Stort tack för alla Grattis och varmt Grattis till resten som fött dessa dagar :) !

Misstänkte han skulle vara lite större än sina bröder men kanske inte 3 cm längre och ett halvkilo tyngre.

Vi blev igångsatt ca 18 den 3/8. Blev ballongkateter eftersom tappen var lång och öppen knappt 1.5 cm. 3 h senare ramlade den ut men hade bara öppnat mig ca 1 cm till. Bm lyckas dock sätta skalpelektrod samt tar vattnet. Får dropp som höjs högt fram till 02.30 den 4/8 då jag fortfarande bara är öppen 2.5 cm med 2 cm lång tapp kvar... nedslagna pausar vi till kl 9. Då har jag knappt sammandragningar den tiden men har öppnat mig till 5 cm och tappen mjuk och 1 cm lång. Nytt hopp och dropp igen. Går helt okey fram till kl 18-19 kanske? Bm säger att jag öppnat mig till 8 cm! Värkarna är helt groteska nu dock och jag börjar ta slut helt enkelt. Så kommer gränsen där jag inte orkar mer och får till slut ryggbedövning. Här blir jag undersökt igen -nehej öppen 5.5 cm bara?! Är helt knäckt här. Droppet stängs av och får andas igen.. Får en tidsgräns av läkaren som tycker att föder jag inte inom 3 h med hög dos dropp igen så får det bli snitt eller så får jag välja snitt direkt. Jag vill ju verkligen föda vaginalt och vill testa hur värkarna känns med ryggbedövning så vi kör igen. Droppet höjs var 20e minut och jag tar värkarna bra med lite lustgas också. Efter 3 h är jag helt öppen! Nu kör vi tänker jag, snart är han ute! Krystar några värkar men han är fast. Bm tillkallar läkare som gör ultraljud där man kan se att han fixerat sig fel med huvudet, tror det hette rak nackställning eller nåt sånt? Så precis på mållinjen snubblar vi och det får bli akutsnitt. Tanken på snitt då och upplevelsen av det blev plötsligt helt ok, delvis för att vi kämpat så länge och på många olika sätt men också för att jag nu varken kunde eller fick föda vaginalt så han låg fixerad. Snittet var lugnt och kontrollerat och kl 02.07 den 5/8 kommer Mattis ut 4864 g tung, 55 cm lång med huvudmått 38.5 cm - med ett par starka lungor samt hårda nypor som grabbar tag i sin pappas skägg direkt haha. Pratar efter snittet med läkaren och när de öppnade hade han bannemig vänt sig ändå på den korta stunden vi avbröt inför snittet  (ca 30-45 min) och lagt sig med ansiktet rakt uppåt istället haha. Hade inte enligt dr gått att föda honom vaginalt så heller pga hans storlek. Så Ja, nu har jag testat även snitt men kommer nog aldrig vilja föda fler barn för detta var nåt av det värsta jag varit med om. Inte snittet men totalupplevelsen av förlossningen. Tyvärr! Men är glad och lycklig nu och amningen fungerar bra än så länge. Jag har fått antibiotika pga infektion pga vattenavgång i många timmar innan förlossning samt feber och sådär men idag känner mig mycket bättre. Mattis har varit snabbandad sedan han kom men har ingen infektion eller nåt konstigt på lungorna enligt röntgen gjord idag. Ska nog bli ordning på oss  :) Längtar till vi får komma hem!

Försöker knåpa ihop en födelseberättelse jag också, .

Vår dotter föddes planerat hemma.

Efter en vecka med lossnande slempropp, förvärkar som kom och gick och om kändes som ett ganska bestämt tryck nedåt, vaknade jag runt 07.00 av att sammandragningarna hade ändrat karaktär. Vet att jag tänkte " det här känns annorlunda" och att jag försökte somna om men det gick inte. Mannen hade åkt till jobbet för 1,5 h sen så jag gick upp vid 07.30 och konstaterade att jag hade blodblandade flytningar och hyfsat regelbundna värkar med ungefär 5 min mellanrum. Funderade på att ringa hem min man ( 45 min körväg hem från jobbet ) men just då glesnade värkarna ut något så jag gick och drack en smoothie istället och försökte läsa en bok. Värkarna kom och gick lite men jag brydde mig inte så mycket, tänkte att det kommer väl ta tid. Vid 09.45 kom däremot en väldigt kraftig värk så jag tänkte att nu är det på riktigt, så jag ringde min man och sa att det var dags att komma hem. Sen drog det igång ordentligt, det var inte längre tal om värkar i plural, utan bara en enda lång vågornas värkförnimmelse dom sjönk och steg i intensitet utan att försvinna helt emellan. Jag bäddade iordning en madrass i vardagsrummet med handdukar där jag tänkte att jag skulle föda och gick sedan och hängde i vårt trappräcke och gjorde någon slags födelsedans med höfterna och tänkte att jag kunde ha kvalat in som magdansös var som helst. Vid 10.30 kom min man hem och då kände jag hur jag äntligen kunde slappna av. Jag klädde av mig och satt på alla fyra på madrassen medan min man fick trycka hårt i ryggslutet ut mot höfterna när det kändes som intensivast. Kände ganska direkt ett väldigt tryck nedåt och tänkte att jag skulle hinna till toaletten en sista gång, men väl där insåg jag att huvudet var så långt ner att jag kunde känna det, så det blev att skynda tillbaka till madrassen. Väl där stod jag på knä och födde fram huvudet på första krystvärken. Jag tog hennes huvud i min hand och smekte henne över håret medan jag väntade på nästa krystvärk och kände hur hon rörde sig i mig och fullbordade den sista rotationen innan hon kom ut vid nästa krystvärk ner på mage på madrassen med navelsträngen lite snyggt draperad över ena axeln. Hon skrek direkt, jag tog henne i famnen och satte mig ner med henne i mina armar medan jag och min man beundrade detta nya lilla liv som vi väntat så länge på. Vi svepte in henne i handdukar och hon började amma efter 10 minuter medan vi väntade på att navelsträngen skulle sluta pulsera och moderkakan skulle lossna. Sen band vi navelsträngen med bomullsband och klippte den och moderkakan kom när jag ställde mig upp på knä, hel och fin. ( Den grävde vi sedan ner vid vårt nyplanterade äppelträd ). Efter ganska mycket ammande och gosande gick vi och åt en fantastisk och efterlängtad frukost.

Idun, som hon heter, föddes 31/7 kl. 11.05 och vägde 3800 g och var 52 cm lång.

Försöker knåpa ihop en födelseberättelse jag också, .

Vår dotter föddes planerat hemma.

Efter en vecka med lossnande slempropp, förvärkar som kom och gick och om kändes som ett ganska bestämt tryck nedåt, vaknade jag runt 07.00 av att sammandragningarna hade ändrat karaktär. Vet att jag tänkte " det här känns annorlunda" och att jag försökte somna om men det gick inte. Mannen hade åkt till jobbet för 1,5 h sen så jag gick upp vid 07.30 och konstaterade att jag hade blodblandade flytningar och hyfsat regelbundna värkar med ungefär 5 min mellanrum. Funderade på att ringa hem min man ( 45 min körväg hem från jobbet ) men just då glesnade värkarna ut något så jag gick och drack en smoothie istället och försökte läsa en bok. Värkarna kom och gick lite men jag brydde mig inte så mycket, tänkte att det kommer väl ta tid. Vid 09.45 kom däremot en väldigt kraftig värk så jag tänkte att nu är det på riktigt, så jag ringde min man och sa att det var dags att komma hem. Sen drog det igång ordentligt, det var inte längre tal om värkar i plural, utan bara en enda lång vågornas värkförnimmelse dom sjönk och steg i intensitet utan att försvinna helt emellan. Jag bäddade iordning en madrass i vardagsrummet med handdukar där jag tänkte att jag skulle föda och gick sedan och hängde i vårt trappräcke och gjorde någon slags födelsedans med höfterna och tänkte att jag kunde ha kvalat in som magdansös var som helst. Vid 10.30 kom min man hem och då kände jag hur jag äntligen kunde slappna av. Jag klädde av mig och satt på alla fyra på madrassen medan min man fick trycka hårt i ryggslutet ut mot höfterna när det kändes som intensivast. Kände ganska direkt ett väldigt tryck nedåt och tänkte att jag skulle hinna till toaletten en sista gång, men väl där insåg jag att huvudet var så långt ner att jag kunde känna det, så det blev att skynda tillbaka till madrassen. Väl där stod jag på knä och födde fram huvudet på första krystvärken. Jag tog hennes huvud i min hand och smekte henne över håret medan jag väntade på nästa krystvärk och kände hur hon rörde sig i mig och fullbordade den sista rotationen innan hon kom ut vid nästa krystvärk ner på mage på madrassen med navelsträngen lite snyggt draperad över ena axeln. Hon skrek direkt, jag tog henne i famnen och satte mig ner med henne i mina armar medan jag och min man beundrade detta nya lilla liv som vi väntat så länge på. Vi svepte in henne i handdukar och hon började amma efter 10 minuter medan vi väntade på att navelsträngen skulle sluta pulsera och moderkakan skulle lossna. Sen band vi navelsträngen med bomullsband och klippte den och moderkakan kom när jag ställde mig upp på knä, hel och fin. ( Den grävde vi sedan ner vid vårt nyplanterade äppelträd ). Efter ganska mycket ammande och gosande gick vi och åt en fantastisk och efterlängtad frukost.

Idun, som hon heter, föddes 31/7 kl. 11.05 och vägde 3800 g och var 52 cm lång.

Wow vilken häftig förlossning! Låter ju helt magiskt.

Idun är ett jättefint namn, om vi hade fått en flicka hade jag tänkt ta upp det som förslag.

Hoppas ni har det supermysigt.