BF 1-15 Juli

Har mina problem med uvi men fogarna är bättre än förra graviditeten även om jag känner av dom om jag inte tänker mig för. Tyvärr börjar mitt blodtryck stiga (140/90) och jag hade havandeskapsförgiftning förra graviditeten och nu är det mycket tidigare än förra gången. Jag hoppas bara att det är blodtrycket så det inte blir något mer..

Hur mår du själv? :)

Jo det gör jag men det hjälpte inte :/ jag började med det efter andra uvi, men blev dålig förra fredagen igen så jag blev skickad till förlossningen (det var på kvällen). Där satte läkaren in en 10 dagars kur (2 ggr/dag) med någon ny antibiotika jag inte tagit förut. Läkaren på mvc har bara gett mig furudantin i 5 dagar (3ggr/dag) vid uvi. Ska fortsätta med furudantinten efter behandlingen (det förebyggande).

Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.

Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.

Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.

Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.

En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.

De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.

Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.

Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....

Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.

Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...

Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.

Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.

Någon här som förstår vad jag menar?

Ni som alla gått längre än mig, hur har ni haft/ bokat tider på mvc? Jag var dit 20+ 25+ och snart 29+. När hade har ni tid efter det? Tycker det känns som att det är så långt mellan tiderna.

Det var ingen rolig läsning och jag håller alla tummar och tår att bebisen vänder sig eller att vändningsförsöket lyckas!

Jag har ju inte varit med om samma, men min andra son misstänkte de att han låg i säte, så jag fick kolla det, men det gjorde han inte. Jag var livrädd att göra snitt.

Nu har jag ju hamnat i en situation som jag aldrig trott jag skulle hamna i. Hela graviditeten har ju varit extremt jobbig känslomässigt och det blir också snitt - vilket jag är livrädd för.

Så vi är ju inte i samma situation, men på nåt sätt får vi ju kanske gå igenom samma känslomässiga berg och dalbana när det gäller snitt.

Du får tänka på att huvudsaken är att bebisen kommer ut och allt går bra! Får du ett planerat snitt kommer det ju säkert gå mycket bättre än ditt senaste snitt också! Det är ju inte ovanligt att man är på fötter redan efter några timmar!

Jag själv försöker bara tänka positivt nu fastän tanken på snitt skrämmer mig enormt.

Fast nåt jag lärt mig genom den här graviditeten är ju verkligen att man inte ska ta nåt för givet och absolut inte tro att det blir på ett visst sätt.

Jag håller tummarna att det går bra för oss båda i slutändan! Du hinner säkert bearbeta tanken något innan också!

Ingen tröst men tror inte min ligger med huvudet neråt heller utan tror att bebisen ligger på snedden. Går in i v32 imorrn och ska på besök på torsdag så vi får se om jag har rätt eller fel. Min systers bebis (flrdtsgångsföderska) hade inte lagt sig åt rätt håll vid besöket före det vid 35v men låg rätt då. Hon hade mkt obehag ungefär den här perioden i graviditeten, säkert trångt. Väntar för övrigt på att bli moster, deras är beräknad imorrn. Det är därför jag har lite koll på hur hennes låg i perioden vi är i nu :)

Hur mår alla? Idag va vi inne hos mvc och fick för andra gången höra hjärtljud osv. Men lillan låg i säte för tillfället, bm sa att om hon inte hänt sig till v37 så gör dom vändningsförsök, går inte det så erbjuder dom planerat snitt eller att föda i säte. När har era små vänt sig med huvudet neråt?

Är så förväntansfull på allt som kommer nu framöver. Jag som är sist med bf i denna tråd vet att även om jag får gå max över med tiden så om 3 månader är bebisen här! Känns så overkligt att det kommer komma en liten! Nu är det bara väntan på juni för mig så man kan boa påriktigt och göra allt klart!

Hur känner ni andra, har ni börjat förstå vad som komma skall?:)

Vad härligt det lät med vädret! Vi har fortfarande snö:( men jag ser fram emot klänningar och bättre väder!

Wow 55 dagar lät verkligen lite! Planerar du vaginal förlossning? :)

Jag säger samma tur man kan ändra sig! Våra yngsta är 7 så känns nästan som man glömt allt:)

Min yngsta är oxå 7 skaffar bara sladdisar jag hehe. Rätt många år mellan varje. Tror att jag vill skaffa en till som sista efter denna sen får det va bra :) om jag hinner :p