• Anonym (Py)

    Bonusbarn som inte sover själv

    Jag har ett bonusbarn på 3,5år som 3 av 4 nätter kommer in och ska sova hos oss. Min sambo tycker att det är mysigt för henne (barnet) och troligtvis för sin egen del också så han låter henne sova där när hon vill. Det är helt ok någon natt då och då så klart, men det stör mig lite att hon ska komma varje natt och att han inte är villig att försöka lära henne somna om själv när hon vaknar på natten.
    Är jag bara en elak styvmor nu???
    Känns som att de där två styr allt och jag får flytta runt om det inte passar mig att sova med de två.....blir lite som att jag är gäst i mitt eget hem.

  • Svar på tråden Bonusbarn som inte sover själv
  • Anonym (Mamma)

    Lär barnen från bebisålder att det är TRYGGT i sängen så slipper ni dessa barn som ska vakna om nätterna.

    Det är inget fel att barnen kan o vågar sova i sin egna säng utan att en vuxen måste ligga i vakta.

    O skippa snacket om att "tanka närhet" det gör man inte när man sover för så SOVER man

  • ungbrunett
    Anonym (Mamma) skrev 2017-01-18 17:36:28 följande:

    Lär barnen från bebisålder att det är TRYGGT i sängen så slipper ni dessa barn som ska vakna om nätterna.

    Det är inget fel att barnen kan o vågar sova i sin egna säng utan att en vuxen måste ligga i vakta.

    O skippa snacket om att "tanka närhet" det gör man inte när man sover för så SOVER man


    Håller med här fullt ut! Även om jag tror att barn kan vakna om natten av olika skäl och att det inte finns några garantier för att de sover kvar alltid om man lär dem att det är tryggt där. De kan behöva komma ändå, vid enstaka tillfällen kan tilläggas då jag håller med dig om att de barn som kommer ofta har några andra bekymmer. Håller även med dig om det där med att "tanka närhet"..
  • Anonym (moi)

    Jag tycker att detta löses på bästa sätt genom att han köper en större säng till barnets rum som han vid behov sover med barnet i.

    Ts ska inte behöva känna sig som en gäst i sitt eget hem genom att helt behöva anpassa sig efter barnets behov av närhet.

  • smulpaj01
    ungbrunett skrev 2017-01-18 08:32:45 följande:

    Jag är av åsikten att en kärnfamilj och en bonusfamilj aldrig kan jämföras. Det är helt olika förhållningsregler och således spelar det exempelvis för mig ingen roll hur vi hos oss hade gjort om det var ett gemensamt barn och inte enbart hans barn. Det är totalt ointressant. Jag ser det enbart som en "börda" om barnet kommer på natten och ska sova i vår säng. Min sömn blir minst lika förstörd av att överhuvudtaget behöva bli väckt, men även av icke alternativen att antingen sova på en hård soffan eller tvingas ligga kvar i sängen med ett oroligt, sparkande barn. Jag som "styvförälder" VILL inte sova någon annanstans än i MIN säng, med eller utan min sambo. Det ska räcka som argument för att han tittar på andra lösningar: dvs gå tillbaka med barnet till sitt rum med eller utan köp av större säng. Det är DERAS angelägenhet, barnet och pappans, och inget som jag

    vill eller ska blandas in i. Styvfamiljens lott, man kan inte förvänta sig samma saker som i en kärnfamilj och det inbegriper även att min sambo inte kan förvänta sig samma uppoffring av mig som styvförälder än om jag vore förälder.


    Så länge du fortsätter med din sambo kommer du aldrig uppleva vuxenliv i en kärnfamilj. Så fokusera på styvfamiljen istället
  • Brumma
    ungbrunett skrev 2017-01-18 08:32:45 följande:

    Jag är av åsikten att en kärnfamilj och en bonusfamilj aldrig kan jämföras. Det är helt olika förhållningsregler och således spelar det exempelvis för mig ingen roll hur vi hos oss hade gjort om det var ett gemensamt barn och inte enbart hans barn. Det är totalt ointressant. Jag ser det enbart som en "börda" om barnet kommer på natten och ska sova i vår säng. Min sömn blir minst lika förstörd av att överhuvudtaget behöva bli väckt, men även av icke alternativen att antingen sova på en hård soffan eller tvingas ligga kvar i sängen med ett oroligt, sparkande barn. Jag som "styvförälder" VILL inte sova någon annanstans än i MIN säng, med eller utan min sambo. Det ska räcka som argument för att han tittar på andra lösningar: dvs gå tillbaka med barnet till sitt rum med eller utan köp av större säng. Det är DERAS angelägenhet, barnet och pappans, och inget som jag

    vill eller ska blandas in i. Styvfamiljens lott, man kan inte förvänta sig samma saker som i en kärnfamilj och det inbegriper även att min sambo inte kan förvänta sig samma uppoffring av mig som styvförälder än om jag vore förälder.


    Blir lite frustrerad när jag läser detta samtidigt som du tidigare ifrågasätter varför bonusfamiljer och kärnfamiljer behandlas olika.

    Om du anser att de aldrig kan jämföras kan du inte heller förvänta dig att andra behandlar det med annan utgångspunkt än vad du själv har.
  • ungbrunett
    smulpaj01 skrev 2017-01-19 05:44:58 följande:

    Så länge du fortsätter med din sambo kommer du aldrig uppleva vuxenliv i en kärnfamilj. Så fokusera på styvfamiljen istället


    Jag sitter inte och jagar kärnfamiljen, uppenbarligen. Har inget intresse av att fokusera på styvfamiljen förrän jag eventuellt får egna barn med min sambo. Om det nu någon gång sker. Vilket vi inte vet. Men där och då har jag en vilja att fokusera på min familj. Där min sambos barn ingår, varesig jag vill det eller inte. Men tills dess får de ha sin familj för sig själv, och någon mamma är jag inte. Bonus eller ej.
  • ungbrunett
    Brumma skrev 2017-01-19 07:15:12 följande:

    Blir lite frustrerad när jag läser detta samtidigt som du tidigare ifrågasätter varför bonusfamiljer och kärnfamiljer behandlas olika.

    Om du anser att de aldrig kan jämföras kan du inte heller förvänta dig att andra behandlar det med annan utgångspunkt än vad du själv har.


    Hur menar du? Jag tänker att utgångspunkten är en annan, och att detta påverkar alla. Sambon kan inte förvänta sig att jag tar något nattvak, den uppoffringen är hans och inte min. Hade jag haft ett eget barn hade jag självklart gjort detta, men nu när det inte är så så ser jag inte min roll i detta. Vi får alla anpassa oss här på olika sätt, och i detta fall kräver jag, så länge jag sover i min säng om natten, att barnet sover i sitt rum oavsett vad. Behöver barnet sova med sin förälder görs detta i barnets rum. Det är en uppoffring som han får göra. jag ser det som en del av föräldraskapet att göra sådana uppoffringar och den enda som är förälder av oss två är han. Jag å min sida accepterar det faktum att han har ett barn med allt vad det innebär och gör stora uppoffringar varje dag utifrån detta faktum, med andra ord ser mitt liv väldigt annorlunda ut nu jämfört med hur det såg ut innan jag träffade honom. Jag ser det som att alla i styvfamiljer på olika sätt gör stora uppoffringar, men jag ser det som hans skyldighet som förälder att vara den som drar det tyngre lasset, såsom att rucka på sin egen bekvämlighet och lägga sig med barnet i hennes säng istället för att jag ska lägga mig på soffan så att de kan sova i min/vår säng. Är det fel, tycker du?
  • Brumma
    ungbrunett skrev 2017-01-19 11:04:15 följande:
    Hur menar du? Jag tänker att utgångspunkten är en annan, och att detta påverkar alla. Sambon kan inte förvänta sig att jag tar något nattvak, den uppoffringen är hans och inte min. Hade jag haft ett eget barn hade jag självklart gjort detta, men nu när det inte är så så ser jag inte min roll i detta. Vi får alla anpassa oss här på olika sätt, och i detta fall kräver jag, så länge jag sover i min säng om natten, att barnet sover i sitt rum oavsett vad. Behöver barnet sova med sin förälder görs detta i barnets rum. Det är en uppoffring som han får göra. jag ser det som en del av föräldraskapet att göra sådana uppoffringar och den enda som är förälder av oss två är han. Jag å min sida accepterar det faktum att han har ett barn med allt vad det innebär och gör stora uppoffringar varje dag utifrån detta faktum, med andra ord ser mitt liv väldigt annorlunda ut nu jämfört med hur det såg ut innan jag träffade honom. Jag ser det som att alla i styvfamiljer på olika sätt gör stora uppoffringar, men jag ser det som hans skyldighet som förälder att vara den som drar det tyngre lasset, såsom att rucka på sin egen bekvämlighet och lägga sig med barnet i hennes säng istället för att jag ska lägga mig på soffan så att de kan sova i min/vår säng. Är det fel, tycker du?
    Nej jag tycker det är alldeles rätt om ni två är överens om det.
    Vad jag menar är att man borde utgå från att man har som mål att alla i familjen (de som lever i samma hem) har lika rätt att få sina behov tillgodosedda. Dvs att även föräldrar kan ha olika behov av sömn, egentid osv baserat på just deras behov. 
    Jag ser utgångspunkten som att en av de vuxna (här TS) har ett stort behov av att få sova relativt ostört. Det kan även föräldrar ha och då löser man det på ett sätt som passar. Jag tex samsov med mina barn de första åren - det passade oss. En vän till mig kunde inte få en blund när hon delade säng med barnet - vilket gjorde henne till en trött o jäkligt grining förälder - så barnen har sedan tidig ålder fått sova i eget rum. Om barnet är sjukt eller liknande så kan de sova ihop men det fungerar helt enkelt inte om barnet kommer in o lägger sig mellan mamma o pappa. Även om de nu råkar vara barnets föräldrar båda två.

    Du skriver att ni har en annan situation pga att du inte är barnets förälder, på ett vis ja, men samma situation kan uppstå i en kärnfamilj.
    Samtidigt ifrågasätter du att man behandlas olika om man är bonus eller bio - när du själv gör skillnad i ditt resonemang.

    Om man skall bedömas lika måste man även utgå från att alla individer har samma bestämmanderätt och lika rätt till att få sina behov tillgodosedda oavsett om man lever i en kärnfamilj eller i en bonusfamilj.
  • Brumma
    Anonym (Mamma) skrev 2017-01-18 17:36:28 följande:

    Lär barnen från bebisålder att det är TRYGGT i sängen så slipper ni dessa barn som ska vakna om nätterna.

    Det är inget fel att barnen kan o vågar sova i sin egna säng utan att en vuxen måste ligga i vakta.

    O skippa snacket om att "tanka närhet" det gör man inte när man sover för så SOVER man


    Vi tankar närhet genom att sova tillsammans.

    Det gör jag med min man med - ofta arbetar vi omlott och att sova ihop är viktigt för oss ibland. Inte för sex - det har vi ändå, utanför sovrummet väggar - men att få vara nära. Att kunna sträcka ut handen och känna att han är där, hålla om lite om man vaknar till. Det är en närhet vi inte har när vi är vakna - då finns måsten som behövs tas tag i osv.

    Så visst sjutton kan man tanka närhet.. jättekonstigt argument att man inte skulle kunna göra det för att man sover.. man kan sova nära ;)

    Varför vill du sova med din partner (om du gör det)?
  • Anonym (bibo)
    Brumma skrev 2017-01-19 20:28:20 följande:

    Vi tankar närhet genom att sova tillsammans.

    Det gör jag med min man med - ofta arbetar vi omlott och att sova ihop är viktigt för oss ibland. Inte för sex - det har vi ändå, utanför sovrummet väggar - men att få vara nära. Att kunna sträcka ut handen och känna att han är där, hålla om lite om man vaknar till. Det är en närhet vi inte har när vi är vakna - då finns måsten som behövs tas tag i osv.

    Så visst sjutton kan man tanka närhet.. jättekonstigt argument att man inte skulle kunna göra det för att man sover.. man kan sova nära ;)

    Varför vill du sova med din partner (om du gör det)?


    Min ena dotter tankade närhet redan som bebis på nätterna. Väldigt självständig dagtid men ville vara nära på natten. Är så fortfarande mer eller mindre. Så jag håller med.
  • Ess
    Brumma skrev 2017-01-19 07:15:12 följande:
    Blir lite frustrerad när jag läser detta samtidigt som du tidigare ifrågasätter varför bonusfamiljer och kärnfamiljer behandlas olika.

    Om du anser att de aldrig kan jämföras kan du inte heller förvänta dig att andra behandlar det med annan utgångspunkt än vad du själv har.
    Samtidigt så är det ju en standard fråga i styvtrådar. Hur hade du gjort om det varit dina egna barn?
    Många saker ser ju lika ut oavsett barnets ursprung, när andra saker ser annorlunda ut utav samma anledning.
  • Brumma
    Ess skrev 2017-01-21 09:36:13 följande:

    Samtidigt så är det ju en standard fråga i styvtrådar. Hur hade du gjort om det varit dina egna barn?

    Många saker ser ju lika ut oavsett barnets ursprung, när andra saker ser annorlunda ut utav samma anledning.


    Ja absolut.

    Men här handlade det om en o samma sak - om man måste dela säng med barnet om man av ngn anledning inte vill. Och om det är ok att barnet och en annan vuxen/förälder sover i barnets rum med barnet istället för i de vuxnas säng.

    Där måste väl ändå svaret vara samma oberoende om man är bonusförälder eller förälder? Det borde inte spela ngn roll utan man borde se på de individuella behoven och förutsättningarna.
Svar på tråden Bonusbarn som inte sover själv