Bonusbarn som inte sover själv

Jo, det är hon. Och med hennes inställning hoppas jag att pappan i familjen kommer fram till att det blir ett kort besök!

Med den inställningen en del har är det inte konstigt att det är svårt för en del att vara bonusförälder...

Det finns ju lösningar.

Det känns konstigt att sova med barn som inte är ens egna. Jag var livrädd att jag skulle slå mitt bonusbarn i sömnen eller komma för nära så hon skulle tycka det var obehagligt. Hon låg i mitten. Det var inte av elakhet det kändes jobbigt utan tvärtom. Vad skulle mamman säga om att jag sov nära hennes dotter mm.

Med mina så känns det mer naturligt. Är inte orolig. Mer orolig att dom ska slå mig när de drömmer mardrömmar. ;)

Så när jag eller sambon, som bioföräldrar tycker det blir trångt i sängen när båda tvillingarna kommer och gosar ner sig så är vi vad då? Då är det helt plötsligt acceptabelt att tycka att det är varmt/jobbigt/trångt i sängen och vilja hitta en lösning på problemet men inte om man är bonusförälder?

Luktar bitter biomamma här.. Om ts får gemensamma barn med pappan, är hon gäst då med? 

Och mina tvillingar har också ett stort behov av närhet. Den ena kommer varje natt någon gång mellan 2 och 4, den andre någon gång runt 5 om han inte kommer väldigt tidigt (vid 12 eller 1). Den sistnämnda ska dessutom helst ha extrem närkontakt och använder mig som gosedjur. Vår lösning på problemet tills vidare: pappa hamnar på soffan. 

Så även barn utan separerade föräldrar kan ha väldigt stort närhetsbehov. Ingen som helst skillnad alltså. Så varför är det ok för oss att tycka att det är trångt men inte en bonus? Att tycka att det är jobbigt att samsova är inget som är styrt av om man är bonusförälder eller inte. 

Och nej, TS är inte gäst i någons familj och har precis lika stor rätt att sova gott som vem som helst. Jag är bonusbarn själv och även om jag aldrig sett min mammas sambo som något annat än mammas sambo så har jag aldrig, under 38 års tid nu, sett honom som en gäst i vår familj heller.

Vi pratar närhetsbehov och det finns hos både barn med separerade föräldrar och barn i en kärnfamilj. Och problemen finns i båda typer av familjer. Och för TS och hennes familj med bonusdotter så kan det enkelt lösas genom en större säng, antingen till de vuxnas sovrum eller till bonusdotterns rum. Och vips så är alla glada och nöjda.

Eftersom TS lever med barnets pappa så har även hon rätt att ha en åsikt om hur livet ska se ut och hur nätterna ska vara. Man blir inte livegen bara för att man träffar en ensamstående förälder. Och alla måste faktiskt anpassa sig till den nya familjesituationen.