Läser i andra trådar att vi är några som plussat efter våra ivf nu i mars. Tänkte starta upp denna tråden så att vi kan fortsätta att följa varandra till BF.
Har gjort vår första ivf på rmc med det korta protokollet. Vi plussade på vår TD den 31 mars och är vår första gemensamma graviditet. Min sambo har en dotter sedan innan. Vårt första UL är inbokat till den 5 maj. Längtar såååååå mycket att få se vår lilla grodd då!!
Mitt andra missfall. Förra i V8 och detta i v13. Som tur är fick jag en son däremellan som är fyra år nu. Annars hade det känts ännu tyngre. Tre graviditeter på nio år och så två missfall. Första missfallet efter fyra års försök och 7 insättningar på ett mirakulöst eget försök. Detta efter tre år och första insättningen. Hur stor är chansen att tredje insättningen på samma klinik också fungerar, 3/3, när sex stycken på förra kliniken misslyckades. Känns hopplöst. Tur att jag har sonen. Finns risk att han blir söndergosad och blöt i natt när han kommer in till oss i natt.
Tack shrigley! Jag är så glad att det har gått så bra för dig så här långt och hoppas det går bra hela vägen. Det värmer i allt.
Är rätt så nervös idag. Känns otäckt med skrapningen. Så rädd att det ska vara obehagligt eller att det ska hända något. Om en timme ska jag vara på sjukhuset.
Tack shrigley! Jag är så glad att det har gått så bra för dig så här långt och hoppas det går bra hela vägen. Det värmer i allt.
Är rätt så nervös idag. Känns otäckt med skrapningen. Så rädd att det ska vara obehagligt eller att det ska hända något. Om en timme ska jag vara på sjukhuset.
Tack shrigley! Jag är så glad att det har gått så bra för dig så här långt och hoppas det går bra hela vägen. Det värmer i allt.
Är rätt så nervös idag. Känns otäckt med skrapningen. Så rädd att det ska vara obehagligt eller att det ska hända något. Om en timme ska jag vara på sjukhuset.
Tack shrigley! Jag är så glad att det har gått så bra för dig så här långt och hoppas det går bra hela vägen. Det värmer i allt.
Är rätt så nervös idag. Känns otäckt med skrapningen. Så rädd att det ska vara obehagligt eller att det ska hända något. Om en timme ska jag vara på sjukhuset.
Tack alla som tänkt på oss. Det har gått bra idag. Inga problem. 45 minuter och sen var allt borta. Känns tomt i själen.
Ingen förklaring till vad som hände och de ville inte skicka iväg för koll. Så inget som går att göra inför nästa gång.
Jag blir så ledsen av att läsa det du skriver Lillflickan. Ta hand om varandra nu och var snäll mot dig själv. Pussa det barn ni redan har till han blir blöt.
Vi var hos läkaren idag. Läkaren gjorde en mycket noggrann scanning. Allt förutom fötterna såg bra ut. Läkaren rekommenderade inte fvp. Vi får nu börja vänja oss vid att vårat barn har PEVA. Och att det är en hanterbar missbildning som drabbar en av tusen barn. Vi får tid till barnortoped innan han kommer så vi kan förbereda oss på vad han kommer behöva från oss. Vi är mentalt helt slut nu. Måste ta tid att låta det sjunka in. Läkaren kan inte lova att han inte är mycket sjuk, men de kan de ju aldrig. Så vi ska nog mentalt förbereda oss på det också. Att han har en lite högre risk för att vara allvarligt sjuk. Men vi ska glädja oss nu vi ska få en liten pojke! <3
Sonen får mycket kramar. Vi får försöka gå vidare även om det känns hopplöst.
Vi hade en på neo förra gången med klumpfot. Det var lite meck och så med gips och ställning som höll fötterna rätt i några år. Men det blev snabbt bättre och ställningen behövdes efter ett tag bara på natten. Men hon verkar springa obehindrat och var inte senare att gå än normalt. Finns säkert olika grader på det men jag hoppas det går bra för din pojke och att det inte är något mer.
Det kommer inget blod mer. Det har gått så fort. I lördags levde den och nu är den spårlöst borta ur kroppen men inte ur minnet.
Men det kanske är bra att allt är borta så det går att börja om igen. Två mensar måste jag vänta. Evighet.
Jag ville bara skriva av mig det sista. Jag ska sluta sprida negativitet i tråden.
Ni känns som nära vänner. Jag kommer säkert gå in och kolla då och då och se hur det går för er och gråta en tår av glädje för er när era små tittar ut och av sorg för att det inte blev så för mig.
När vi försöker igen hoppas jag få komma tillbaka hit och vara med trots att jag hamnar ur synk. Ni har varit fantastiska.
Tack för allt stöd och kärlek och jag önskar er alla bra graviditeter och underbara barn. Lycka till!
Det kommer inget blod mer. Det har gått så fort. I lördags levde den och nu är den spårlöst borta ur kroppen men inte ur minnet.
Men det kanske är bra att allt är borta så det går att börja om igen. Två mensar måste jag vänta. Evighet.
Jag ville bara skriva av mig det sista. Jag ska sluta sprida negativitet i tråden.
Ni känns som nära vänner. Jag kommer säkert gå in och kolla då och då och se hur det går för er och gråta en tår av glädje för er när era små tittar ut och av sorg för att det inte blev så för mig.
När vi försöker igen hoppas jag få komma tillbaka hit och vara med trots att jag hamnar ur synk. Ni har varit fantastiska.
Tack för allt stöd och kärlek och jag önskar er alla bra graviditeter och underbara barn. Lycka till!