Anonym (Barnfri)

Äldre 30 May 20:56

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag är barnfri, och har heller aldrig gillat barn.
Väldigt många förfasas över det, och kanske är den reaktionen extra stark eftersom jag är en kvinna.

Många menade frågor och småleendes blinkningar om den biologiska klockan har stelnat rejält när jag sagt att jag rent ut sagt finner barn motbjudande. Jag är 35 år, och enligt alla konstens regler ska min klocka ha tickat för länge sedan, och jag borde istället ha börjat gå in i ett stadium av depression och skräck över att förbli barnlös. Den reaktionen har blivit ännu starkare nu när jag och min partner börjar titta på hus. Folk har frågat oss rent ut varför vi ska köpa ett hus om vi inte vill skaffa barn.

Nu, vid 35, vågar jag faktiskt vara mer ärlig än vad jag var tidigare. Jag ser inte längre poängen med att hymla om att jag faktiskt inte gillar barn, och att till och med upplever obehag när jag ser spädbarn och småbarn. Jag klappar hellre en hårig spindel än håller i ett spädbarn.

Men jag har förstått att sådan ärlighet icke är önskvärt. Det är okej för andra att säga att de inte gillar hundar eller hästar eller andra levande varelser som många andra människor älskar och inte kan tänka sig ett liv utan. Men när det gäller just barn är det inte längre okej att ha personliga preferenser, utan där ska man tycka lika (eller åtminstone uttrycka lika).

Dessa åsikter är så starka att jag känner att jag endast som anonym här kan uttrycka rakt ut:

Jag tycker inte om barn. Och ju yngre de är, desto starkare blir mina obehagsrysningar.

Det tar tid

Äldre 7 Jun 10:00

#201

Sanaria skrev 2017-06-07 09:51:38 följande:

"mina barn kommer ta hand om dig när du blir gammal" är inte ett dugg löjligare än "Mitt val att avstå barn kommer att göra världen till en bättre plats för er andra"

Det är inte säkert att ditt barn kommer att ta hand om mig när jag är gammal.

Däremot vet jag att jag alltid har haft jobb, betalat skatt och väldigt sällan (något enstaka besök på vårdcentral) kostat något i skattepengar. Jag ligger ganska starkt på plus, och kommer nog att ha burit mina egna kostnader rätt väl när jag sedan är gammal och kräver mer vård.
Förutom det har jag jobbat ihop kombinerat med att spara ihop till min pension själv.

Om jag däremot hade valt att skaffa barn hade jag kostat samhället betydligt mer. Olika bidrag, föräldrapenningar, ledigheter, VAB och subventioner hade krävt en hel del skattepengar, och beroende på hur mycket jag jobbat samt tjänat kan jag ha kostat staten mer än vad jag tjänat in. Förutom det är det också vanligare att hemmamammor eller deltidsmammor kräver garantipension av staten som gammal.
Ja, kanske många tänker då, men mina barn är ju en ofantlig resurs för samhället, så det spelar ingen roll om jag eller de kostar en del. Kanske, men vi vet inte ens om ditt barn kommer att bli en produktiv medborgare, eller bara en belastning för samhället.
Och om ditt barn i sin tur skaffar barn kommer kanske hen också, att med alla bidrag och subventioner etc, att kosta mer än vad de tjänar in, och således finns det ingen investering att tala om. Kanske bara en dålig investering.

Anonym (Ullaro)

Äldre 7 Jun 10:03

#202

NomenNescio skrev 2017-06-07 09:46:36 följande:

Av den anledning som såååå mååånga i denna tråd redan har sagt:
De är trötta på att få sitt livsval ifrågasatta konstant, och att hela tiden få höra om allt de går miste om och aldrig kommer att uppleva och aldrig kommer att förstå.
De får nog.
De säger ifrån.
De uttalar sig en gång för alla att de inte vill.

Empati och förståelse i all ära, men inte verkar många av de som har barn kunna sätta sig in i det faktum att många barnfria älskar sina liv och saknar ingenting, och att de bara vill få vara ifred med att njuta av just detta liv utan pekpinnar, nedlåtande kommentarer eller rent missionerande.
Inte heller verkar många med barn förstå att livet kan se olika ut för olika personer, och att olika personer värderar olika saker.
Inte heller verkar de kunniga nog att veta att det finns många som ångrar sina barn, och såg sitt liv som bättre innan de skaffade barn, och att det därför bara är bra att det blir synligt att många barnfria älskar sina liv, så att pressen att skaffa barn för de som är osäkra kan bli lite mindre.

Kan du förstå det så kan du också förstå tråden.

Jodå, jag förstår inläggen i tråden. Men jag förstår fortfarande inteTS syfte. Personligen har jag inga som helst problem med barnlösa och deras val. Skulle aldrig falla mig in att ifrågasätta dem.
Men det är skillnad på frivillig barnlöshet och att INTE TYCKA OM BARN. Det är det jag tycker är barnsligt att skrika ut. Ogillar alla frivililigt barnlösa barn? Det tror inte jag. Så enkelt är det aldrig..

Anonym (My)

Äldre 7 Jun 10:10

#203

Anonym (Ullaro) skrev 2017-06-07 09:31:14 följande:

Det finns en sak som barnlösa aldrig kommer förstå. Hur empatiska de än anser sig vara. Det är att till 100% sätta en annan person före sig själv. Den lärdomen och upplevelsen får man inte utan barn.
Det går sjävklart att överleva ändå Och man behöver inte gilla barn. Man behöver inte gilla gamlingar heller. Eller invandrare. Eller white trash. Eller handikappade. Hur tycker ni det låter?

Igen, vad är syftet med tråden? Det luktar pubertal uppmärksamhetsjagande typ "se vilken udda åsikt jag har är det inte häftigt?". Nä... det är inte häftigt. Eller kul. Bara barnsligt och töntigt. Om du inte gillar barn, varför måste du skrika ut det?

Klockrent, sedan förstår jag öht inte behovet att skrika ut hur illa man tycker om barn... känns väldigt barnsligt. Nu har jag tack och liv inga sådana barnlösa runt mig utan fullt normala barnlösa som förvisso tycker om barn men valt att leva utan och satsa på annat istället, själv har jag 3 barn och det är inga konstigheter alls att umgås. Att basunera ut hur illa man tycker om bara för att man själv valt att inte skaffa barn låter bara uppmärksamhetstörstande och ganska stört, barn är trots allt "små människor".

Det tar tid

Äldre 7 Jun 10:11

#204

NomenNescio skrev 2017-06-07 09:51:49 följande:

www.vardfokus.se/tidningen/2014/nr-1-2014-1/barnfri-mots-av-fordomar/

Även kul att läsa denna tråd:

www.familjeliv.se/forum/thread/73763850-vad-har-du-for-fordomar-om-barnfria/3

Det tar tid

Äldre 7 Jun 10:12

#205

Anonym (Ullaro) skrev 2017-06-07 10:03:17 följande:

Jodå, jag förstår inläggen i tråden. Men jag förstår fortfarande inteTS syfte. Personligen har jag inga som helst problem med barnlösa och deras val. Skulle aldrig falla mig in att ifrågasätta dem.
Men det är skillnad på frivillig barnlöshet och att INTE TYCKA OM BARN. Det är det jag tycker är barnsligt att skrika ut. Ogillar alla frivililigt barnlösa barn? Det tror inte jag. Så enkelt är det aldrig..

Svaret har du i rubriken.
Tråden verkar inte ens riktad till dig, kanske därför du inte förstår den.

Anonym (My)

Äldre 7 Jun 10:14

#206

Anonym (nej tack) skrev 2017-06-06 12:49:42 följande:

Jag tycker personligen att det är mer fantastiskt att ta hand om någon som redan behöver det, än sätta nya barn till värden. Även om du romantiserar graviditet, förlossning och nya barn bättre än i en 1700-talsroman handlar det ju fortfarande bara om dig, din vilja och dina instinkter.

Jag tycker att det är betydligt större att adoptera och älska det som sitt eget. Dessa personer gör ju gott för precis alla - både hela jorden och det enskilda barnet.

Jag tycker att det blir tydligare och tydligare att det är själviskhet som ligger bakom. Många föräldrar menar att de per definition är osjälviska, och barnfria själviska, men de barnfria gör åtminstone inget destruktivt.

De biologiska föräldrarna här åtminstone har ju varit tydliga med att det bara är dem själva och vad de känner för som gäller. Och detta skriker högre än precis allt annat på jorden.

Och ändå är det enorm brist på barn som går att adoptera. I övrigt godkänns man inte för adoption om man anser att man gör en god gärning utan barnlängtan skall vara precis som barnlängtan efter ett biologiskt barn. Du som ansåg dig så allmänbildad.

Det tar tid

Äldre 7 Jun 10:16

#207

Anonym (My) skrev 2017-06-07 10:10:23 följande:

Klockrent, sedan förstår jag öht inte behovet att skrika ut hur illa man tycker om barn... känns väldigt barnsligt. Nu har jag tack och liv inga sådana barnlösa runt mig utan fullt normala barnlösa som förvisso tycker om barn men valt att leva utan och satsa på annat istället, själv har jag 3 barn och det är inga konstigheter alls att umgås. Att basunera ut hur illa man tycker om bara för att man själv valt att inte skaffa barn låter bara uppmärksamhetstörstande och ganska stört, barn är trots allt "små människor".

Om du läste ordentligt handlade det mer om att personen ifråga till slut svarade på alla frågor kring hens barnfrihet på ett ärligt sätt: Hen tycker inte om barn.

Med andra ord, personen ifråga får en massa ovälkomna och ofta rätt respektlösa följdfrågor kring sitt val att inte skaffa barn. Och till slut fick föräldrarna verkligen sitt svar, men uppenbarligen inte det svar som de tänkt sig. Och återigen visar föräldrarna prov på sin respektlöshet genom att bli förbannade på ett svar som de själva tjatat fram.

Det tar tid

Äldre 7 Jun 10:30

#208

Anonym (My) skrev 2017-06-07 10:14:33 följande:

Och ändå är det enorm brist på barn som går att adoptera. I övrigt godkänns man inte för adoption om man anser att man gör en god gärning utan barnlängtan skall vara precis som barnlängtan efter ett biologiskt barn. Du som ansåg dig så allmänbildad.

Tanken är väl att med sin barnlängtan hellre adoptera än skaffa biologiska barn, för jordens överlevnad samt omtanke för de barn som annars inte skulle få någon trygg uppväxt.
Jag vet inte varför det provocerar?

Om det är så att det finns brist på barn att adoptera så är väl det bara positivt, och inget säger att det måste innebära att de som annars skulle ha adopterat skaffar biologiskt istället.
Om det även är brist på fosterfamiljer eller stödfamiljer vet jag inte, men jag håller med skribenten om att det tyder på en djupare förståelse och empati att älska, bry sig och ta till sig ett främmande barn än ett biologiskt sådant, och att det även är mer altruistiskt och hållbart.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 11:05

#209

Jag tycker att en del saker är rätt intressant med diskussionen, speciellt i samhället (kanske lite mindre här). Men det verkar som om det finns ett par nämnare som är vanligare gemensamma än andra i frågan i att skaffa barn. Förutom analogier, avhandlingar som jag läst och artiklar (som typ denna www.fokus.se/2013/12/ifragasatt-frihet/) så ser jag även i mitt umgänge vilka det är som väljer vad.

Personer som anser sig ha rika liv är mer benägna att inte skaffa barn. Inte sällan är det personer som forskar/doktorerar, är kulturellt intresserad, reser för att upptäcka och inte för att sola, har många djupa intressen etc. Det är även ofta personer som är engagerade i miljö- och samhällsfrågor, och inte minst personer som ser empati och medmänsklighet som något större än bara empati för sin egen avkomma. Exempelvis:

"Han svarar att han bland annat åkt till Afghanistan för att försöka göra skillnad för någon annan än sig själv ? och han tänker ofta att han som barnfri kan verka i sammanhang som kommer andra till del. Han kan utsätta sig för saker som han antagligen inte skulle vilja om han hade ett barn väntande hemma. »Jag ser också en insats som hjälper en grupp utsatta människor som mer meningsfull än att föda upp ett privilegierat barn med hyfsat välordnat liv till min egen avbild«, skriver Fredrik Wass.

? De jag pratat med säger att den största anledningen att skaffa barn är att man kan skapa en avbild av sig själv. De talar om det som en positiv sak att göra. För mig låter det väldigt egocentriskt. Jag är inte alls intresserad av att skapa en person, forma en människa.

Argumentet att det är en god gärning för allmänhetens skull, fungerar om man betraktar det ur ett nationalekonomiskt perspektiv, alltså om man bara ser till det svenska samhället.

? Men inte om vi ser till hela världen. Jorden behöver inte fler människor"

Jag tror att det kanske är därför som de med barn inte anser att de utan har ett liv. De kanske inte hade särskilt djupa liv själva innan de skaffade barn. De kanske enbart kände empati först när de fick barn, och de kanske först då även ägnade sig åt något annat än sig själva. Jag får exempelvis ibland kommentaren att vadå, innan barn var man vara ute och rände och festade, och hur djupt är det?
Själv känner jag bara att vem fasen säger att det är vad barnfria gör? Om det är deras minnen av barnfria liv förstår jag att de upplever sitt liv som innehållslöst. Själv är jag engagerad i många organisationer och många frågor, och vill jag koppla av från det och göra något för min skull blir det ofta konserthuset, teater, museum och annat som ändå känns både kul och givande. Saker som öppnar förståelse och empati. Sådant som gör att jag kan vidga perspektiven från mig själv och eventuell spegelbild av mig själv.

Anonym (Ralle)

Äldre 7 Jun 11:17

#210

NomenNescio skrev 2017-06-07 11:05:08 följande:

Jag tycker att en del saker är rätt intressant med diskussionen, speciellt i samhället (kanske lite mindre här). Men det verkar som om det finns ett par nämnare som är vanligare gemensamma än andra i frågan i att skaffa barn. Förutom analogier, avhandlingar som jag läst och artiklar (som typ denna www.fokus.se/2013/12/ifragasatt-frihet/) så ser jag även i mitt umgänge vilka det är som väljer vad.

Personer som anser sig ha rika liv är mer benägna att inte skaffa barn. Inte sällan är det personer som forskar/doktorerar, är kulturellt intresserad, reser för att upptäcka och inte för att sola, har många djupa intressen etc. Det är även ofta personer som är engagerade i miljö- och samhällsfrågor, och inte minst personer som ser empati och medmänsklighet som något större än bara empati för sin egen avkomma. Exempelvis:

"Han svarar att han bland annat åkt till Afghanistan för att försöka göra skillnad för någon annan än sig själv ? och han tänker ofta att han som barnfri kan verka i sammanhang som kommer andra till del. Han kan utsätta sig för saker som han antagligen inte skulle vilja om han hade ett barn väntande hemma. »Jag ser också en insats som hjälper en grupp utsatta människor som mer meningsfull än att föda upp ett privilegierat barn med hyfsat välordnat liv till min egen avbild«, skriver Fredrik Wass.

? De jag pratat med säger att den största anledningen att skaffa barn är att man kan skapa en avbild av sig själv. De talar om det som en positiv sak att göra. För mig låter det väldigt egocentriskt. Jag är inte alls intresserad av att skapa en person, forma en människa.

Argumentet att det är en god gärning för allmänhetens skull, fungerar om man betraktar det ur ett nationalekonomiskt perspektiv, alltså om man bara ser till det svenska samhället.

? Men inte om vi ser till hela världen. Jorden behöver inte fler människor"

Jag tror att det kanske är därför som de med barn inte anser att de utan har ett liv. De kanske inte hade särskilt djupa liv själva innan de skaffade barn. De kanske enbart kände empati först när de fick barn, och de kanske först då även ägnade sig åt något annat än sig själva. Jag får exempelvis ibland kommentaren att vadå, innan barn var man vara ute och rände och festade, och hur djupt är det?

Själv känner jag bara att vem fasen säger att det är vad barnfria gör? Om det är deras minnen av barnfria liv förstår jag att de upplever sitt liv som innehållslöst. Själv är jag engagerad i många organisationer och många frågor, och vill jag koppla av från det och göra något för min skull blir det ofta konserthuset, teater, museum och annat som ändå känns både kul och givande. Saker som öppnar förståelse och empati. Sådant som gör att jag kan vidga perspektiven från mig själv och eventuell spegelbild av mig själv.

Många kloka ord. Även jag går i dessa tankar.

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL