Anonym (Barnfri)

Äldre 30 May 20:56

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag är barnfri, och har heller aldrig gillat barn.
Väldigt många förfasas över det, och kanske är den reaktionen extra stark eftersom jag är en kvinna.

Många menade frågor och småleendes blinkningar om den biologiska klockan har stelnat rejält när jag sagt att jag rent ut sagt finner barn motbjudande. Jag är 35 år, och enligt alla konstens regler ska min klocka ha tickat för länge sedan, och jag borde istället ha börjat gå in i ett stadium av depression och skräck över att förbli barnlös. Den reaktionen har blivit ännu starkare nu när jag och min partner börjar titta på hus. Folk har frågat oss rent ut varför vi ska köpa ett hus om vi inte vill skaffa barn.

Nu, vid 35, vågar jag faktiskt vara mer ärlig än vad jag var tidigare. Jag ser inte längre poängen med att hymla om att jag faktiskt inte gillar barn, och att till och med upplever obehag när jag ser spädbarn och småbarn. Jag klappar hellre en hårig spindel än håller i ett spädbarn.

Men jag har förstått att sådan ärlighet icke är önskvärt. Det är okej för andra att säga att de inte gillar hundar eller hästar eller andra levande varelser som många andra människor älskar och inte kan tänka sig ett liv utan. Men när det gäller just barn är det inte längre okej att ha personliga preferenser, utan där ska man tycka lika (eller åtminstone uttrycka lika).

Dessa åsikter är så starka att jag känner att jag endast som anonym här kan uttrycka rakt ut:

Jag tycker inte om barn. Och ju yngre de är, desto starkare blir mina obehagsrysningar.

Wolfie13

Äldre 7 Jun 21:23

#231

Jag tycker dock det blir väldigt tramsigt när barnlösa oftast vet exakt hur det är att ha barn. "Man kan inte göra någonting, fast i hemmet" och ditten och datten. Detta är ju bara något ni verkar hitta på för att må bättre i ert beslut, eftersom ni omöjligt kan veta? Ni dömer över andras liv utan en susning.

Alla är olika, vill man inte ha barn, skaffa inte barn, punkt. Vissa ångrar sig, andra gör det absolut inte! Alla är olika och har olika förutsättningar, är i olika stadier i livet mm. Som 20-åring hade det kanske blivit mitt livs sämsta beslut, som 35-åring blev det mitt livs bästa. Jag avskydde barn/barnprat ända fram till 30, hatade när kompisar pratade om det, stängde av.. Tänkte mig själv som barnlös for eeever.

Sen kom ändå en längtan iaf och strax innan 36 fick jag min son! Och ja, han är mitt allt, så är det bara. Går ej att jämföra med kärleken till sambon, som någon annan gjorde "lika med"-tecken till. Älskar sambon otroligt, men kärleken till min son är på ett helt annat EGET plan.

Det går inte en dag utan tacksamhet och glädje över att han är min, kärleken man får och ger är oslagbar, upplevelserna och att få följa hans liv och utveckling är helt otroligt. För mig!
Och jag och sambon kan fortfarnade göra saker som innan, vilket innebär att allt är som förr men med stor ingrediens som vi aldrig skulle kunna vara utan.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 21:56

#232

Wolfie13 skrev 2017-06-07 21:23:11 följande:

Jag tycker dock det blir väldigt tramsigt när barnlösa oftast vet exakt hur det är att ha barn. "Man kan inte göra någonting, fast i hemmet" och ditten och datten. Detta är ju bara något ni verkar hitta på för att må bättre i ert beslut, eftersom ni omöjligt kan veta? Ni dömer över andras liv utan en susning.

Alla är olika, vill man inte ha barn, skaffa inte barn, punkt. Vissa ångrar sig, andra gör det absolut inte! Alla är olika och har olika förutsättningar, är i olika stadier i livet mm. Som 20-åring hade det kanske blivit mitt livs sämsta beslut, som 35-åring blev det mitt livs bästa. Jag avskydde barn/barnprat ända fram till 30, hatade när kompisar pratade om det, stängde av.. Tänkte mig själv som barnlös for eeever.

Sen kom ändå en längtan iaf och strax innan 36 fick jag min son! Och ja, han är mitt allt, så är det bara. Går ej att jämföra med kärleken till sambon, som någon annan gjorde "lika med"-tecken till. Älskar sambon otroligt, men kärleken till min son är på ett helt annat EGET plan.

Det går inte en dag utan tacksamhet och glädje över att han är min, kärleken man får och ger är oslagbar, upplevelserna och att få följa hans liv och utveckling är helt otroligt. För mig!

Och jag och sambon kan fortfarnade göra saker som innan, vilket innebär att allt är som förr men med stor ingrediens som vi aldrig skulle kunna vara utan.

Påstått och påstått... Att du får mindre tid till annat är ju naturligt. Det finns ju bara 24 timmar per dygn. Det är säkert olika hur olika föräldrar väljer att prioritera, men ser jag till de jag känner som har barn är det väsentligt mindre tid som de har över till annat. Men INGEN barnfri här har skrivit något om att de vet allt om att ha barn. Var har du fått det ifrån?

Men att barn tar tid är väl självklart, om man planerar att vara en närvarande förälder. Det är ett val föräldrar gör, men ett val som många barnfria inte vill göra. De har annat i livet som ger dem eufori, mening och kärlek. Och till skillnad från dig, som inte riktigt visste vad du ville, så vet de flesta barnfri vad de vill, och är trygga i det beslutet.

Anonym (B)

Äldre 7 Jun 22:05

#233

NomenNescio skrev 2017-06-07 21:56:58 följande:

Påstått och påstått... Att du får mindre tid till annat är ju naturligt. Det finns ju bara 24 timmar per dygn. Det är säkert olika hur olika föräldrar väljer att prioritera, men ser jag till de jag känner som har barn är det väsentligt mindre tid som de har över till annat. Men INGEN barnfri här har skrivit något om att de vet allt om att ha barn. Var har du fått det ifrån?

Men att barn tar tid är väl självklart, om man planerar att vara en närvarande förälder. Det är ett val föräldrar gör, men ett val som många barnfria inte vill göra. De har annat i livet som ger dem eufori, mening och kärlek. Och till skillnad från dig, som inte riktigt visste vad du ville, så vet de flesta barnfri vad de vill, och är trygga i det beslutet.

Intressant att du vet hur trygga de flesta barnfria är i sitt beslut. Hur kommer det sig att du känner att du kan och behöver påstå något sådant?

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:27

#234

Anonym (B) skrev 2017-06-07 22:05:09 följande:

Intressant att du vet hur trygga de flesta barnfria är i sitt beslut. Hur kommer det sig att du känner att du kan och behöver påstå något sådant?

Därför att beslutet ofta blir ifrågasatt och att jag många gånger fått höra att jag kommer att ångra mig.

Därför försöker jag förekomma genom att säga direkt att jag (och enligt forskning de flesta i min situation) är trygga i beslutet. Ta och googla lite, finns rätt bra info idag om barnfrihet och de som väljer den vägen.

Tyvärr verkar det inte gardera mig mot de som ska ifrågasätta att jag använder ordet "trygg". Suck.... Det finns folk till allt

Anonym (B)

Äldre 7 Jun 22:32

#235

NomenNescio skrev 2017-06-07 22:27:50 följande:

Därför att beslutet ofta blir ifrågasatt och att jag många gånger fått höra att jag kommer att ångra mig.

Därför försöker jag förekomma genom att säga direkt att jag (och enligt forskning de flesta i min situation) är trygga i beslutet. Ta och googla lite, finns rätt bra info idag om barnfrihet och de som väljer den vägen.

Tyvärr verkar det inte gardera mig mot de som ska ifrågasätta att jag använder ordet "trygg". Suck.... Det finns folk till allt

Vad menar du med att "det finns folk till allt"?

Du behöver inte gå i försvar och bli dum. Det får dig bara att verka mindre "trygg" i ditt beslut.

Wolfie13

Äldre 7 Jun 22:33

#236

NomenNescio skrev 2017-06-07 21:56:58 följande:

Påstått och påstått... Att du får mindre tid till annat är ju naturligt. Det finns ju bara 24 timmar per dygn. Det är säkert olika hur olika föräldrar väljer att prioritera, men ser jag till de jag känner som har barn är det väsentligt mindre tid som de har över till annat. Men INGEN barnfri här har skrivit något om att de vet allt om att ha barn. Var har du fått det ifrån?

Men att barn tar tid är väl självklart, om man planerar att vara en närvarande förälder. Det är ett val föräldrar gör, men ett val som många barnfria inte vill göra. De har annat i livet som ger dem eufori, mening och kärlek. Och till skillnad från dig, som inte riktigt visste vad du ville, så vet de flesta barnfri vad de vill, och är trygga i det beslutet.

Men mindre tid av en annan sak behöver ju inte heller vara negativt, som det nu låter. Jag tycker ju OM att vara med min son, mycket av den tiden vi spenderar ihop är ju den värdefullaste/roligaste. Om jag istället såg det som att jag missade massa annat så hade det ju inte varit ett lika bra beslut med barn förstås..

Sen beror det på så många andra faktorer också, hur livet blir. Jag och min sambo har varit tillsammans länge, har bra ekonomi, ett nära kontaktnät med mor och farföräldrar. Plus också ett ganska "lätt" barn får man väl säga, för alla barn är också olika och kräver olika mycket. Man kan iaf inte bara hävda att det blir si eller så.
Det finns många människor som inte alls passar för föräldrarollen men skaffar barn ändå (tyvärr).. Och har man ingen längtan så har man ju inte det. Fine för mig.
Men jag har inte själv upplevt några negativa aspekter som skulle ha någon betydelse alls för mitt barnbeslut, över huvudtaget.
Nu väntar vi nummer två liksom..

Wolfie13

Äldre 7 Jun 22:43

#237

NomenNescio skrev 2017-06-07 22:27:50 följande:

Därför att beslutet ofta blir ifrågasatt och att jag många gånger fått höra att jag kommer att ångra mig.

Därför försöker jag förekomma genom att säga direkt att jag (och enligt forskning de flesta i min situation) är trygga i beslutet. Ta och googla lite, finns rätt bra info idag om barnfrihet och de som väljer den vägen.

Tyvärr verkar det inte gardera mig mot de som ska ifrågasätta att jag använder ordet "trygg". Suck.... Det finns folk till allt

Jag måste faktiskt säga att jag inte upplevde att någon tjatade/ställde jobbiga frågor alls. Och då var jag ändå nästan 36 när jag fick första barnet.
Mina föräldrar blev snarare otroligt chockade, de hade aldrig trott att jag skulle bli barnkär, att de skulle få några barnbarn via mig iaf...

Tråkigt om folk inte kan respektera ens beslut men det går nog inte att komma ifrån att vissa människor är så helt enkelt. Det gälller säkert mer än själva barnfrågan. Jag tar aldrig upp barn när jag umgås med barnlösa vänner, just eftersom jag inte har med det att göra.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:49

#238

Wolfie13 skrev 2017-06-07 22:33:11 följande:

Men mindre tid av en annan sak behöver ju inte heller vara negativt, som det nu låter. Jag tycker ju OM att vara med min son, mycket av den tiden vi spenderar ihop är ju den värdefullaste/roligaste. Om jag istället såg det som att jag missade massa annat så hade det ju inte varit ett lika bra beslut med barn förstås..

Sen beror det på så många andra faktorer också, hur livet blir. Jag och min sambo har varit tillsammans länge, har bra ekonomi, ett nära kontaktnät med mor och farföräldrar. Plus också ett ganska "lätt" barn får man väl säga, för alla barn är också olika och kräver olika mycket. Man kan iaf inte bara hävda att det blir si eller så.

Det finns många människor som inte alls passar för föräldrarollen men skaffar barn ändå (tyvärr).. Och har man ingen längtan så har man ju inte det. Fine för mig.

Men jag har inte själv upplevt några negativa aspekter som skulle ha någon betydelse alls för mitt barnbeslut, över huvudtaget.

Nu väntar vi nummer två liksom..

Absolut, och det är det som är grejen: man värderar olika saker i livet, och prioriterar tiden olika. Så länge man inte är missnöjd med sitt val torde det inte vara några problem.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:51

#239

Anonym (B) skrev 2017-06-07 22:32:17 följande:

Vad menar du med att "det finns folk till allt"?

Du behöver inte gå i försvar och bli dum. Det får dig bara att verka mindre "trygg" i ditt beslut.

Se sista stycket i inlägg 237. Den personen förstod, så dum var inte hon åtminstone:)

Wolfie13

Äldre 7 Jun 23:08

#240

NomenNescio skrev 2017-06-07 22:49:49 följande:

Absolut, och det är det som är grejen: man värderar olika saker i livet, och prioriterar tiden olika. Så länge man inte är missnöjd med sitt val torde det inte vara några problem.

Jag håller med.. men precis som den ilska ni känner att bli ifrågasatta kan ju jag också känna när ofta ser folk skriva så otroligt hatiskt om barn. Äckliga, odrägliga, ouppfostrade, obehagliga, snoriga, värre än spindlar mm...

Jag har ju själv helt andra bilder av min son förstås och då reagerar man. Jag ser alla hans goa pussar och kramar, de mjukaste kinderna, finaste/renaste doften, små knubbiga armar runt min hals och lilla rösten "du är världens bästa mamma, jag älskar dig..." mm. Så oskyldigt go rakt igenom. Full av empati och kärlek.

Så då känner jag bara att dessa människor vet för sjutton ingenting... Min son är dessutom väldigt bra "uppfostrad" och inte mer snorig än någon annan människa :)

Anonym (nej tack)

Äldre 8 Jun 06:25

#241

Anonym (B) skrev 2017-06-07 22:32:17 följande:

Vad menar du med att "det finns folk till allt"?

Du behöver inte gå i försvar och bli dum. Det får dig bara att verka mindre "trygg" i ditt beslut.

Är du sann?
Är du på riktigt sann?

Det är folk som du som gör att vissa för nog och verkligen säger att nu får det räcka.
Det är folk som du som får andra att rent ut sagt säga hur mycket de avskyr barn, bara för att att få vara ifred från dig.

Du ifrågasätter tills Nomen och andra barnfria även förebyggande försöker att förklara det du inte ens med Sveriges samlade lärarkår kan få in. Och när de försöker med det så ifrågasätter du TILL OCH MED DET

Anonym (nej tack)

Äldre 8 Jun 06:29

#242

Wolfie13 skrev 2017-06-07 23:08:08 följande:

Jag håller med.. men precis som den ilska ni känner att bli ifrågasatta kan ju jag också känna när ofta ser folk skriva så otroligt hatiskt om barn. Äckliga, odrägliga, ouppfostrade, obehagliga, snoriga, värre än spindlar mm...

Jag har ju själv helt andra bilder av min son förstås och då reagerar man. Jag ser alla hans goa pussar och kramar, de mjukaste kinderna, finaste/renaste doften, små knubbiga armar runt min hals och lilla rösten "du är världens bästa mamma, jag älskar dig..." mm. Så oskyldigt go rakt igenom. Full av empati och kärlek.

Så då känner jag bara att dessa människor vet för sjutton ingenting... Min son är dessutom väldigt bra "uppfostrad" och inte mer snorig än någon annan människa :)

Det är personer som B som gör att folk till slut känner att de inte orkar mera. De reagerar ut en gång för alla.
Och om de säger att de avskyr barn blir de visserligen hatade, men de slipper åtminstone för första gången att bli ifrågasatta.

Jag tycker att det är jävligt synd att man måste provocera fram sådana skyttegravar. Att man inte kan låta folk få vara folk.
Sen behöver inte alla älska barn, och många har inte en personlighet eller ett liv som passar för de utvecklingsfaser som alla barn har, och det går inte att göra något åt. Men så länge dessa personer slipper få barn nedkörda i halsen eller upplangade i famnen så fungerar det utmärkt att samsas i samhället ändå, förutsett att de också (vilket jag faktiskt tror att de gör, om man läser kommentarer) inte oprovocerat börjar snacka illa om barn.

Anonym (r)

Äldre 8 Jun 08:22

#243

Wolfie13 skrev 2017-06-07 21:23:11 följande:

Jag tycker dock det blir väldigt tramsigt när barnlösa oftast vet exakt hur det är att ha barn. "Man kan inte göra någonting, fast i hemmet" och ditten och datten. Detta är ju bara något ni verkar hitta på för att må bättre i ert beslut, eftersom ni omöjligt kan veta? Ni dömer över andras liv utan en susning.

Alla är olika, vill man inte ha barn, skaffa inte barn, punkt. Vissa ångrar sig, andra gör det absolut inte! Alla är olika och har olika förutsättningar, är i olika stadier i livet mm. Som 20-åring hade det kanske blivit mitt livs sämsta beslut, som 35-åring blev det mitt livs bästa. Jag avskydde barn/barnprat ända fram till 30, hatade när kompisar pratade om det, stängde av.. Tänkte mig själv som barnlös for eeever.

Sen kom ändå en längtan iaf och strax innan 36 fick jag min son! Och ja, han är mitt allt, så är det bara. Går ej att jämföra med kärleken till sambon, som någon annan gjorde "lika med"-tecken till. Älskar sambon otroligt, men kärleken till min son är på ett helt annat EGET plan.

Det går inte en dag utan tacksamhet och glädje över att han är min, kärleken man får och ger är oslagbar, upplevelserna och att få följa hans liv och utveckling är helt otroligt. För mig!
Och jag och sambon kan fortfarnade göra saker som innan, vilket innebär att allt är som förr men med stor ingrediens som vi aldrig skulle kunna vara utan.

Det roliga är att jag just nu i en annan tråd läste: "Men, ni som inte har barn kommer nog aldrig förstå att det inte bara är att sitta och gulla och leka med barnen dagarna i ända. Men det är väl den bilden ni har av det."

Det är klart att vi utan barn inte kan VETA hur det är att ha barn, precis som ni med barn faktiskt inte vet det. Vad ni vet är hur det var för er att få just det/de barn ni fick i just den situationen ni befann er. Men, vad man kan göra är att dra slutsatser från den information man har, hur det är för föräldrar i ens närhet, vad folk beskriver här på Familjeliv, etc. Och då är det en skiftande bild som kommer fram, där vissa är fantastiskt nöjda med sitt val, och älskar det, medan andra klättrar på väggarna och tycker att det är skittufft att vara förälder.

Vidare är det en bild som kommer fram där det går åt mycket tid och energi åt barn (jag vet ju att jag hade behövt lägga mycket tid på mitt barn för att vara en förälder som jag hade velat vara). Det hör definitivt inte till vanligheterna att mena att "allt är som förr". Det är förstås möjligt att jag som förälder hade bytt prioriteringar och tyckt att den uppoffringen var helt okej, men när jag inte har minsta spår av längtan, tycker att det är orätt att sätta barn till världen som den kommer att se ut, och VET att jag skulle behöva dra ner på mina passioner som är meningsfulla för mig i livet ser jag ingen anledning att ändra mig.

Wolfie13

Äldre 8 Jun 10:46

#244

Anonym (r) skrev 2017-06-08 08:22:45 följande:

Det roliga är att jag just nu i en annan tråd läste: "Men, ni som inte har barn kommer nog aldrig förstå att det inte bara är att sitta och gulla och leka med barnen dagarna i ända. Men det är väl den bilden ni har av det."

Det är klart att vi utan barn inte kan VETA hur det är att ha barn, precis som ni med barn faktiskt inte vet det. Vad ni vet är hur det var för er att få just det/de barn ni fick i just den situationen ni befann er. Men, vad man kan göra är att dra slutsatser från den information man har, hur det är för föräldrar i ens närhet, vad folk beskriver här på Familjeliv, etc. Och då är det en skiftande bild som kommer fram, där vissa är fantastiskt nöjda med sitt val, och älskar det, medan andra klättrar på väggarna och tycker att det är skittufft att vara förälder.

Vidare är det en bild som kommer fram där det går åt mycket tid och energi åt barn (jag vet ju att jag hade behövt lägga mycket tid på mitt barn för att vara en förälder som jag hade velat vara). Det hör definitivt inte till vanligheterna att mena att "allt är som förr". Det är förstås möjligt att jag som förälder hade bytt prioriteringar och tyckt att den uppoffringen var helt okej, men när jag inte har minsta spår av längtan, tycker att det är orätt att sätta barn till världen som den kommer att se ut, och VET att jag skulle behöva dra ner på mina passioner som är meningsfulla för mig i livet ser jag ingen anledning att ändra mig.

Det viktigaste måste ju iaf vara att ett barn aldrig ska behöva bli lidande för att föräldrarna inte tänkte efter före.
Att känna sig oälskad, otrygg och oönskad som liten måste vara bland det värsta som finns. Mycket, mycket bättre med barnlösa vuxna än vuxna som inte ger sina barn det dem behöver, enligt min åsikt! Tycker inte synd om vuxna som ångrar sig, det är barnen det är synd om...

Som sagt, jag har helt bytt åsikt om barn så jag vet ju att det går... MEN så blir det ju absolut inte för alla! Bestämmer man sig nu för att sätta barn till världen bör det vara ett noga genomtänkt beslut baserat på en längtan åtminstone.
Och respektera alltid att vissa helt enkelt inte vill ha barn, med tanke på barnen.

Anonym (Inte konstigt.)

Äldre 10 Jun 22:47

#245

Anonym (r) skrev 2017-06-08 08:22:45 följande:

Det roliga är att jag just nu i en annan tråd läste: "Men, ni som inte har barn kommer nog aldrig förstå att det inte bara är att sitta och gulla och leka med barnen dagarna i ända. Men det är väl den bilden ni har av det."

Det är klart att vi utan barn inte kan VETA hur det är att ha barn, precis som ni med barn faktiskt inte vet det. Vad ni vet är hur det var för er att få just det/de barn ni fick i just den situationen ni befann er. Men, vad man kan göra är att dra slutsatser från den information man har, hur det är för föräldrar i ens närhet, vad folk beskriver här på Familjeliv, etc. Och då är det en skiftande bild som kommer fram, där vissa är fantastiskt nöjda med sitt val, och älskar det, medan andra klättrar på väggarna och tycker att det är skittufft att vara förälder.

Vidare är det en bild som kommer fram där det går åt mycket tid och energi åt barn (jag vet ju att jag hade behövt lägga mycket tid på mitt barn för att vara en förälder som jag hade velat vara). Det hör definitivt inte till vanligheterna att mena att "allt är som förr". Det är förstås möjligt att jag som förälder hade bytt prioriteringar och tyckt att den uppoffringen var helt okej, men när jag inte har minsta spår av längtan, tycker att det är orätt att sätta barn till världen som den kommer att se ut, och VET att jag skulle behöva dra ner på mina passioner som är meningsfulla för mig i livet ser jag ingen anledning att ändra mig.

Ja visst är det roligt. Det spelar ingen roll om vad man har för bild av föräldraskap, himmel, helvete eller mitt i mellan så har man absolut ingen som helst aning som barnfri. :-P

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL