Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Det var inte mig du riktade frågan till, men jag måste bara få undra vad du menar? För min del, som resonerar likadant, är det två saker som spelar roll - för det första att jag inte vill skaffa barn som får leva i den värld som jag tyvärr tror kommer att komma i och med klimathotet (och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel). För det andra är det framtida människor. De är förstås, per definition "andras ungar", men vad har det att göra med något?

Varför överhuvudtaget spara världen till människor du mest verkar förakta? Barn du tycker illa om och föräldrar du ser ner på?

Jovisst kan jag det. Men som omvänd fråga - varför skulle jag inte kunna få prata med mina vänner om det som är viktigt i mitt liv? Har flera vänner utan barn, och jag lyssnar gärna när de berättar om vad som händer i deras liv; fester de varit på, killar de dejtar, olycklig kärlek, osv. Jobb pratar vi sällan om. De är viktiga för mig och därför är det också viktigt för mig att finnas till hand för dem och lyssna. Allt det är ju viktigt för dem, och då blir det viktigt för mig, även om exempelvis fester i sig inte intresserar mig. Och då vill jag ju också få prata om mitt liv.

Sen pratar jag absolut inte om mitt barn i varenda mening, men vill inte behöva censurera mig.

Jag är.intresserad av mina vänner, men inte till absurdum. Jag bryr mig om dem, hjälper om jag kan och delar mycket med dem. Men jag vill inte veta de mest banala aspekter av deras liv.

Jag är inte intresserad av vad de åt till frukost, eller vilka kläder de valde mellan på.morgonen eller vartenda ord de sagt sedan jag sett dem sist.

Och likaledes är jag inte intresserad av alla de banala saker om deras barn heller. Jag vill inte veta allt som barnen har sagt eller gjort, eller vilka leksaker de har, eller favorit tv-program osv.

Väldigt få människor är intresserad av alla detaljer i omgivningens banala vardag, men ändå är det nästsn bara sånt som jag hör föräldrar prata om när det gäller deras barn.

Och för mig blir det typ i samma fack som specialhobbyn eller liknande. Bara de som är insatta kan finna det intressant, och sånt undviker man ju att prata om med andra människor, eftersom det inte är schysst. Det blir bara egenkärt, och i en ömsesidig relation är det för mig självklart att man håller det på en nivå som passar båda.

Om du hellre vill så kanske du kan övertala dem att göra allt de kan för att förstöra världen, om du nu kritiserar dem för att de försöker skona den. Men jag begriper inte vad du tror att det ska göra något bättre.

Du borde snarare gå ned på knä och tacka dem för att de gör framtida generationer (inkl. Dina barn) en tjänst som du själv är för självisk att göra

Dina och andra självutnämnde hjältars gener kommer tystna så småningom så det kommer inte finnas någon att tacka ;) Ganska bra att vissa föraktfulla och självgoda vuxenbäbisar väljer att inte föröka sig.

Dina och andra självutnämnde hjältars gener kommer tystna så småningom så det kommer inte finnas någon att tacka ;) Ganska bra att vissa föraktfulla och självgoda vuxenbäbisar väljer att inte föröka sig.

Självgod är väl den som anser sina gener så förträffliga att de ska vara undantagna det som vi egentligen vet - att männskan förökar sig till klotets död.

Om vi som tänker innan vi skaffar barn dör ut finns det alltså bara kvar folk som föröksr sig i än snabbare takt. Då är det kört. Helt kört. Och snabbt kört.