wibblywobbly skrev 2018-03-20 12:46:35 följande:
Idag var jag och gjorde glukosbelastning - gick smidigt, trots att jag var hungrig och trött när jag kom dit. Att fasta är inte min grej..!
Fick även höra lillans hjärtljud för andra gången, och mätas. Allt verkade se fint ut, nu inväntar jag bara provresultaten.. :)
Är i V.29, känner av mycket sparkar och ibland syns dom även utåt. Mycket livlig bebbe. Idag fick vi även veta datumen för föräldrautbildning vilket känns spännande.. Har inte så många gravida i min direkta närhet, antingen har jag vänner som har småbarn - men som bor långt bort, eller vänner i närheten men utan barn.. Så ska bli kul att träffa andra gravida. Samtidigt är jag nervös, men så är jag alltid inför att träffa nya människor..
Dock känner jag en viss nervositet och.. ensamhet gällande att bli mamma för första gången. Jag önskar jag hade haft någon nära väninna att ta promenader med, någon som kanske också väntade barn.. Konstig känsla, aldrig trott jag skulle "bli sån" så att säga.. Kanske bara är hormonerna som spökar? Jag har ju min fantastiska make och familj men just att ha en nära vän som man faktiskt träffar och går igenom bebis-grejer med, åh vad jag önskar jag hade en sån.
81 dagar kvar till BF..
Jag ska göra glukosbelastningen i övermorgon, sen när det är avbockat är man ytterliggare ett steg närmre.
Oj, såg nu att jag befinner mig i fel tråd egentligen då det inte är första barnet jag väntar utan 5:e!
Jag var också ensam när jag väntade första barnet och trots att vi gick i föräldragrupp så skaffade jag mig aldrig någon att umgås med vilket jag ångrar. Min dåvarande sambo (separerad sen 10 år) var inte direkt sugen på nya bekantskaper (mycket speciell människa). Mitt råd är att ta alla chanser till att träffa och umgås med andra i samma situation som du själv, det kan leda till en livslång vänskap.
Den sista veckan har det blivit ännu värre och nu är det rap-hicka som gäller hela tiden och jag hållet faktiskt på att bli lite lätt tokig.