Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Hej allihopa. Hoppar in här. Många av er känner jag igen från ivf höst-tråden. Officiell testdag idag. Jag har varit så rädd för att få kemisk graviditet att även om alla tester visat positivt sedan rd 7-8 har jag inte vågat tro på att det faktiskt kan vara sant. Nu är det inte längre snack om saken utan jag är gravid i vecka 5. Trodde jag skulle vara gladare men oron för kemiskt ha nu bytts ut mot oro för ofostrig, utomkveds eller missfall. Hur har ni gjort för att hantera det? En graviditet känns ju så otroligt känslig när man har kämpat så för att få den. Känns nästan som om jag sitter här och ljuger för er när jag säger att det faktiskt funkat denna gång.

Hej alla!

Hoppas ni mår bra.

Jag är i vecka 13 nu och har mått illa konstant sen vecka 5. Men annars går allt bra.

Vi var och gjorde kub test i dag och allt såg bra ut, hjärtat slår och den har växt som den ska. Men vi fick riskbedömning mellan på kromosom 21. De andra var det lågt på. Så därför gav jag ett blodprov för att undersöka vidare.

Är det någon annan som har erfarenhet av ett kubtest som inte ger låg risk på allt?

kram

Stort grattis och välkommen hit :) Jag var också som mest orolig inför första vul då jag hade ofostrig sist. Därefter blev det lite lugnare men sedan precis innan KUB ultraljudet var jag ganska nervös igen! Jag försöker så gott som det går att tänka positivt eller neutralt iaf eftersom jag annars blir galen typ.. nu känns det lite bättre, går in i v 14 imorgon och försöker tänka att det är lite säkrare nu.

Önskar dig lycka till! :)

Förstår verkligen oron och att du nojar! Kan du inte kolla upp vad som gäller med försäkringen? Kolla hur sjukvården ser ut dit ni ska. Att du förberett lite för det värsta. När man gör det brukar det ju bli precis tvärtom :) ni har ju ändå statistiken på er sida. 80% att det går bra!

Jo jag har försökt fixa med försäkring och sånt men man måste ju ringa kontorstid och jag har inte sagt nåt till någon på jobbet så jag smyger fram och tillbaka i korridorerna som en tjuv i natten:) sjukvården dit vi ska är skitdålig om man inte kör privat , har bott där innan och min sambo är född där men jag tänker ändå att kvinnor blir gravida där med och så länge försäkringen täcker så borde det vara ok. Men det gnager ju. Du har ju rätt i att statistiken är på vår sida men jag har så svårt att våga tro att det faktiskt skulle vara vår tur. Måste verkligen jobba på att släppa in glädjen i att faktiskt vara gravid men vet inte riktigt hur.

Att fixa försäkring är nog bra idé. När jag i somras fick veta att graviditeten var ofostrig skulle vi också ute o resa. Dock bara en veckas semester. Jag ville inte ta tabletterna innan resan utan ville avvakta. Blödningen började en dag efter att vi kom hem, som att kroppen hade väntat med det. Och jag var väldigt glad att jag var hemma då för smärtan var fruktansvärd och jag fick bra hjälp av gynakuten. Men om ni nu åker till din mans hemland vet han ju hur sjukvården fungerar och vart ni ska åka, det underlättar. Vi var i ett främmande land där vi kände ingen och det hade inte varit kul att få missfallet där.

Men nu hoppas vi så klart att allt är bra vid vul! Det är utgångsläget :)

Idag var vi på UL inför NIPT.
Inga hjärtslag och storleken har blivit mindre, det motsvar v 7+1 fast jag är i v 11+2.
När vi gjorde vul vid v. 7+6 var det 13,20 mm.
Nu finns det inga hopp längre, fjärde missfall..:(