Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

Stort grattis! Visst är det häftigt att få se att det faktiskt växer något där inne? :)

Jag har varit hos BM idag och tagit lite prover. Det hon kunde analysera på en gång såg bra ut, dock lite äggvita i urinen så hon skulle skicka på vidare analys för säkerhets skull. Sen fick jag inbokat RUL som blir den 19/2. Känns som en evighet men det ska bli himla spännande! Då lär ju magen vara lite större också - mycket som händer nu känns det som :) v 11 inleddes idag. På julafton tänkte vi berätta för närmsta släkten <3

Har nu varit på mitt första vul v7 6+0 och fick då se att graviditeten satt rätt och kan andas ut att det inte är utomkveds. Fick även se ett litet hjärta picka ???? blev så glad. Kan inte förstå att det är sant. Ska tillbaka den 4 jan för fortsatt koll. Ikväll ska jag bara njuta

Jag vet inte riktigt men bm sa att det i mitt fall troligtvis berodde på antingen flytningar eller att det inte gått minst två timmar sedan jag kissat senast. Har läst att det kan tyda på havandeskapsförgiftning men det känns lite tidigt och jag har inga symptom.

Vi ska också göra KUB, 2/1 har vi tid så om precis två veckor :) det ska bli kul att se vad som har hänt i magen på en månad!

Nube, jag vet inte men det kanske finns fler val on du inte använder mobilversionen? (Om du nu gör det)

Har en fråga kring när ni berättade nyheten att ni är gravida för den närmsta familjen? Jag vill gärna berätta för mina föräldrar och syster under julen och kommer då på tisdag gå in i v. 8 (7+0). Har varit på tidigt vul så har sett hjärtat slå men ska tillbaka den 4 jan igen för kontroll. Min sambo tycker det är för tidigt att berätta men jag tycker att man kanske kan berätta för de allra närmaste. Hur resonerar ni?

Men on du har så mycket olika symptom så borde du ju verkligen känna att det händer något i kroppen! Alltså att det är annorlunda från det vanliga.. jag har nästan inga symptom alls nu.. jag har lite molvärk till och från och får tänka på hur jag vänder mig om i sängen för det känns som träningsvärk i sidorna.. har bara mått illa lite sporadiskt och hård mage har jag inte heller längre. Sen är det hårt när jag trycker längst ned på magen vid livmodern. Annars är det mest min man som säger att min hud är annorlunda och att jag luktar konstigt, haha.

Men i det stora hela mår jag bra! Jag kände mig sjuk en dag men redan dagen efter var jag pigg även om jag var mer förkyld. Nu är det nästan borta.

Jag var tvungen att berätta tidigare. Så de fick veta först. De ville att jag tillfälligt skulle byta tjänst. Längre färdväg och mer krav. Just då var jag trött som en gnu och mådde dåligt av oron för missfall. Så jag bröt ihop.

Ja, ångest på grund av att nu är det massor med folk som vet. Och hur ska jag kunna berätta för alla om det blir missfall igen.

Jag haft 4. Varav ett var biokemiskt i vecka 5. De andra har varit MAn. Det första upptäcktes i v9, såg då ut som det dött i v5. Men de skrumpnar ju ihop lite har jag hört. Så det kan ha varit senare. Det andra MAt var en ofostrig graviditet som skrapades bort i v10. Det senaste levde i v10, men inte i v11. Det var dock hela tiden en vecka mindre i storlek. Dock växte den som den skulle, så alla läkare sa att jag skulle våga tro.

Det lutar åt att jag berättar för mina föräldrar. Vill helst inte men mår så illa och är så yr att det blir bara konstigt annars. De vet att vi är mitt uppe i ivf men vi berättade aldrig denna gången när vi gjorde återföring utan sa att det blir efter jul.

Nä, inga restriktioner! Men har fått göra 6 st ultraljud och får nytt så fort jag vill. Så obegränsat med ultraljud helt enkelt!

Tiden går så långsamt och jag vill bara att det ska vara tid för oss att göra det första tidiga ULet. Vi har tid först 10 januari. Känns som en evighet dit.

Är så orolig över att det ska vara tomt, en tom fostersäck och inget hjärta som pickar där i. Jag letar febrilt efter fler grav-tecken. Men är bara kissnödig, brösten ömmar på kvällar & morgnar och magen känns svullen på insidan o ömmar lite. Men tänker hela tiden att jag borde känna något mer, iallafall ju mer tiden går. Men det känns så spöklikt. Tog ett 3e grav-test i förrigår och självklart är det ju fortf. ett plus. Man tänker så irrationellt men kan inte låta bli att önska jag kunde känna mer.

Är det någon av er som känner igen sig?