För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.
-
-
Svar på tråden För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
-
Tråkigt att behöva välkomna dig (det här är ingen klubb man vill vara med i) men som du säger känns det bra att blicka framåt tillsammans. KramZanda skrev 2017-11-04 21:47:32 följande:
Hej tjejer,
Följs också gärna åt här även om mitt missfall inte känns lika grymt som era...känns kul att ha några att prata med och drömma framåt med!
Stor kram till er <3
-
Vi hade hunnit berätta för en del nära vänner och familj. Främst för att förklara var jag mådde så dåligt. Nu blev det många vi fick berätta den dåliga nyheten för men då det blev så dramatiskt med ambulans, inläggning och blodtransfusion så kändes det skönt att många redan visste. Hade blivit jätteotäckt för barnrn om vi inte berättat tex.linnea12533 skrev 2017-11-04 18:40:22 följande:
Hur många vet om ert missfall? Jag har berättat för min mamma och vår 10åriga dotter och så några arbetskompisar som jag vet kan hålla tyst om det. Hur känner ni inför att berätta om missfallet?
-
Jag ttrycker absolut att du ska ringa och höra på måndag. Sedan förstår jag att detta med att ta cytotec och blöda sådan enorma mängder som jag gjorde inte är vanligt men efter denna upplevelse känner jag att jag vill säga: Var observant så du inte blöder jättemycket . Åk hellre in om du känner dig osäker. Hoppas du får bra och trygg hjälp nu. Ja, vi får tänka att vi är många som tyvärr delar denna resa men vi får försöka sikta framåt när det går.linnea12533 skrev 2017-11-04 17:34:59 följande:
Jag vet faktiskt inte. Men för 2 veckor sedan borde jag varit i v 9 och då fanns bara ett foster på 4,5 mm vilket enl läkaren borde tyda på v 5 ungefär. Och nu alltså en tom fostersäck. Så antar att den slutade leva vid v 5 ungefär. Men att det aldrig ska komma ut! Fostret är ju tydligen hanterat av kroppen själv och upptaget av kroppen, men resterna av fostersäck och så då? Ska ringa gyn igen direkt på måndag och höra om jag inte kan få tabletter redan då. För alla andra som varit med om ma verkar ju fått tabletter eller blivit skrapade om de inte börjat blöda av sig självt. Konstigt då om min kropp skulle ta hand om det utan blödning. Vill bara få det överstökat. Hur går det för er, blöder ni mycket än? Och hur ont har ni? Kram på er! Tack för att ni finns och att vi kan dela denna hemska upplevelse. Vi tro att tillsammans är vi starka, även om det inte alltid känns så.
Jag blöder bara lite nu efters skrapningen. Inte ens en binda per dag. I dag kollade med vul efter skrspningen och det ser fint ut.
Kramar -
Välkommen hit. Jag tror alla missfall är jobbiga oavsett hur och när. Beklagar ditt också. Ja, framåt ska vi när man känner sig redo. Vi är redo att köra på när jag inte blöder med.Zanda skrev 2017-11-04 21:47:32 följande:
Hej tjejer,
Följs också gärna åt här även om mitt missfall inte känns lika grymt som era...känns kul att ha några att prata med och drömma framåt med!
Stor kram till er <3
Kram ovh kraft till er alla -
Just ja, nån frågade om ålder och jag har just fyllt 37. Känner mig inte jättestressad över det då jag alltid haft lätt för att bli gravid (peppar, peppar) och för att jag läst mycket ny forskning som visar att fertiliteten upp i åldrarna faktiskt är ganska hög numera... Jag har ju tre barn sen innan, och hoppas ju nu på en liten fyra - men kanske vi även hinner med en liten femma tänker jag ibland...inget min man är invigd i ännu dock och en sak i taget!
-
Mysigt med en fyra (och kanske en femma!). Min man var lite osäker på en trea innan vi beslutade oss men nu är vi väldigt angelägna båda två. Eftersom vi har svårt att bli gravida kommer vi att tvingas lägga ned om inget händer inom ca ett år, försöker att inte tänka på det. Det här är mitt andra missfall i år och det tredje totalt (det första var 2011). Två tidiga kändes "normalt"och hanterbart men det här blev något annat och nu börjar tankarna om jag förutom att ha svårt att bli gravid även har svårt att behålla en graviditet.Zanda skrev 2017-11-05 00:02:31 följande:
Just ja, nån frågade om ålder och jag har just fyllt 37. Känner mig inte jättestressad över det då jag alltid haft lätt för att bli gravid (peppar, peppar) och för att jag läst mycket ny forskning som visar att fertiliteten upp i åldrarna faktiskt är ganska hög numera... Jag har ju tre barn sen innan, och hoppas ju nu på en liten fyra - men kanske vi även hinner med en liten femma tänker jag ibland...inget min man är invigd i ännu dock och en sak i taget!
-
Härligt med den inställningen och ja, det är många som får barn sent i livet nu. Det här var min fyra som låg i magen. Längtan efter fyran är ännu större nu. När jag var gravid i v 6 nu så blev min mamma sjuk. Graviditetsglädjen har inte hunnit då sådan plats förrän sista veckorna denna gång då mamma gick bort för 1,5 månad sedan. Nu hade jag äntligen kunnat börja fokusera på glädjen över liten i magen. Vaknar på nätterna och tänker och tänker på det här nu. Vill ha en garanti för att jag snart blir gravid igen. Det gåt ju inte. Väntan är så himla svår....Zanda skrev 2017-11-05 00:02:31 följande:
Just ja, nån frågade om ålder och jag har just fyllt 37. Känner mig inte jättestressad över det då jag alltid haft lätt för att bli gravid (peppar, peppar) och för att jag läst mycket ny forskning som visar att fertiliteten upp i åldrarna faktiskt är ganska hög numera... Jag har ju tre barn sen innan, och hoppas ju nu på en liten fyra - men kanske vi även hinner med en liten femma tänker jag ibland...inget min man är invigd i ännu dock och en sak i taget!
-
Det är så sorgligt med din mamma, förstår att bebisen var en tröst i det hela.Charlieellerså skrev 2017-11-05 08:06:15 följande:Härligt med den inställningen och ja, det är många som får barn sent i livet nu. Det här var min fyra som låg i magen. Längtan efter fyran är ännu större nu. När jag var gravid i v 6 nu så blev min mamma sjuk. Graviditetsglädjen har inte hunnit då sådan plats förrän sista veckorna denna gång då mamma gick bort för 1,5 månad sedan. Nu hade jag äntligen kunnat börja fokusera på glädjen över liten i magen. Vaknar på nätterna och tänker och tänker på det här nu. Vill ha en garanti för att jag snart blir gravid igen. Det gåt ju inte. Väntan är så himla svår....
-
Jag har börjat tänka på hur jag ska undvika att bli tokig under den här tiden som vi väntar på försök och sedan försöker. Vill inte vakna upp om två år utan fler barn och inse att jag låtit den här kampen fått gå ut över mitt liv och mina barn. Har bestämt mig för att sätta upp mål med mina barn. Tex denna vecka ska jag gå på bio med nr 1 och nästa vecka med nr 2. Inga stora grejer men saker som håller mig fokuserad på det positiva i livet. Har ni några tips?
-
Hej Zanda! Välkommen hit till oss. Nu är vi 4 kämpar här! Inte riktigt insatt i din situation men antar att du, liksom oss andra, var beräknad att få barn i maj? I vilken vecka fick du missfall? Kram på digZanda skrev 2017-11-04 21:47:32 följande:Hej tjejer,
Följs också gärna åt här även om mitt missfall inte känns lika grymt som era...känns kul att ha några att prata med och drömma framåt med!
Stor kram till er <3