Tycker inte om min sambos son

Och hur tycker du att den här straffande metoden fungerar då? Har den fått den framgång du tänkt dig?

Själv tycker jag att det är förkastligt bortom alla ord att straffa barn. Att exkludera dem, kasta deras grejer och ha en väldigt rigid uppfattning kring vad de "bör" och "måste" kunna och liknande är i mitt tycke inte en framkomlig och önskvärd väg att gå.

Dessutom är det orimligt att ha en låg tolerans för leksaker på andra ställen än i det egna rummet (om de har egna rum, de kanske delar?) samtidigt som man har sammanlagt fyra barn i de absoluta mest leksakstäta åldrarna.

Skicka barn i säng för något de gjort eller inte gjort hade jag för min del hoppas tillhörde en tidsålder där kunskaperna och tankarna kring uppfostran och guidning av barn mot vuxenlivet var betydligt mer bristfälliga är de är idag. 

Fy vad spydiga kommentarer. Nu var det tips ts behövde.

Om ni har hans barn halva tiden har ni rätt till halva barnbidrag.

Innan man skaffar barn ska man tänka igenom så man har råd och inte räkna med barnbidraget.

Nu har du valt att skaffa barn med en som har barn innan då får du acceptera det och göra bästa av situationen.

Barn brukar känna väldigt mycke och känner sig säkert inte välkommen till er och drar sig undan så mycket det går.

Sätt upp regler tillsammans om vad som gäller i erat hem och att det ger konsekvenser om man inte följer dom.

Låt honom vara delaktig i reglerna .

Exempel på regler

Ställa in tallriken i diskmaskinen

Alla sitter tillsammans vid middagsbordet och äter tills alla är klara.

Dator/ mobil tid mellan 15-17.( dra ur nät, kablar när tiden är ute) går helt enkelt inte sitta längre.

Ha en trevlig ton mot varandra.

Bädda sängen

Slänga skräp i papperskorg

Lägga smutstvätt i tvättkorgen

Vara delaktig i vad ni ska äta i veckorna ( att alla i familjen sitter och planerar veckans måltider tillsammans)

Sitter ihop vid Tv:n och ser på nått hela familjen .

Gör mycket saker ihop lär känna pojken.

Ju mer ni umgås och lär känna pojken desto bättre blir det ju när han känner sig trygg och omtyckt en del av familjen.

Så då är du nöjd med hur ni har det då? Jag förstod det på dina inlägg som om du inte var det. Det "gick inte in" och försök att vara pedagogisk hade gjorts under dryga året. Det lät som om det inte fungerade tillfredsställande i er nykonstellation, men det måste jag ha missförstått.

Där ser man. Hoppas barnen är nöjda också, där de ligger till sängs 18.00 (ja, inte dina då, de sköter sig bra förstod jag) alternativt inte kan hitta saken som slängts. 

Hur gammal var du förresten, sa du? Inte trettio men?

så ni håller på och tjatar på ungarna i nån timme?? låter ju inte klokt

Som sagt, jag plockar inte efter dom