• FrozenGarden

    Tycker inte om min sambos son

    Min sambo och jag har varit tillsammans i över 4 år. Vi har en son tillsammans på drygt 1 år. Min sambo har en son sen innan på 10 år. Jag har aldrig lyckats knyta än till honom. Jag blir bara irriterad på allt han gör och tar mer och mer avstånd. Vi har honom varannan helg men det är nu prat på varannan vecka. Pojkens mamma har ensam vårdnad och styr och ställer som hon vill. Nu har hon bestämt att vi ska ha honom så mycket när det enligt inte henne passade innan. Hon vägrar att göra det lagligt för hon får mindre pengar då. Hon vägrar att ens ge oss halva barnbidraget. Men vi ska ha råd att försörja ännu ett barn på halvtid. Pojken i fråga sitter bara och spelar tv-spel och tittar på Youtube hela dagarna, sitter med keps vid matbordet, lämnar skräp överallt. Det är bagateller men det är som en inre irritation hos mig som byggts upp. Jag tycker det är så skönt när han ska hem. Det låter hemskt. Jag in inte förklara det. Men jag känner ingenting för honom och tycker mest han är i vägen. Min sambo ställer inga krav på honom och har under större delen av hans uppväxt inte tagit ansvar alls. Det känns lite som att vi skulle bygga vår familj och den här pojken är en fripassagerare som bara finns där för att irritera mig. Det är konstanta saker och jag blir orimligt irriterad på allt han gör

  • Svar på tråden Tycker inte om min sambos son
  • Anonym (Vuxnamänniskor)

    Det tror jag inte att hon menar, självklart ska inte en 1 åring och en 10 åring ha samma regler. Men samma respekt och ödmjukhet är det minsta man kan visa. r


    Tow2Mater skrev 2018-05-22 21:10:38 följande:

    Du menar en 1-åring och en 10-åring ska ha samma regler??

    Och när val 1-åringen är stor nog att falla, typ 4, kommer ju den aldre vara 14. Helt olika regler kommer ju naturlig gälla.


  • Anonym (Stolpskott nr2)

    Ja, välkommen i klubben.

    Här är en stolpskott till som skaffade barn med en man som hade två barn sen innan. Människan var helt ointresserad av sina tidigare barn. I viss mån tyckte jag att det var ok, då jag slapp bli någons bonus, ta ansvar där, ha kontakt med exeti och jag slapp vara svartsjuk, irriterad på bonusen mm. Jag Slapp att vara i din situation! Bra va?

    Men sen när äktenskapet brast - tror du att människan tog ansvar för våra barn? Haha!

    Han gick vidare till nästa. Skaffade ett till barn.

    Sedan upprepades allt med ett till stolpskott som skaffade barn med honom trots att hon visste om att människan aldrig hade tagit något ansvar för sina tidigare barn!

    Heeeeelt otroligt!

    Vad jag vill säga egentligen är, att ja, vi kvinnor hoppas alltid och tror att just våra barn och vi själva är bäst, vi kan ändra våra män mm. De andra kvinnorna - alla ex är idioter. Men sen blir det exakt samma sak - allt upprepas. Hur mycket du än tänker älskar och skyddar din man är han och förblir han en man som INTE tar sitt ansvar.

    Sorry!

    Och ditt barn kan bli precis som hans bror. Ibland har halvsyskon väldigt många gemensamma karaktärsdrag. Vissa de är mindre önskvärda. Deras gener kommer ju från samma genbank.

  • Anonym (....)
    Anonym (Stolpskott nr2) skrev 2018-05-22 22:11:37 följande:

    Ja, välkommen i klubben.

    Här är en stolpskott till som skaffade barn med en man som hade två barn sen innan. Människan var helt ointresserad av sina tidigare barn. I viss mån tyckte jag att det var ok, då jag slapp bli någons bonus, ta ansvar där, ha kontakt med exeti och jag slapp vara svartsjuk, irriterad på bonusen mm. Jag Slapp att vara i din situation! Bra va?

    Men sen när äktenskapet brast - tror du att människan tog ansvar för våra barn? Haha!

    Han gick vidare till nästa. Skaffade ett till barn.

    Sedan upprepades allt med ett till stolpskott som skaffade barn med honom trots att hon visste om att människan aldrig hade tagit något ansvar för sina tidigare barn!

    Heeeeelt otroligt!

    Vad jag vill säga egentligen är, att ja, vi kvinnor hoppas alltid och tror att just våra barn och vi själva är bäst, vi kan ändra våra män mm. De andra kvinnorna - alla ex är idioter. Men sen blir det exakt samma sak - allt upprepas. Hur mycket du än tänker älskar och skyddar din man är han och förblir han en man som INTE tar sitt ansvar.

    Sorry!

    Och ditt barn kan bli precis som hans bror. Ibland har halvsyskon väldigt många gemensamma karaktärsdrag. Vissa de är mindre önskvärda. Deras gener kommer ju från samma genbank.


    Haha jamen precis, så många som verkar tro att just dem och deras barn är de speciella undantaget. Är man en bra pappa så är man en bra pappa till alla sina barn, punkt slut.
    Man kan inte skylla på att man inte "fått" chansen och dylikt.
  • Anonym (Stolpskott nr2)
    Anonym (....) skrev 2018-05-22 22:25:00 följande:

    Haha jamen precis, så många som verkar tro att just dem och deras barn är de speciella undantaget. Är man en bra pappa så är man en bra pappa till alla sina barn, punkt slut.

    Man kan inte skylla på att man inte "fått" chansen och dylikt.


    Precis!

    Kvinnor som älskar för mycket/ Män som inte tar ansvar.
  • Anonym (....)
    Anonym (Stolpskott nr2) skrev 2018-05-22 23:46:19 följande:
    Precis!

    Kvinnor som älskar för mycket/ Män som inte tar ansvar.
    Sorgligt bara att TS inte lägger skulden där den hör hemma! Inte ett ont ord om den frånvarande pappan, men mängder av överdrivna irritationer på bonusen (som faktiskt ändå inte gjort värre saker än att inte tacka för sig, haft keps inomhus och spelar mycket spel...)
  • Anonym (Glenn Josephsson)
    solboll skrev 2018-05-22 14:03:42 följande:
    FrozenGarden skrev 2018-05-18 15:35:29 följande:
    Jag visste inte ens att han hade barn när vi träffades. Det fick jag veta efter känslorna för honom redan fanns där.
    Och honom valde du att skaffa barn med?
    Mina känslor hade nog svalnat rätt rejält om jag hade fått reda på vilken karaktär han hade och jag hade definitivt inte skaffat barn med en sådan man men det är ditt liv och ditt val och man tänker inte alltid förnuftigt när man är kär och nu kommer  konsekvenserna av det valet då du är i den här situationen nu.

    Svälj stoltheten och ställ lite mer krav på din man, för oavsett ev diagnoser så är han ju vuxen och inget barn eller hur?
    Du har ju ändå tyckt att han är kapabel nog att vara partner till dig och pappa till ditt barn så helt förståndshandikappad kan han väl ändå inte vara

    Så nej ts du är inte den stora boven i dramat, det är inte heller pojken och hans mamma, utan det är din man som är det stora problemet.
    Din man är just nu INTE en bra pappa - man är nämligen inte en bra pappa om man bara är det till hälften av sina barn, men han kan fortfarande bli en bra pappa om han skärper till sig.
    Hade direkt backat om en så stor sak uppkommit efteråt. Varför inledningsvis dölja något sådant?

    Då är det något som inte riktigt stämmer med killen. Sorgligt att varken pappan eller mamman tycks vara bra föräldrar, inte konstigt att inte blivit bra för stackars pojken.

    TS - Nu är det bara att göra det bästa av läget!
  • Anonym (Olikabrapappa)

    Fast jag måste faktiskt få invända mot en sidosak ni tar upp i den här tråden. Det är väl klart att man kan vara olika bra förälder (i det här fallet pappa) i olika tider i sitt liv och därmed olika till sina barn? Livserfarenhet mognad mående. Allt sånt avgör ju hur vi är som människor och alltså även som föräldrar.

    Det kan jag ju bara se till mina egna tonåringars pappa. Han framstår iaf som en klart bättre pappa till sitt yngsta barn. Mer närvarande ansvarstagande osv. Klart att han har bättrat på sig även till de stora men den relationen är ju redan lite körd på det sättet. Och han har en mycket brantare uppförsbacke som han kanske inte riktigt orkar med jämfört med de möjligheter han har att göra rätt från början med den lilla.

    Så det där kategoriska som vissa här så lätt hänfaller åt. Har jag väldigt svårt för.

    Sen är ju mina tonåringar förstås nogsamt uppfostrade av mig och framstår inte som några avskräckande exempel ;) och tur är väl det annars hade kanske inte deras respektive småsyskon på vardera föräldrasidan funnits.

  • Anonym (Stolpskott nr2)
    Anonym (....) skrev 2018-05-23 00:01:10 följande:

    Sorgligt bara att TS inte lägger skulden där den hör hemma! Inte ett ont ord om den frånvarande pappan, men mängder av överdrivna irritationer på bonusen (som faktiskt ändå inte gjort värre saker än att inte tacka för sig, haft keps inomhus och spelar mycket spel...)


    När TS barn är 10 år kommer hon inte ens märka att sonen har keps på sig inomhus. Eller älskar dataspel.

    För det gör verkligen ALLA 10åringar som får chansen!

    Försöka att manipulera? Det ingår också i utvecklingspaket hos alla barn, speciellt hos dem som har skilda föräldrar! Absolut inget konstigt! :-P

    barn provar allt som funkar.

    Sådana små bagateller ser man hos andras barn. De egna barn ÄLSKAR vi till månen och tbx. De är felfria i våra ögon. Tills något allvarligt händer (t ex lässvårigheter i skolan/ olika diagnoser/missbruk i tonåren pga självmedicinering /impulssdrivna handlingar mm, mm)
  • Anonym (c)
    Anonym (Stolpskott nr2) skrev 2018-05-23 07:18:03 följande:

    Försöka att manipulera? Det ingår också i utvecklingspaket hos alla barn, speciellt hos dem som har skilda föräldrar! Absolut inget konstigt! :-P


    Hur tänker du då, varför speciellt hos barn med skilda föräldrar?
  • Anonym (Stolpskott nr2)
    Anonym (c) skrev 2018-05-23 07:27:49 följande:

    Hur tänker du då, varför speciellt hos barn med skilda föräldrar?


    En klassiker som mina bonusbarn i den åldern körde med var att ?men för mamma får jag göra det...!? när vi hade sagt nej till något. Trots att mamman inte alls gjorde det, men barnen visste om att mamman inte ville ha kontakt med oss och jag inte skulle ringa och fråga henne. Men barnen är smarta! De vet om var och när man kan använda ohederliga metoder för sin egen vinning.

    OCH de är fina smarta vuxna utan konstiga fasoner idag.
Svar på tråden Tycker inte om min sambos son