Anonym (c) skrev 2018-05-23 09:59:37 följande:
Ja, den har man hört talas om men den har min sambos son inte kört med men det kanske beror på att han inte har något för det. Mamman och pappan har i alla fall ett så pass bra samarbete att just den varianten inte är lönt.
Den manipulation som förekommer här är mer subtil och kanske inte alltid lika utstuderad som den du beskriver, som jag tror förekommer för att pappan aldrig har varit tydlig nog med vad som inte är okej. Pojken har nog aldrig fått en konsekvens i hela sitt liv. Om han har ljugit om något så resonerar pappan efteråt att man ser att pojken skäms och han vet att han gjort fel. Jag vet inte vad du tycker men jag tycker inte det räcker. Någon gång har jag också sett att pojken skämts men de flesta gånger ser jag det inte. Han ser ut att vara påverkad av att ha blivit påkommen men inte så att man ser att han skäms. I vilket fall som helst så kan man ju inte läsa någons tankar så antingen får man ta ett ordentligt snack om vad som händer när man ljuger, eller ge en konsekvens. Eller både ock.
Jag tror att pappans stil kommer sig av att han försöker kompensera vilket på något sätt också är en konsekvens av att han inte lever med pojkens mamma längre.
Jamen nu beskriver du själv att pappan aldrig har varit tydlig nog vad som är ok och inte. Hur ska pojken då veta det? Och då är det ju återigen PAPPAS fel - med konsekvensen att Du blir irriterad på POJKEN och inte på PAPPAN!
Pappan kanske känner igen sig i pojken, pappan kanske själv VAR som pojken en gång i tiden- full av fan och bus, ljög som få. och han kanske kan han tyda bättre om pojken skäms eller inte. Vem vet! Du säger att pojken blir påverkad av att bli påkommen. Det kanske räcker att avslöja den lille skithögen
Som Arstrid Lindgren sa- ge barnen mer kärlek så kommer folkvettet av sig självt. Det kan pappan göra.
Normala barn vet oftast när de gör fel, t ex ljuger. Ibland behövs det inget skäll där- det är pinsamt redan som det är när man har blivit avslöjad. Och är man bara söndagspappa så är det inte riktigt läge heller att börja bestraffa det besökande barnet, ge en massa konsekvenser och skäll.
Överkompensera barnet gör man inte för att man inte bor ihop med MAMMAN utan för att man INTE bor ihop med sitt BARN. Normala pappor väljer inte bort sina barn, de bara byter fruar ibland. :-P
Pappan ska bara visa att han bryr sig om sitt barn och vill träffa barnet.
Senare i tonåren väljer pojken kanske bort sin far, inte minst när relationen till faderns fru inte känns ok.
Med åren blir pappan, pojken OCH lillesonen mer lika än man trodde det var möjligt. Ve och fasa! :-P
Det som i trådstarten framkommer är att det är brist på ekonomiska resurser - det tär och är en STOR irritationsmoment i många familjer. Nu finns det TVÅ barn i er familj som ska uppehällas. Och pappan har inte råd att uppehälla sitt FÖRSTA barn.... Han måste kallt ha räknat med att hans sambo/den blivande modern till hans barn nr.2 tar ansvaret och kan uppehälla hans nya barn... nu är ju mannen beroende av hälften av BARNbidraget för barn nr1.
Ett barn kostar MYCKET MER ÄN barnbidraget. Normalt räcker inte barnbidraget till.
Bor man som familj brukar man hjälpa till som familj.
Det som TS kan göra är att skapa en egen lilla relation till bonusen och få syskonen ha en bra relation till varandra. I mån av möjlighet, inte så att man ska vända sig ut och in. Föräldrana blir gamla o dör... syskonens relation lever längre.
Asch! Kvinnor! Livet är mycket enklare UTAN bonusar och struliga män. Se till att dina barn får bra gener att ärva! Då löser dig allt annat mycket lättare.
Som Arstrid Lindgren sa- ge barnen mer kärlek så kommer folkvettet av sig självt. Det kan pappan göra. 
Det är inte jag som är ts.