Tycker inte om min sambos son

Min sambo ställer inga krav på honom och har under större delen av hans uppväxt inte tagit ansvar alls.

Jag visste inte ens att han hade barn när vi träffades. Det fick jag veta efter känslorna för honom redan fanns där.

Det är nog ingen som tvivlar på att det kan vara jobbigt, men din rubrik är ju att du inte tycker om barnet och det lägger all skuld på honom. Han är ju just ett barn och ni är de vuxna, som på ett eller annat sätt ska guida honom genom livet och därmed måste ni försöka lösa denna situation innan det blir värre. Pappan verkar ju göra 0 åt saken, varför ligger inga av dina bekymmer där??

Om pojken nu är besvärlig eller manipulerande, så behövs det ju insatser innan han blir vuxen!

Jag blir ändå glad att det är så många som tänker på pojken i första hand, för det är så det ska vara. Han är ju som många också nämnt den som fått anpassa sig mest och som inte har rätta verktygen för det eftersom han är ett BARN.

Håller med dig. Klart det är jobbigt för er alla, men hur tror du det är för den lilla pojken, ni är trots allt vuxna han är bara ett barn. Diagnoser är ingen ursäkt, finns hjälp att få för sina diagnoser. Och är man inte kapabel att ta hand om ett barn ska man låta bli att skaffa barn. Har själv adhd men det gör mig inte till en sämre förälder/bonusförälder.

Ni kan kräva halva barnbidraget via FK, och ni behöver inte betala underhåll om barnet bor hos er varannan vecka, detta är inget ni ens behöver diskutera med mamman utan ni kan göra det utan hennes medverkan. Även om det naturligtvis är bättre om ni meddelar att ni tänker göra det.

Vad gäller barnet låter han som en fullt normal tioåring. Se det som en utmaning, en chans att träna inför ditt eget barns tweenie-år, de är spännande

Försök att se honom som ditt barns bror i stället för en odräglig gäst. Du behöver inte gilla honom alls om du inte vill, men du behöver hjälpa ditt barn att få en relation till honom, du behöver få lite pli på honom, och ni behöver bygga upp en barn och vuxen relation, för det gagnar ditt barn och din familj.

Regler hemma behöver ni ha uttalat. Ingen keps inomhus - utan undantag.
Sätt upp straff om man bryter mot reglerna.
Försök hitta på saker han kan hjälpa till med för att få utlopp för lite energi. Sätt upp maxtid med dator om du tycker det är för mycket.

Om min tioåring är uppkäftig och vägrar ta av sig kepsen/lägga undan paddan när jag ber honom/vad annat han kan hitta på så tar jag ifrån honom det föremål som tjafset handlar om. Han får tillbaks det när han visat att han kan bete sig som folk.

Vad är en tweenie? Och varför väljer du att beskriva ett tioårigt barn för tweenie? 

Ni kan kräva halva barnbidraget via FK, och ni behöver inte betala underhåll om barnet bor hos er varannan vecka, detta är inget ni ens behöver diskutera med mamman utan ni kan göra det utan hennes medverkan. Även om det naturligtvis är bättre om ni meddelar att ni tänker göra det.

Vad gäller barnet låter han som en fullt normal tioåring. Se det som en utmaning, en chans att träna inför ditt eget barns tweenie-år, de är spännande

Försök att se honom som ditt barns bror i stället för en odräglig gäst. Du behöver inte gilla honom alls om du inte vill, men du behöver hjälpa ditt barn att få en relation till honom, du behöver få lite pli på honom, och ni behöver bygga upp en barn och vuxen relation, för det gagnar ditt barn och din familj.

Regler hemma behöver ni ha uttalat. Ingen keps inomhus - utan undantag.
Sätt upp straff om man bryter mot reglerna.
Försök hitta på saker han kan hjälpa till med för att få utlopp för lite energi. Sätt upp maxtid med dator om du tycker det är för mycket.

Om min tioåring är uppkäftig och vägrar ta av sig kepsen/lägga undan paddan när jag ber honom/vad annat han kan hitta på så tar jag ifrån honom det föremål som tjafset handlar om. Han får tillbaks det när han visat att han kan bete sig som folk.

Uppfostringsbiten ligger på pappan att utföra. Att börja uppfostra ett barn man inte har en relation till och som man inte ens tycker om, kan bara gå åt helvete.

Jag har själv ett barn på heltid och ett på halvtid och det finns inte på kartan att den lilla skulle följa regler som inte gäller den stora. Jag tror inte att jag skulle vilja försöka även om det fanns en chans att få det att funka.