Nafsade barn i ansiktet! Hjälp!

Varför i hela friden ska  allsköns människor kunna ta mat ur munnen på min hund? De har väl ingenting där att göra!
Jag förstår att livet blir lättare med en hund som har stor tillgänglighet, men alla hundar (precis som människor, hästar, katter, whatever) fungerar inte så. Man får anpassa sig efter sina familjemedlemar anser jag. 
Om en hund har problem med att dela med sig får man skilja på impulsiva människor och hund när det finns en resurs i närheten. 

Givetvis kan man träna på tillgänglighet, men jag tycker inte att man Någonsin ska ställa sådana krav på vare sig djur eller barn att man tar för givet att det Alltid är okej för  ungen att ta någonting ur hundens mun. 
Jycken kanske har fått nog just den dagen, den kanske har ont i en tand eller också är resursen extra värdefull. 

Varför i allsin dar ska barnen vara där och klappa och pilla när hunden äter? Vem vinner på det, undrar jag? 

Ja du vi har olika åsikt helt enkelt. Ingen lust att diskutera mer än så. Är glad att ha en hund jag känner är säker kring barnen.
Sen får du se när din lilla bebis blir mer rörlig hur det går. Men det är ditt problem inte mitt. Jag fortsätter vara nöjd med min barnsäkra snälla hund jag.

Nej, jag menar en hund som lever och fungerar normalt i en familj. 

Hur uppfostrar du en hund så att det aldrig händer, undrar jag? Personligen påstår jag att det är omöjligt. Det kan hända med vilken hund som helst. De är levande varelser som känner och reagerar, precis som vi gör. 

Rang och dominans mellan arter är en teori som är dementerad sedan länge. Att hunden markerade mot ansiktet beror förmodligen på att hund och barn var på samma nivå, spekulerar jag. Var skulle hunden annars markera? 

Förmodligen ville hunden helt enkelt ha 'sin' smörgås ifred. Svårare är det inte. 

Det är ju toppen att folk har barnsäkra och snälla hundar! Det är väl det alla vill ha, men alla hundar funkar inte så och det måste man acceptera också tycker jag. 
Här finns inga bäbisar. När vi har barn på besök är gränserna väldigt tydliga, dock. Det måste de vara. 
Men sure. Let's agree to disagree. 

Fast en hund som stjäl mat och nafsar barn i ansiktet är ingen hund som lever och fungerar normalt i en familj, det är en hund som ska bo med någon som inte har barn PUNKT

Hunden ska inte markera alls, och särskilt inte med några jävla utfall PUNKT

Ja bor man inte med barn är det ju lättare att ha en hund med resursförsvar. Men nu har jag barn och hade en hund nafsat mitt barn i ansiktet så hade jag också blivit arg. Har man en hund som är osäker kring barn gör man allt för att hålla hund och barn ifrån varandra.

Bra skrivit Deathbypickels!

Nu slipper jag flippa o bli blockerad ett ytterligare dygn! :P 

Man låter inte sina barn vara i närheten av hunden när den äter. Dels för riskens skull och dels för att inte stressa hunden.

Jag lärde mig det på hårda vägen som barn kan jag säga. 

Det finns inga om eller men. 

Man ska likaså respektera att djuret ska få äta ostört. Att träna sin hund till att vara helt försvarslös inför en annan människa är fel, då det ligger i deras instinkter och det går att träna bort, ja, men de flesta vet antagligen inte hur ,man ska göra utan går till en sån extrem överdrift att det antagligen går under djurmisshandel i 99.9999999% utav de fallen.

Det man istället kräver utav hunden är att den aldrig vaktar leksaker och uppvisar aggressivt beteende när den leker med ett barn.

Är den hotfull emot en vuxen så är det med största sannolikhet en osäker hund eller så är det något fel på den vuxna.

Det bästa du kan göra är att antingen ge mat till hunden för eller ännu hellre efter att du / personerna har ätit. Då lär sig hunden veta hur det fungerar. Inget men och om och gulligt. Utan regler. Man sitter heller inte och tittar en hund i ögonen vare sig det är människa som äter eller hunden som äter!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-07-08 12:11

Hunden försvarade alltså sin mat.

Fast hundar är levande varelser. Alla djur Kan reagera på det sättet om någonting brister i kommunikiationen, det är liksom en risk man tar när man lever med djur, det finns inget punkt och absolut inte när man hanterar tänkande, kännande individer. 

Däremot kan man göra det man kan för att förhindra att situationer som i TS uppstår (som att sätta gränser för både barn och hund.) och naturligtvis besluta i efterhand hur man ska hantera det i framtiden om olyckan varit framme. 

Hunden i TS har ju inte agerat på det sättet förut, så någonting var speciellt just den gången, just den dagen. Det handlar inte om en hund "som nafsar barn i ansiktet

" utan om en helt vanlig hund som enligt TS varit snäll och lugn och godmodig med alla människor.