Nafsade barn i ansiktet! Hjälp!

Den som hunden anservara flockens ledare kan ta tillbaka mackan. Ingen annan bör göra det. Men ja, det finns hela familjer som är så väl integrerade med sitt husdjur att även de andra i flocken kan göra det. Men i ett ritkigt fall så nej, det ska ingen annan än flockens ledare göra! Ännu hellre ser jag att man förstår sambandet mellan avstånd och observation. Då händer inte sådana här saker.

Har ledaren låtit det gå så långt att hunden har fått tag i maten, så, JA det är hundens mat då! Ledaren har brustit och får då göra en ny mat isåfall! Du kan inte lägga skulden på hunden när det är människan som har felat!

Fast en del (de flesta skulle jag vilja säga till och med) sällskaphundar som föds idag har knappt något resursförsvar. Jag ser inte någonstans att Viseversa skrivit att hon behövt tillrättavisa eller träna sin hund- den protesterar helt enkelt inte trots att barnen kanske gräver i matskålen eller klappar när den äter. 
Personligen tycker jag att det är olämpligt, men det betyder inte att just den familjen inte borde ha hund. Jisses liksom. 

Tagga ned lite. :) 

Jag har själv en hund som vem som helst förmodligen skulle kunna gräva i käften på och förmodligen dra i svansen och peta i ögat med. Det är ingenting jag gjort för att påverka, hon är helt enkelt en otroligt mjuk liten individ. 
Sedan är det givetvis inte okej för vare sig vuxen eller barn att köra över henne för den skull, det är mitt ansvar. 

Jag tror att du behöver uppdatera dig runt etologi och hundträning. Dominansteorin och allt som rör "alfa" och "flock" mellan olika arter är dementerat sedan länge. 

Sedan håller jag med dig lite halvt. Är mackan stulen så är den liksom, sedan får man välja själv hur man hanterar det. Att burdust försöka lugga tillbaka smörgåsen vinner ingen på. :) 

Men buhu då. Ta och lugna dig lite. Innan du får en hjärnblödning. Btw så skiter jag FULLSTÄNDIGT i vad du tycker om hur jag sköter vår hund. Så du kanske kan gå ut och ta en kall öl i parken och lugna dig lite. Jag tänker fortsätta skita i dina åsikter och gå vidare med livet. Du borde göra det samma. Haha

Jag vet inte med dig. Men jag är uppväxt med misshandel och djurmisshandel. Vi har varit tillsammans i samma rum med samma psykiska stress inför den fysiska smärtan. Jag bryr mig inte om vad människan anser sig tro eller veta. Jag har varit i de mest extrema situationerna där jag försökte hjälpa hundarna och dom försökte hjälpa mig. Vi har varit på samma nivå och vi såg varandras ögon och skräck och man fann ett samförstånd mot den stora faran!

Så för mig betyder det ingenting om hen hon eller han - (helt absurdt) har en utbildning. Jag har varit i situationer som väldigt få kan likställa sig med. När en hund attackerar/anfaller ett barn på långt håll så ser dom t ex inte en "människa" utan dom ser ett byte. Dom är rovdjur. Det fungerar så. Det handlar inte om rang. Det handlar inte om en utbildning. Det handlar om att överleva och om att förstå och se vad den andra i sin omgivning behöver, oavsett art, päls, hud fyrbent eller tvåbent.

OM du har problem med det jag skriver så behöver du inte skriva något. Bara för att jag erkände lite beröm betyder det inte att du helt plötsligt kan tro att du kan kommendera mig. Du är en individ, och jag är en annan. Så länge ingen blir skadad så låt det vara så i ditt tänk, tack på förhand!

Precis. Jag har aldrig behövt tillrättavisa henne. Aldrig någonsinn. Inte vad gäller sånt.

Hon är extremt snäll och lättlärd och har inte ett uns aggressivitet i sig. Jo hon skäller när det plingar på dörren och skulle antagligen trots sin ringa storlek offra sitt liv för sin familj.

Men hon funkar med alla stora som små i övrigt. Mina barn skulle också kunna gräva henne i munnen och dra i svansen utan att hon skulle bitas.

Nu gör inte mina barn något av det då dom är lika hundvana som hon är barnvan. Men vetskapen att OM dom skulle behöva ta något ifrån henne så skulle hon inte svara med att bitas/nafsa. Det känns bra.

Lika så att mina vänners barn kan komma på besök och vara nära henne utan att något händer. Funkar inte att ha en hund som försvarar sin mat/leksak i en barnfamilj.

Sen om man har en hund som har resursförsvar i övrigt och aldrig träffar barn eller har egna barn är det en annan sak. Men i vår familj MÅSTE vi ha en trygg och "säker" hund.

Nu vet jag inte vad som hände? 
Det var du som pratade om rang och ledarskap och jag talar helt enkelt om att de teorierna är dementerade. Dominans mellan arter är helt enkelt inte en sanning. 

Jag försöker inte kommendera någon någonstans, men visst skriver man i ett diskussionsforum för att diskutera? 

Jag tror att vi egentligen är av samma åsikt i stort, utöver att jag anser att olyckor ALLTID kan ske. Det finns liksom ingen säker hund eller häst eller katt eller orm. Missförstånd uppstår ibland mellan människor och djur - särskilt mellan barn och djur eftersom båda reagerar på impuls. 

Jag tycker också att även en hund med resursfösvar kan fungera utmärkt i en familj, bara man förebygger. 

Vi ställer Enorma krav på våra hundar i samhället idag, mycket högre än på något annat sällskapsdjur. Det tycker jag är orättvist. 
Av någon anledning är det okej att en häst sparkar, hotar och bits (temperament/sur... och där snackar vi ju Verkligen skador när något går fel.) och att katter rivs och bits och fräset (det är ju en katt) men så snart en hund visar sig vara just en hund, blir det alarm och ilska och ska omplaceras eller avlivas. 

Inser att mitt sista meddelande blev lite mer allmänt. Förlåt Viseversa.