IVF sommar/höst 2018
Hmm nej jag minns inte. Jag kunde hämta ut dom nästa vecka, så får se då! Ja vi får hoppas på många fina ägg nu!! Har du gjort något annorlunda mot gångerna innan? Typ annorlunda dos osv? Jag hoppas innerligt för er skull nu.
Hmm nej jag minns inte. Jag kunde hämta ut dom nästa vecka, så får se då! Ja vi får hoppas på många fina ägg nu!! Har du gjort något annorlunda mot gångerna innan? Typ annorlunda dos osv? Jag hoppas innerligt för er skull nu.
Nej ingen sprayning under menopurbehandlingen numera. Kanske för jag har så låg amh och redan är 39. Det är Linnékliniken som jobbar så numera. Skönt att slippa synarelas huvudvärk och allmän dåsighet jag känt av de senaste dagarna. Sprutstart imorgon kväll iaf.
Hur många dagar sprutade ni? I snitt? Kan ju se olika ut. Startar med 375IE...
Hur länge har du behövt sprutor dvs hur många dagar? Det var ju en rejäl dos du fick du med...så svårt att veta hur det kommer se ut efter 10 års IVF "uppehåll"...
Hej jag och min make ska börja med ivf försök efter nyår. Några tips eller något man ska tänka på. Jag är jätte glad för all sorts information eller för varje tips vad man kan tänka på.
Ah ok, det var lite längre. För 10 år sedan hade jag 12 och 16 dagar, men en sköterska sa att det kan man inte riktigt utgå ifrån nu för det var så längesedan. Min man är på resa den veckan så jag är lite nervös att det blir för tidigt...
Hoppas det går bra för dig idag, du har några försök i bagaget, må det vara din tur nu!
Hej tjejer, jag läser endast här inne sporadiskt och såg era inlägg ovan. Till att börja med vill jag verkligen beklaga att ni inte lyckats än. Jag är äntligen gravid efter 3 färskförsök och 4 frys på 2 år, plus såklart nästan två års försök innan, så jag vet precis hur ni mår och vad ni går igenom. Med tanke på min ålder (närmare 40 än 35) så var sista försöket i princip sista försöket innan vi bara lade ner idén om barn helt.
Vad jag vill säga är att få utomstående förstår vilken oerhörd press en ivf innebär. För oss som kämpar och kämpat är det ett helvete. Jag mådde oerhört dåligt till sist, gick också till psykolog på rmc men precis som någon skrev ovan så gav det ingenting. Provade även psykolog på vårdcentralen en gång, men upplevde väl inte heller att det var 100, men hon började i alla fall ge mig verktyg att ta itu med stressen som ett ivf innebär.
Att se på när alla andra får barn får hjärtat att blöda. Jag vet inte hur många barn som ploppat upp i vår omgivning under de år vi försökt, och precis som någon skriver ovan så fixade jag inte att se dem eller heller umgås med dessa föräldrar. Två av dem är mina syskon. Vår barnlöshet har kostat oss relationerna med såväl nära som kära.
Mitt råd till er som är mitt inne är att stötta varandra i er relation. Ta hand om varandra. Hitta på saker ihop. Planera för roliga saker. Gå ut och ät.
Om ni har möjlighet, prata med dem omkring er. Jag har ett jobb jag inte kan flexa ifrån och därför har mina chefer vetat vad som var på gång hela tiden. Responsen har varit fantastisk. Gå hem och vila, jobba inte ihjäl dig, du har andra saker att tänka på. Förvånansvärt många har personliga erfarenheter kring barnlöshet, antingen hos sig själva eller i omgivningen, och förstår vad det innebär.
Försök, även om det är extremt svårt, att bearbeta bitterheten. Jag har själv varit på botten och känt att livet är tomt utan barn. Just bitterheten och ilskan har förpestat så många år av såväl vårt äktenskap som relationer med andra.
Till sist; slappna av. Vi valde att ta ett halvårs uppehåll efter 6e försöket som slutade i tidigt missfall. Åkte iväg under sommaren och åt bra, njöt av ledigheten och drack faktiskt även vin utan att skämmas. Jag var ett nervvrak innan semestern och svor över att tiden gick och att det var urkorkat att vänta så länge, men sista försöket gick vägen (bytte för övrigt till menopur).
Jag hoppas att mitt inlägg tas emot på rätt sätt och att jag inte "klampar någon på fötterna". Jag vet att det är "lätt för mig att se positivt" när man äntligen blivit gravid men jag vet verkligen hur ni känner och hoppas att ni kan få den stöttning ni behöver nu. Försök njuta av stunden, även om det är svårt, stressa inte, ta hand om varandra.
Stor Kram!!
Ni som ruvat, brukar ni få er mens efter ni slutat med Lutinus eller när ni fortfarande tar Lutinus?
Vi hoppas att det inte blir äp före fre v49, sannolikheten är liten men vem vet. Han får komma upp annars...men vi haringen lust att berätta på jobbet.
Jag gjorde äggplock i onsdags och tänkte på det att jag fortfarande blöder lite, kan inte minnas att jag gjorde det såhär länge efter alla de andra 5 plocken. Är det konstigt?
Vi har återföring på måndag om nu ngt har överlevt över helgen men i fredags fanns det iaf 7 stycken som än så länge delat sig helt som de skulle.
Ruvardag 9 nu med ett tvådagars. Inga till frysen så hoppas verkligen att det är vår tur nu! Andra gången jag ruvar, fick mensen dagen efter testdagen sist och då hade jag slutat med Lutinus. Då var det långa protokollet och denna gången är det korta. Läkaren sa att mensen brukar komma snabbare efter korta protokollet, så får väl se!