Min. Kompis ska få barn med en 50 åring.

Oj, i min bekantskapskrets finns det flera småbarnspappor kring 50 och de är fullt engagerade i sina barn, där kan man nog säga att man delat lika på föräldraledigheten och vaknätter.

Min bror är också i den sitsen, två mindre barn och fyllt 50 och han är den som tar nätterna, hans yngre fru är betydligt mer tröttare och orkar mindre. Min bror tog mer föräldraledigt än hans fru under det första året

Nej men precis, det ÄR udda. Sen om det är rätt eller fel är väl ingen som kan säga, det är ju inte vårt liv utan deras men ja, jag har faktiskt svårt att förstå det? Jag tänker att hon kommer bli olycklig, och JA jag vet att det kan väl alla bli oavsett om man lever med åldersskillnad eller ej men ja..

Sen visst dom har varit tillsammans i 5 år och dom verkar genuint lyckliga. Men det är så långt ifrån vad jag själv valt och jag har aldrig sett någon med så stor åldersskillnad. Kanske är jag lite inskränkt och hon har en mer öppen syn..

Jag ska inte ta upp det med henne, förstår ju att jag inte egentligen har med det att göra och nu ska dom ju få barn så det är ju som det är.

Maken var 48 när vi fick första barnet. Det har aldrig varit några problem att dela på ansvaret med vaknätter osv. Han har engagerat sig och lekt med barnen lika mycket som en yngre förälder, om inte mer. Han hade/har kommit ur karriärhetsen och lägger hellre tid på familjen. Han tjänade mer pengar och kunde ge de tidigare barnen mer grejer, men våra får mer tid eftersom han inte reser och jobbar lika mycket som då.

Jag skilde mig när jag var 39 och träffade en tjej som då precis fyllde 17. Vi var tillsammans i 9 år och jag gjorde slut just för att hon tjatade om barn redan när hon fyllde 25. Vi har sporadiskt kontakt än idag av skäl som jag inte riktigt kan förklara och några barn har hon inte. Inte heller har hon något liv hon är nöjd med, snarare kantas det liv hon har av fattigdom, en del sorg, brist på struktur och total avsaknad av allt som guldkant heter. 

I dagsläget är 50 ingen ålder att snacka om egentligen, om man tar vara på vad ett modernt välmående samhälle har att erbjuda och sköter sin fysiska och mentala hälsa och lever sunt. 

Däremot så skulle jag aldrig, någonsin lägga min energi och tid på ett litet barn i min ålder. Fast hennes partner vet ju att han kan baila om han tröttnar. Hennes börda behöver inte bli större än så många andra ensamstående mammors. Hon är 27 alltså riktigt vuxen, säkert med stabil ekonomi, ordentligt boende och över lag ordnade förhållanden. Hon har inte så mycket att förlora på det om det känns bra. Vill han inte vara med, eller vill hon inte att han ska vara med, kan hon köra ett eget race. 

Men om hon är gravid i 5te månaden redan är det nog för sent att säga till va? DU skulle tänkt på det innan. Men abort är väl fortfarande ett förslag antar jag. Du kan ju läsa på lite om det och säga att det är bra osv osv . Good luck!

Men om hon är gravid i 5te månaden redan är det nog för sent att säga till va? DU skulle tänkt på det innan. Men abort är väl fortfarande ett förslag antar jag. Du kan ju läsa på lite om det och säga att det är bra osv osv . Good luck!

Jag förstår inte vad du skulle ta upp, eller varför.

Det slogs upp stort men visade sig inte vara så väldigt mycket. Utan att kalla dem försumbara är de där riskerna dock ofantligt mycket lägre än ärftligheten för bokstavsdiagnoser, dyslexi, svagbegåvning (som över tio procent av befolkningen har), autismspektrumdiagnoser, depression, hälsofarlig övervikt etc etc. Rent socialt har barn till äldre föräldrar (inkl pappor) - på gruppnivå förstås - trots allt ett betydligt bättre utfall än barn till "unga" föräldrar (<25) vad gäller hälsa, förankring på arbetsmarknad etc. Fast där finns förstås en skiktning så tillvida att föräldraskap generellt är senare bland högutbildade och tidigt föräldraskap å sin sida vanligare i grupper med förhöjt socialt utanförskap.

Nej, du ska inte ta upp det. Hon är redan gravid och glad för det. Är hon normalbegåvad så vet hon redan att barnet statistiskt sett "bara" får ha kvar pappa till trettioårsåldern. (Att min pappa dog när jag var 15 och han 45, och min morfar, som var femtio när min mamma föddes blev 90 är en annan historia.) 

Hade hon frågat dig på förhand utan att vara gravid hade det varit OK att uttrycka dina tankar på ett neutralt sätt. Nu har det tåget gått. Det är inte så att din kompis kommer att göra abort för att en kompis/släkting/random tyckare anser att det är olämpligt, det kommer bara att försura er relation att diskutera dina farhågor.