Min. Kompis ska få barn med en 50 åring.

Men riskerna är fortfarande inte höga, även om de är ökar (från ett tidigare låg risk).

DS t.ex
I normalfallet är risken för Downs syndrom 1 på 350 vid 35 år, det vill säga något högre än risken att barnet får en CP-skada ? vilket inte syns i någon fosterdiagnostik. Vid 40 är risken för Downs syndrom fortfarande bara 1 på 100 och högre än 10 på 100 blir aldrig risken för genomsnittsmamman. Rätt få kvinnor föder barn efter 50.

När det gäller pappor, när det står att det ökar med 35% innebär inte att det är 35% som får det, utan om t.ex 1/1000 får det, så får 35/1000 det med 35% ökad risk. Så med all sannolikhet så är risken fortfarande väldigt låg, men högre än för yngre pappor.
Lite synd när man endast skriver ut 35% ökning rakt av, utan att skriva från vilken nivå man utgår ifrån
Dvs risken ökar, ja, men risken är fortfarande låg.

Fattar inte problemet. Om du nu tycker att du Ska agera borde du väl gjort det för länge sen. Hon är redan gravid så vad vill du få ut av att skriva. Ska du få henne att lämna.. Var glad att hon hittat en bra man istället. Livet går inte att förutspå. Vissa dör tidigt andra inte.... släpp det där nu o ägna dig åt viktigare saker

Du menar väl 1,35/1000 hoppas jag. (Den ökade risken som vissa mindre studier funnit (andra har inte gjort det) talar om 20-30% ökad risk vad jag sett.)

Vad gäller autism (och schizofreni för den delen) finns en viss förhöjning, fortfarande låg på befolkningsnivå men - intressant nog - framför allt i familjer där det finns en känd ärftlighet för tillstånden.

t ex ur tidskriten Translational Psychiatri Transl Psychiatry. 2017 Jan; 7(1):
"Given the low prevalence of these disorders at baseline, even a fivefold increase in the odds ratio under an assumption of strong de novo effects, would yield a low probability that the conceived child will have autism or schizophrenia as a result of higher paternal age."

Slutsatsen torde vara: Vill du ha bästa chanser för friska barn, skaffa inte barn med någon med sjukdom i släkten (oavsett ålder)...

Hade inte reagerat nämnvärt.

Min kollega som fyller 50 i år, springer maraton och terränglöpning och cyklar Vätternrundan hade skrattat åt ditt resonemang ;)

Jag är 5 år äldre och typ tillsammans med en som är 50 och jag kan ju inte direkt påstå att barn är något jag funderar på. För det första så tycker jag väl innerst inne att det inte är så sunt att någon så gammal ens vill vara med en som är så mkt yngre (och framförallt inte en man som träffat en som nyss blivit vuxen..) och för det andra så tänker jag ju även på framtiden. Risken att man avslutar relationen inom några år är ju betydligt större än om man är jämngamla.

Sen har jag även träffat på fler män i den åldern som har tjejer som är som mig eller yngre, och jag kan ju säga att de flesta fördomar som finns om gubbar som träffar unga tjejer stämmer rätt bra.

Jag kan tycka att det var väl stor åldersskillnad mellan 22 och 45 då de träffades. Men jag antar att din kompis träffat mer jämnåriga killar förr och det höll inte. Hennes nuvarande sambo var helt enkelt bäst, mognast etc och den bäste att skaffa barn med. 

Helt nytt är det inte heller. Nuförtiden gör folk slut för att de tröttnar på varann. Förr dog många. Inte ovanligt att änklingen gifte om sig, antingen med en jämnårig änka eller en ung piga/torpardotter.  I senare fallet blev han ofta en "gammal far". 

Vad är det som du tycker är mest oroande, att hennes sambo är så mycket äldre eller att han kommer att bli en gammal far?

Vad gammal far beträffar så kommer han troligen att leva iaf så länge barnet bor hemma. 

Detta låter nästan som att det är min mans dotter som skulle kunna skrivit denna text.

Precis som din kompis så är jag gift och fick barn med en man som är lite drygt över 50 och jag är 32.

Min mans dotter tål inte åldersskillnaden och var och är oerhört avundsjuk av sig då jag gick in i förhållandet med två barn från tidigare relation.

Men vad jag vill säga till dig är arr gläds åt att din kompis har hittat någon som får henne att vara lycklig.

Hur är det med fördomarna om unga tjejer som träffar gubbar, stämmer de rätt bra? Är det sunt att någon så ung ens vill vara med en som är så mkt äldre?

Jag hade nog inte reagerat... om de är lyckliga ihop och allt är bra så är väl åldern inte det man ska haka upp sig på.

När är man för gammal för att inte orka med? Om det nu är det du är oroad för... åtminstone inte på 20 år och då är barnet vuxet.

Har två nära som fick barn efter 50, idag är det ena ?barnet? 35, det andra 16. Inga konstigheter under deras uppväxt...

Jag själv dejtade en man som var 47 när jag var 30, nu fick vi inte barn ihop med denne man var utan tvekan mitt livs kärlek. Har aldrig känt mig så väl behandlad och respekterad.

Så försök att inte se det som ett problem.

50 idag om man sköter sig mentalt och fysiskt är ingen ålder. Tänk på att vi snart ska jobba tills vi är typ 70...Dagligen ser jag män som jag vet är kring 35 men som redan har begynnande eller tom färdig flint och isterbuk, sluttande, smala axlar, dålig hållning och platt bak. De har dåliga vanor och rätt osunda livsstilar. Knappt någon fantasi och det är som livsgnistan släckts av all "pussel" som de måste lägga. Det påminner mig om jag ofta vid 53 har så mycket mer drive och energi än dessa så mycket yngre gubbar. 

De har varit tillsammans i 5 år, har du verkligen inte vant dig ännu? Känns konstigt att du reagerar först nu, många skaffar barn efter att varit ihop en längre tid.

Det är det säkert men alla skaffar inte barn med en 50-åring. 

Jag tycker det verkar rätt genomtänkt att skaffa barn först när man varit ihop en längre tid. Kvinnan insåg att det här var "den rätte", den hon verkligen vill tillbringa livet med. Vad skulle hon göra, göra slut med den hon älskar för att leta efter en yngre man? Eller avstå från barn helt och hållet?

Var hennes kompis ändå ....

Det kommer nog gå bra ändå

Trots allt hon som gjort sitt val ....inte du

Du får väl slå till på en 22 åring du ...då ..

Jämna ut det åt andra hållet.