Men varför måste vi umgås med alla? Om jag är en människa som tar mycket ansvar kommer jag att umgås med andra människor som tar mycket ansvar. Folk som inte gör det förstår inte hur tungt och mycket arbete som ligger bakom att axla det. De är oftast kritiska och ytliga.
Jag umgås med människor som är steget under mig och steget över mig. Då kan jag både insprera och bli inspirerad. Det handlar om mognad och beror på hur långt man kommit. Har jag slutat dricka alkohol och leva krogliivet kommer jag ha föga gemensamt med någon som fortfarande befinner sig där.
Rikedom räknas inte i matriella tillgångar. Jag kan vara fattig externt men rik internt och gå från noll till miljonen på grund av att jag vet hur jag ska gå tillväga. Medan vissa går hela livet och underhåller sin fattigdom och expanderar aldrig sina gränser.
Jag umgås med folk som vill framåt och inte tycker synd om sig själva. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Man blir som de man umgås med. Det handlar inte om att jag tycker illa om dem bara det att jag inte längre har något gemensamt. Vill jag gå vidare i livet måste jag ibland lämna tröga vänner bakom mig.
Alla människor är lika mycket värda men alla är inte lika. Alla människor i Sverige har samma förutsättningar att mogna och växa till internt det har föga att göra med externa omständigheter. Du väljer själv vilken attityd du bemöter problem med. Du kan fortsätta vara ett offer eller besluta dig för att gå igenom svårigheterna.
Vill jag genom de kan jag inte fortsätta att omge mig med människor som hindrar mig.
Jag vill inte umgås över vissa gränser. Inte på grund av människorna i sig men på grund av deras inställning.