Soff skrev 2021-12-21 18:33:54 följande:
Uppdatering från mig. Idag var vårt första besök på kliniken inför vår IVF. Vi har fått massa frågor ställda, vägts, mätts och jag har tagit nytt amh-prov samt gyn-undersökning och kollat mina äggreserver igen med ultraljud för att fastställa vilket "program" vi ska ingå i. Det blir det "korta programmet", där jag kommer få börja med sprutorna på en gång när processen väl är igång sen. Vi har också tilldelats väldigt mycket information hur själva processen går till. Vi fick väldigt bra bemötande och allt har gått bra. I.o.m jul/nyår så kommer vi få komma tillbaka i mitten av januari, eller endast jag, och få information om hur man tar sprutorna. Vi har också tilldelats kurator så vi ska få stöd i processen, vilket jag tycker känns väldigt bra. Det kommer garanterat behövas. Besöket tog lite över 2h.
Min sambo blev lite chockad för dom ville först ta ett nytt spermaprov, men dom såg sen att det var så pass kort tid sen han gjorde ett att han inte behövde det, vilket han blev väldigt lättad över. Han känner att han måste ställa in sig på det mentalt för att klara av att göra det, vilket jag kan förstå.
Efter besöket så sa min sambo, "hade jag varit dig, hade jag aldrig gjort det där". Han tyckte allting lät otroligt läskigt och skrämmande, det som jag behöver ta mig igenom i allt detta.. sprutor.. äggplock etc.. Och ja, jag känner mig rädd inför det, och jag kände mig nog ännu mer rädd efter idag då det känns mer verkligt allting. Hittils har man bara snackat om det. Nu satt man där. Men att månad efter månad gå barnlös och aldrig komma framåt, är oerhört smärtsamt, så vad är alternativet? Jag vet inte, men jag blev ledsen när han sa så. Och att, vore det han som skulle behöva gå igenom allt det där, hade han förmodligen inte gjort det.
Med det sagt, mycket blandade känslor efter denna dagen. Glad för att ha kommit igång processen (äntligen!!), att liksom ha hamnat i "systemet", men samtidigt lite rädd.
Åh Soff! Vad härligt att ni har varit på kliniken men jag förstår också dina känslor om att både vara glad och rädd på samma gång. Min sambo är lite likadan. Han sa också att han tyckte allt var väldigt läskigt och han var mest rädd att jag skulle må så dåligt. Han sa att det är ganska sjukt vad vi kvinnor går igenom. Men under resans gång så ändrade han inställning lite. Jag mådde relativt bra under stimuleringen och han tog sprutorna på mig så det blev liksom en fin stund. Mot slutet var jag väldigt illamående pga höga östrogennivåer och några dagar efter äggplocket mådde jag dåligt men annars så gick allt bra.
Superbra med kuratorkontakt och att ni fått så fint bemötande. Jag tror rent generellt att killar/män behöver mer förberedelser och är mer ?rädda? än oss kvinnor. Vi skulle ju gå igenom eld och lågor för en liten. Jag det verkligen fram emot att få följa er resa. Hoppas du kan njuta av en fin jul och nyår inför behandlingsstart i början på år 2022. Stor stor kram <3