Vi som försökt en längre tid - första barnet

Spännande! Jag är på sprutdag 8 och hade ultraljudet imorse, bokat ÄP på måndag. Fyremadeln stack lite första två dagarna för mig när jag tog under naveln, men idag provade jag på sidan av naveln och den kändes knappt. Så testa dig fram lite om du tycker den svider.

Men gud va skönt att slippa vara ensam! Vart gör du din ivf? Jag är på Livio Falun och dom skulle försöka fixa ett enkelrum till mig så min sambo kan vara med men han fick absolut inte vara med vid själva plocket. Men jag är glad bara jag slipper vara själv hela processen.:)

Igår hade vi första besöket angående IVF på den nya kliniken vi valt (kommer inte ihåg om jag sagt vilken det blev eller om någon tycker att det är dumt om man pekar på en viss klinik?) och det var en väldigt positiv upplevelse där både läkare och barnmorska var sååå varma och omtänksamma och fina! Läkaren hade inför besöket gått igenom vår journal med de undersökningar och prover vi gjort på den första kliniken och så gick läkaren idag igenom med oss hur hela IVF-processen funkar, ställde frågor och lät oss ställa frågor och ventilera tankar och känslor. Det kändes verkligen som att hon tog sig tid och genuint engagerade sig. Sen kollade hon lite på min livmoder och äggstockar (allt såg bra ut) och skrev recept för alla sprutor innan vi fick träffa barnmorskan som gick igenom vilka doser och dagar som gäller för sprutorna samt att vi fick testa på varsin "stressboll" hur man använder sprutorna. Vi vet inte än exakt när vi får börja med IVF, men när nästa mens kommer så ska jag ringa och då kollar de om det klaffar så de kan klämma in mig den cykeln eller om vi behöver vänta en månad till. Kändes jättebra med den här kliniken, är så glad att vi bytte, och jag har även berättat för min chef nu direkt efter läkartiden om vad som händer och hon gav också väldigt fin respons och sa att hon var så glad att jag berättade. Så vi kaaanske snart är igång med första IVF-behandlingen, vågar inte hoppas för mycket på nästa cykel, men det känns ändå pirrigt och jobbigt och spännande på samma gång!

Hej allihopa. Ny på denna sida, varit inne lite då och då men blivit medlem nu för att kunna skriva av mig också.

Har denna månad påbörjat behandling med Letrozol, och tidigare i veckan tagit Ovitrelle-sprutan. Detta i väntan på att få påbörja IVF till hösten om det inte tar sig. Varit på två olika gynekologmottagningar - den första där vi gjorde vår fertilitetsutredning i våras - var jag inte så nöjd med. Gick till en annan gynekologmottagning efter sommaren, hon frågade om jag hört talas om PCOS - vilket jag inte hade. Berättade att jag tycker att ingenting händer, tiden bara går, och hon frågade om jag skulle vilja påbörja behandling enligt ovan tills jag och min man får påbörja IVF. Samtal hit och dit, den första gynekologen tror inte att jag har PCOS men den andra jag gått till säger att flera saker tyder på det - blodprovet, äggen som låg som i ett pärlband, inga lyckade graviditeter hittills. Är däremot varken överviktig, har ökat kroppsbehåring eller mer akne. Hoppas att det kan ta sig nu efter både Letrozol och Ovitrelle, känner att det mest är hopplöst men försöker tänka positivt att chansen finns att det denna gång händer <3

Hej på er,

Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3

Hej på er! Mensen kom den 19:e så jag ringde kliniken men de kunde tyvärr inte klämma in mig den här cykeln. Hade så hoppats på att få börja med IVF nu, eller att mensen inte skulle komma, men jag vet att en månad går snabbt och att de då ska göra allt de kan för att jag ska få starta med IVF nästa cykel, i mitten av november. Jag skulle så gärna vilja svara er alla här inne, men pga tidsbrist vill jag bara kort säga välkommen till alla de som är nya här, att det är så spännande med alla som genomgår IVF, samt att jag lider så oerhört mycket med er som går igenom tunga saker som missfall nu