Med en stor sorg i hjärtat så försvinner jag härifrån nu på obestämd tid. MA igen i vecka 9. Jag var i vecka 8+1 idag och fostrets hjärta slutade slå 8+0. Vet inte varför det händer då det hände exakt samma sak för 1 år sen i samma vecka. Vill inte ge upp drömmen om att bli mamma en dag, men helvete vad orättvist livet är. Lycka till alla ni andra!
Tusen tack för allt erat stöd <3 Flikar bara in och säger att vi har bokat privat missfallsutredning nu och att vi bestämt oss för privat ivf i höst. Det känns som det enda rätta för oss. Vi får ingen hjälp av regionen och jag vill göra allt jag kan för att slipp gå igenom det här igen.
Hoppas på att många får sina plus i sommar och höst och att vi istället blir en BF grupp. Största kramen till er alla, ni är fantastiska! Njut av sommar och lite semester. Ta hand om er <3
Instämmer helt i att alla i denna gruppen är helt fantastiska! Så tacksam för er <3
Låter som ett bra beslut och kanske en lättnad också (även om jag givetvis håller tummarna för att ni plussar dessförinnan). Av ren nyfikenhet (om du vill svara) hur valde ni vilken privat klinik ni skulle vända er till?
Jag känner så igen mig i din frustration över att inte få hjälp från regionen. Jag kontaktade min regionala klinik i måndags för att höra efter om jag kunde få någon prognos på är vi kan tänkas få komma på läkarbesök för undersökning+ återkoppling provsvar (första kontakten med kliniken var i Februari) men fick till svar att de inte kan ge några som helst besked mer än "någon gång i höst". Överväger också om jag och sambon ska söka privat istället.
Vi kommer att göra privat missfallsutredning i Örebro (gjorde min spolning där) och sen kommer vi göra ivf i Falun. Har gjort så mycket forskning och jag tror Falun är de bästa för oss. Vi har dock en tid inbokad på Linnékliniken men i och med vårat andra ma så valde vi Falun istället som verkar ligga i framkant när det gäller just missfall. Annars hade jag nog valt Linnékliniken då de är en av de ledande klinikerna i Sverige. Jag googlade ivf statistik klinker i Sverige typ. Hoppas så att ni får ett plus och en fullgången graviditet snart. Håller alla tummarna för dig <3
Det är väldigt förvirrande när man läser också tycker jag för på werlabs så står det att man ska ta östrogentestet 2-5 cykeldagen, medan man kan hitta annan info på nätet om att man testar östrogen och progesteron 1 vecka efter äl. Man undrar ju vad det är som gäller!?
vet inte om jag krånglade till det ännu mer för dig. Det var dock inte meningen. Kram
Hej och tack för svar <3 hmm okey! Jag fick svar från werlabs som sa att man kan ta det samtidigt som progesterontestet i det syftet jag vill ta testen. Så blir lite förvirrad >< vet inte om jag ska köpa ett till östrogentest och kanske ta det både cd2-5 och 1 vecka efter äl!?..... jag vet inte. Har tagit fsh tidigare, men då måste man alltså ta det samtidigt?
Tack för att du tog dig tid att svara <3 Kram
läste att du haft en tung dag igår och jag känner så med dig <3 du ska veta att du inte är ensam med dina tankar och känslor, vi alla finns här! Jag vet att det kommer bli er tur oavsett om det går naturligt eller med lite hjälp, även om det just nu känns som en omöjlighet. Ge inte upp<3 kram
BIM imorgon och idag fick vi vårt efterlängtade plus igen. 2a ägglossningen efter missfallet och 12:e försöket totalt. Ber till gudarna att det här är vårt guldägg som stannar den här gången <3
Jag fortsätter precis som tidigare att följa er i bakgrunden och heja på er <3 Önskar SÅ att ni alla får plussa under året, helst igår förstås <3
Jag har äntligen fått tillbaka min ägglossning efter medicinska aborten. Det tog 3,5 vecka och nu hoppas jag på att få en fin lutealfas. I augusti och september blir det letrozol och sedan ivf i oktober.
Har läst allt ni skrivit och känner så med er alla <3
Jag vill bara att vi alla ska få våra graviditeter och lyckade sådana. Även om jag känner mig svag och lite ensam ibland så vet jag att jag alltid kan skriva här och få vara en del av gemenskapen. Tack för att ni finns och för att jag vara en del av er, även om det är så hemskt att vi alla är i den här bedrövliga situationen. Stor stor kram
Fick ägglossning för 2 dagar sen så skriver in mig också
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT
Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT
Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)
Soffsen BIM 28/7, 27 år (12:e försöket, 2 missfall)
Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)
MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)
Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)
Steeph BIM 2/8, 30 år (15:e försöket, 2 MA, första försöket efter senaste MA)
RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)
Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)
Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)
Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)
Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)
Mirabilis89, BIM 16/8, 32 år (14:e försöket)
Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)
Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.
Fan vad tungt allt känns idag.
Läst igenom senaste inläggen och jag känner med er som nyss fått minus eller fått mens. Jag är på samma plats jag också, det suger!! Testade minus idag på äl+14 (helt okej, redan inställd på det). Verkar ha fått en fin lutealfas efter den medicinska aborten och imorgon ska min första mens komma. Känns ändå skönt att ägglossningen kom på dag 25 och att min lutealfas är på minst 14 dagar med höga temperaturer.
Nästa cykel väntar letrozol och så ska jag till Fertilitetsplus i Sthlm på missfallsutredning och lämna immunprover. Blir 2 ordentliga försök för oss i aug och september sen blir det med största sannolikhet ivf hos Linné i Uppsala.
Kram till er alla!