Steeph

Sat 4 Sep 2021 16:48

3956 svar

Vi som försökt en längre tid - första barnet

Bx3 skrev 2021-09-04 11:01:12 följande:

Hej!

Jag hoppar gärna in här, den första tråden jag läst som jag känner att jag ?passar in i?. :P

Jag är 32år och min sambo 38. Han har barn sen innan men inte jag. Vi har försökt sen maj 2020, var på första mötet på fertilitetsmottagningen feb 2021. Några dagar innan jag skulle spola äggledarna för att se hur dom såg ut så plussade jag för första gången. Fick göra ett tidigt vaginalt ultraljud v 5 men syntes inget, fick göra ett nytt v 6 och då konstaterade dom att jag hade ett utomkvedshavandeskap i vänstra äggledaren. Förjävligt kändes det kortfattat. En timme senare fick jag en spruta methotrexat (cellgift) som ska få ut embryot. 6 dagar senare fick jag ringa 112 och åka med blåljus in på akut operation, visade sig att sprutan inte fungerat och min äggledare brustit. Hade nästan 2 liter blod i buken. Pga cellgiftet fick jag inte bli gravid närmsta 3 månaderna så vi började försöka igen i juli 2021. Har vårt första möte för IVF 13/9 men vi fortsätter försöka spontant. Är på ÄL + 11 idag och testade neg. BIM är senast 7/9, har allt från 28-32 dagar i cykeln så lite svårt att veta.

Ni som börjat med ivf, vad händer/sägs på första mötet?

Välkommen hit!

Åh vilken otur och smärta att din äggledare brustit, men vad skönt att ni kunnat börja försöka nu igen.

Vi har varit på möte (privat klinik) och för oss så fick vi gå igenom vår historia (2 ma på 1,5 år), hur vår hälsa är, hur länge vi försökt, om vi lämnat prover etc. Jag hade lämnat amh, full sköldkörtelpanel, prolaktin, fsh, spolat äggledare 2 gånger och min man har lämnade spermaprov sedan tidigare så vår utredning visade ingenting. Jag fick göra ett VUL där läkaren räknade äggblåsor och mätte äggstockarna. Sen efter det fick vi protokoll, träffa sköterska som instruerade injektioner och nu ligger allt i våra händer när vi vill starta. Vi kommer starta igång i oktober

om ni gör via regionen så skulle jag chansa på att man gör VUL, går igenom er historia och pratat lite om hur er ivf kommer planeras (vilken strategi)

önskar dig stort lycka till!

Steeph

Mon 6 Sep 2021 08:36

#1194

Tempen är fortsatt hög på äl+14 men tog ett test igår som visade negativt så nu är det bara att vänta på mensen. Vi kör på med ett till försök som blir utan letrozol. Vi får se när ägglossningen behagar att komma då den är i det lite senare laget utan tabletter. Det blir också vårat sista försök innan vi kör ivf vilket på ett sätt känns galet bra men också så tråkigt.. vi har ju dock blivit gravida på egen hand 2 ggr under 1,5 år men ändå, det känns i hjärtat att vi inte fått en lyckad graviditet på egen hand.

Steeph

Mon 6 Sep 2021 10:32

#1199

Vickan31 skrev 2021-09-06 09:04:57 följande:

Så frustrerande och ledsamt att det ska behöva vara så här svårt :( Som du säger, ni har ju ändå lyckats bli gravida på egen hand 2 gånger så man hade ju såklart hoppats att ni skulle ha blivit gravida en tredje gång nu och att denna gång skulle det gå hela vägen <3 Vi kommer också att köra igång med IVF under hösten, kanske någon månad senare än er, och jag tänker att det är fullt förståeligt att sörja kampen som varit de senaste åren. Jag försöker dock se IVF som vårt hopp nu, att det känns bra att det kommer att hända något nytt och att vi kan öka våra chanser ordentligt genom att få hjälp av proffs istället för att bara förlita oss på att vi själva ska klara av det. Hoppas att ni har en bra klinik så att ni känner er väl omhändertagna när det blir dags <3

Ja, det är bra segt alltså och jag håller med att det ändå finns hopp om att det ska gå. Vi har sagt att vi kör fullt ut nu sista äl, blir nog att ha sex varje dag direkt när jag börjar närma mig äl just för att känna att vi har gjort precis allt. Ja men absolut och jag håller med dig i det. Man får chansen att prova på något helt nytt och förhoppningsvis får man fina embryon/blastisar och att det kan ta sig på det sättet. Känns så spännande att fler av oss kommer att starta igång under hösten så att man inte känner sig så ensam mitt i allt. Vi har en fantastisk klinik och läkare. Då jag ligger på gränsen till pco i och med många ägg och stora äggstockar så har jag en ?välkänd? privat läkare på Linné som är specialist inom pco/pcos så jag känner att jag är i väldigt trygga händer. Har ni valt klinik?

Steeph

Mon 6 Sep 2021 22:10

#1211

Soff skrev 2021-09-06 14:05:11 följande:

Åh :(( </3 fan också. Jag håller ändå tummarna att du kanske bara testade tidigt.

Förstår att det är blandade känslor där. Man vill ju så gärna att det ska ske naturligt liksom.. men som någon sagt tidigare, när man väl sitter där med sitt barn, bryr man sig nog inte om hur det gick till, bara att han/hon är där <3 Kramar!

Vad gullig du är

det som är positivt är ju iaf att jag har gott om progesteron denna cykel också. Lutealfasen blir på minst 14 dagar och det gillar vi ju

ja och nu är jag istället livrädd att jag är svårstimulerad eller att alla mina ägg har kass kvalité. Alltid oroar man sig över något

Steeph

Wed 8 Sep 2021 08:59

#1224

Soff skrev 2021-09-06 21:31:28 följande:

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka.

Soff, älskade Soff. Blir så ledsen i hjärtat för dig, samtidigt som jag förstår dina känslor helt och hållet. Allt kring stress och press, att försöka hinna bli gravid innan anhöriga får sina barn och att känna att kroppen sviker en. Det är viktigt för oss att våga känna, våga vara ledsen och samtidigt våga ha hopp. Jag har precis beställt hem boken ?längtans resa? som jag ska läsa, för att få höra lite hur någon annan reflekterat och upplevt hela den här situationen, där författaren har fått barn tillslut. För det är ju det vi också kommer få uppleva, vi kommer få barn och bli föräldrar även om allt känns mörkt nu.

Vi är flera som startar ivf nu under hösten och det känns som att kärleken och peppen vi har för varandra kommer att både lyfta oss men också ge oss de där extra hoppet om att vi kommer plussa. Låt dig själv få vara nere, ät något gott, kramas med din partner och gör något du tycker om. Kom ihåg! Varken du eller din kropp är misslyckad, det tar bara lite extra tid att hitta erat guldägg med just den lilla bebisen som just ni ska ha. Kram <3

Steeph

Fri 10 Sep 2021 08:48

#1254

Soff skrev 2021-09-08 12:16:12 följande:

Tack för fina ord <3 Stor kram till dig <3

Just nu är jag bara så himla ledsen, då vi IGEN fick beslut om specialistvård, trots ändring i remiss att vi inte behöver det. Och så skulle dom höra av sig till mig 22 september!? för att diskutera detta?! Känner mig som en skit i rymden som inte har något att säga till om, och allt ligger i deras händer när det gäller denna viktiga fråga. Och det känns förjävligt. Jag orkar inte mer. Vänder det inte snart, och något positivt händer, så kommer jag nog behöva sjukskriva mig. För jag känner mig helt utmattad och mentalt förstörd av detta.

Jag ringde min läkare och förklarade läget och uttryckte min frustration. Hon tycker dom krånglar otroligt mycket på reproduktionsmedicin. Hon erbjöd sig att försöka få tag på dom, och personligen prata med dom om vad det är för sjukdom jag har och att det inte är nödvändigt med specialistvård för mig. Så nu hoppas jag verkligen att hon får tag på dom. Dom är jättesvåra att få tag på... man kan få vänta ett par dagar på telefontid... det är mental tortyr i sig. Men läkare kanske har lättare att komma fram på nåt sätt. Jag hoppas det.

Kram <3

Men näää vad det ska krångla för er

blir så otroligt besviken på att allt verkar ta sån tid och att ni inte får komma framåt. Hoppas hoppas ni får lite mer svar idag för visst skulle du få veta lite mer idag?

Jag förstår dig att allt känns mörkt och jobbigt. Det är absolut inte fel i att sjukskriva sig om det blir alldeles för mycket, för du ska ju hålla i många år framöver. Din hälsa och välmående går först, allt annat är prio 2. Håller tummarna för att du/ni får lite mer svar snart!! Kram

Steeph

Fri 10 Sep 2021 09:54

#1255

Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå

Steeph

Fri 10 Sep 2021 12:05

#1257

Janni91 skrev 2021-09-10 11:32:31 följande:

Jag blöder också mindre nu än när jag gick på p-piller. Jag blöder 3-4 dagar men det är inte några mängder. Jag byter menskoppen två gånger per dygn och den blir typ aldrig full. Är det ett tecken på att sleminnan inte är tillräckligt tjock? När jag var på undersökning sa de att den såg "tjock och fin ut". Jag har dock en kort lutealfas så tar ju Cyclogest nu.

Ah då är jag inte ensam iaf med det här. Alltså skulle säga att det KAN vara ett tecken på att slemhinnan inte blir tjock (över 8mm). Jag har haft en blåsa på 17 mm och slemhinna på 7.8 och de tyckte de var bra i och med att slemhinnan fortsätter bli tjockare innan ägget släpper. Så jag har väl kanske runt 8-8.5, iaf på letrozol. Det gnager dock lite i mig i och med minskad blödning. Men jag ska kanske inte oroa mig och har din sagt att den ser fin och tjock ut så är den det

.

Steeph

Sun 12 Sep 2021 09:57

#1274

Janni91 skrev 2021-09-12 08:51:03 följande:

Tar ni ofta graviditetstest? Jag har nog bara tagit ett test på nästan ett år. Testade mycket i början men blev så besviken när det inte var något så nu känns det typ ångestladdat av tanken på att ta ett test så jag gör det helst inte. Tänkte dock testa denna månaden då det är första gången jag går på Cyclogest och om jag är gravid så tänkte jag trappa ned och om det är negativt tänkte jag sluta direkt. Är på ÄL+12 idag och har aldrig kommit så långt men har inte vågat ta något test än, imorgon kanske..

Hoppas ni har en fin helg <3

Åh vad spännande, håller verkligen tummarna för dig att det blir ett stort fint plus

Jag har bara tagit gravtest kanske 3-4 ggr under det senaste året. Går annars efter min tempkurva och börjar tempen sjunka vid dag 12-13 så tar jag inget test. Förra cykeln tog jag ett då min temp låg högt på 37.10 på äl+15 men sen äl+16 sjönk den och mensen tittade fram sent på kvällen. Jag kommer att ta ett testa tidigt denna cykeln i och med att det är sista cykeln innan jag börjar med sprutor.

Steeph

Wed 15 Sep 2021 11:33

#1311

Skickar en värmande kram till er alla som dag ut och dag in kämpar på precis som en själv. Fler närmar sig ivf, man är uppe på 2 siffrigt i antal försök och man känner bara att livet är fruktansvärt orättvist. Vi är inte är ensamma i den här kampen. Här står vi, massor med underbara människor som kämpar mot vårat mål att bli förälder. Genom ilska, oro och tårar så finns vi här för varandra. Vi ska bli föräldrar och vi har våra små där uppe, det vill jag verkligen tro på <3

Vi som försökt en längre tid - första barnet

INNEHÅLL