Vi som försökt en längre tid - första barnet

Det är så svårt det där! Och jag lider verkligen med er som har det så 

Jag har från början aktivt tänkt att det viktigaste i den här processen är jag och min sambo fram tills att det blir ett ev. barn, oavsett om det blir "naturligt" eller med IVF till slut. Jag vägrar envist låta det "äta upp mig" eller låta hela barnprocessen ta över mig fullständigt för för mig blir det då som att, vad har jag kvar om det mot förhoppningsvis all förmodan inte skulle gå? Jag försöker envist tänka att det är klart det kommer gå på ett eller annat sätt, för varför skulle det inte gå... 

Det kanske slår tillbaka på mig till slut/kommer ikapp på något vis men än så länge fungerar det. 

Nu när vi fått en första tid för utredning i Januari (på in födelsedag med haha, grattis liksom) tycker jag mest att det ska bli spännande och roligt ungefär?! Haha jag är knäpp! 

Så ledsen för er att mensen kommit, det suger ju minst sagt :( Det är fruktansvärt att behöva känna denna sorg, hopplöshet, apati eller andra jobbiga känslor som detta medför, månad efter månad. Håller tummarna för att ditt andra försök med progesteronkräm ska resultera i ett plus Soff, och så hoppas jag att du får remissen godkänd snart RH93 <3 Många kramar!

Soff! Jag har gått lös på internet om progesteronbrist och känner igen mig något otroligt. Och nu när jag självdiagnostiserat mig själv i brist på tålamod och ork till att gå via vården har jag beställt och fått hem progesteronkräm i tanken om att motverka mina tidiga missfall. Kanske dumdristigt men jag tänker att det är värt ETT försök innan nu sista cykeln innan min IVF.

Till mina frågor; är det kräm du också kör med? Och isåfall vilken dos? Börjar du med krämen dagen efter bekräftad ägglossning eller hur funkar det för dig?(förstår att det inte är samma för alla men tänker att du kanske har någon indikation på hur man går till väga). Och sedan slutar man med progesteronet dagen innan BIM va?

<3

Ja men jag tror verkligen det med, mycket som stämmer in i symptom och jag tänker att det inte kan skada supermycket? Det är ju liksom inte farligt!

Jag beställde från moodmama.com, ingen svensk sida, tror den är från usa, men förvånad över den snabba leveransen(2 dagar). Japp det är bioidentiskt! Den kostade ca. 500kr med frakt men vad gör man inte? Redan lagt ut en massa pengar på detta oavsett hahh!

Okej, toppen tack! Då ska jag vänta in en temphöjning! Mådde du bättre på det? Eller kände du av någon ?bieffekt??

Hej fina ni,

För en del kanske detta kommer trigga, för andra kanske det ger hopp. Men vill göra en uppdatering för er som kanske är intresserade!

Kort bakgrund, gjort två IVF, en i maj och en i september, där vi inte fick några embryon av totalt 9 till frysen. Första återinföringen fungerande inte heller. Inget gick åt vårt håll och vi har förkrossade.

Jag plussade på min andra återinföring med ett två dagars embryo. Idag är jag 7+3 och såg idag det lilla livet med ett tickande hjärta. Vad jag känner idag, är att 17 månaders kamp var värt det i slutändan. Att se hjärtslagen var den galnaste känslan jag upplevt. Vi är inte helt out of the woods än, men vi är hoppfulla.

Hej här är en till som gett upp hoppet helt.

Är på ruvardag 4 med en 5 dagars blasto (motsvarar äl+9) och testade negativt idag (vet att det är tidigt). Men har bara en så stark känsla att det inte gick vägen den här gången, och det är okej men fan vad det suger. För att skydda mig själv så har jag redan börjat förbereda mig mentalt inför nästa insättning men vet inte när den blir. Jag som hade en enda önskan om att vara gravid vid jul detta år (som jag även önskade förra året men nej). Livet hörni.

Ja men precis<3

Okej, men då kanske det tar ett par cykler innan man märker någon effekt! Hoppas du slipper din huvudvärk och så med hjälp av progesteronet! Läst att det ju ska hjälpa med massa saker så som exempelvis bättre sömn och mindre ångest och pms! Håller tummarna för dig med<3 denna cykel blir ju minst sagt speciell för mig, jag märker att min kropp är lite ur balans sen plussen och hormonsprutor. Svårt att veta var i cykeln jag befinner mig och har för första gången fått ganska mycket mellanblödningar. Jag räknar ändå den första blödningen som cd1 då jag inte fått någon mer ?mens? och igår hade jag dom kraftigaste äl-känningarna jag nog någonsin haft. Samtidigt blir jag ändå osäker på vad det är jag känner, det nu är ägglossning eller bara spök från missfallet. Säkert menopuren som spelar en roll i detta!

Bästa bästa ni <3 Ja fy :( det är verkligen bara oro, sorg, väntan och längtan. Jag ville verkligen så gärna vara gravid denna jul. Efter ett riktigt riktigt skitår rent privat med en hel del annat så har det varit min högsta önskan, men tyvärr blir det inte så.

Gud vad jag önskar att vi alla får våra plus och barn år 2022 och att vår sorg förvandlas till lycka <3

En positiv sak är iaf att ett av våra 6 dagars blev en blastis så vi har 5 i frysen som väntar <3

Hej alla fantastiska kämparkvinnor!

Liten uppdatering från mig.

Hade VUL i onsdags och jag hade så många äggblåsor så läkaren orkade inte räkna. Minst 10 på varje sida. Äggplock blir på tisdag. Jag är sjukt nervös över så mycket. Nervös över att äggblåsorna ska vara tomma, nervös över att min mans spermier inte lyckas befrukta något ägg (vi kör IVF och inte ICSI), nervös över att jag får ut massa ägg som inte håller kvalité och nervös över att vi inte får några till frysen (insättning blir nästa cykel pga risk för överstimulering). Och sist men inte minst är jag så rädd för smärtan.

Jag är otroligt svullen och det gör ont bara jag går. Har lagt av med träningen helt och gått upp massa kilo, mest troligt vätska. Jag har jojo bantat hela mitt liv och är skräckslagen för att gå upp i vikt. Usch. Så mycket tankar.

Läkaren sa att spermierna inte bör vara mer än tre dagar gamla så idag behöver vi "tömma" maken för att spermierna ska vara 3 dagar på tisdag.

Önskar er en fin lördag och en fortsatt fin helg. Jag ska ut på middag med två tjejkompisar och hoppas att dagarna till äggplock går fort.

Kram på er alla <3

Det blev minus för mig på första insättningen (det var väntat) men vi får faktiskt göra en till insättning om 3 veckor (om allt ser bra ut). Så nu försöker jag boosta kroppen med mycket vila, bra mat och lite träning så att den kanske vill ta emot ett liten blastis.

Hur går det för er andra?