Otrohetstråden - Den positiva tråden

Jag har aldrig påstått något annat.

Dags att vänja dig vid tanken att bry dig om vad andra medlemmar faktiskt skriver? Och att du börjar respektera trådstarten och ämnet?
I stället för som nu att du fantiserar och tänker om egna saker trots att de aldrig har blivit sagda.

Släpp ditt bjäbbande med mig nu och gå vidare.
Tråden handlar inte om mig!
(så som du själv brukar skriva i andra sammanhang...)

Jag ser fram mot att ditt nästa inlägg har anknytning till trådstarten och till ämnet.

Jag håller med dig om att du bjäbbar. Tack för att du delar med dig av dina senaste insikter. Och kom ihåg att om hon rör på sig så lever hon och kan berätta precis allt hon har varit med om för precis alla det behagar. Och det finns absolut  inget du kan göra å? det. Bra att du sent omsider ändå har förstått det. Bra jobbat!

Kan finnas lite suddiga gränser mellan jaget och övriga världen i inläggen.

;;)) hmmm hur va det med den positiva tråden;;))?

Jag träffade min extraman i veckan. Det var okomplicerat och underbart, som ett riktigt bra gympass. Hjälper en att fokusera på jobbet med.                                      

;;)) Samma här;;))  bara njutning o längtar till nästa träff;;))

Är 45 år, gift med min man sedan 20 år. 2 barn 19 och 17. 
Gnistan är borta sen länge, mer vänner och inneboende. Sexlivet är 3-4 ggr/,år, noll kommunikation. Där är bakgrunden. 

Har en nära vännina som jag senate månaderna öppnat upp mig för. Mina känslor för min man, vårt döda sexliv och vår avsaknad av kommunikation. 

I våra samtal framkommer det att hon och hennes man har ett öppet äktenskap och får veta att hennes man känner en dragning till mig och jag känner detsamma för honom. Men då han är gift med min vännina har jag inte tänkt göra nåt åt det..... förrän nu. 

Vi har pratat en del, messat mycket och har bestämt att träffas första gången denna veckan då vi jobbat liknande tider..... 

Vet att jag borde känna skuldkänslor mot min man, men ser bara fram emot att ta emot och ge nåt som jag gått miste om så länge. 

För första gången på länge känner jag ett pirr o kroppen och kan knappt vänta. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle göra nåt sånt här.... men jag längtar..... 

Min erfarenhet är att man rent generellt ska ta vara på livet och ta vara på de positiva chanser och upplevelser som livet erbjuder.
Annars kommer man ångra sig.
Att leva i ånger skapar ett personligt missnöje, man blir missnöjd både med sig själv och med sitt liv och man känner sig missnöjd och ångrar att man gått miste om något, man börjar mentalt fokusera på förluster.
Man riskerar bli både bitter och missnöjd.
Då blir man en dålig människa både för sig själv, för partner och familj och för alla i sin närmaste omgivning.

Självfallet ska man inte helt okritiskt kasta sig in i alla chanser som dyker upp.
Om du bestämmer dig för att gå vidare till ett nästa steg bör du självfallet gå in i det med viss eftertanke och försöka göra det så klokt som du kan för att minska eventuella följder som kan komma ur detta.

Men jag har jättestor förståelse för att du, liksom de flesta av oss, vill leva livet åtminstone på ett sätt så man slipper att ens liv präglas av saknad och förlust.

Så som du beskriver det med att ta vara på dem chanser som erbjuds är exakt så jag tänker. Jag var 19 när jag träffade min man och han är 8 år äldre än mig. Så han är min första på alla sätt o vis. Och har aldrig varit med nån annan sen vi träffades. 

Men sista tiden har ett missnöje/saknad grott i mig. Vill ha nåt mer, speciellt nu när ungarna är typ unga vuxna och inte så beroende av oss som innan. Det är nu jag hade velat få mer tid för oss 2, bara han o jag, men responsen är svag.

Vad jag än föreslår får jag svaret "vi kan väl ta barnen med oss". 19 och 17 år gamla,  vill man hänga med sina föräldrar på typ en heldag i Köpenhamn? 

Jag är fullt medveten om att detta kan gå käpprätt åt helvete. Men sedan några månader tillbaka står jag redan i lägenhetskö och har börjat förbereda mig mentalt på en separation. Vill bara försöka att inte öppet såra min man, han kommer bli förkrossad om han fått reda på mina planer. 

Men i alla år har jag alltid sett till alla andras bästa. Känns som det är min tur nu. Även om det är ett ruttet sätt att göra det på. Vet att det jag vill göra är inte okej på nåt sätt. 

Men jag vill inte gå miste om denna upplevelsen.