• Anonym (Lycklig)

    Otrohetstråden - Den positiva tråden

    Så många trådar om otrohet. Så få positiva.
    Därför startar jag den positiva tråden.
    Intro: Äktenskap 20 år. Tonåringar. Sex 3-4 gånger / månad. Vaniljsex. Missionären. Trötthet/ vill inte/ ont i huvudet/ ont överallt/ mkt på arbetet....etc etc
    Långa diskussioner....korta diskussioner...inga diskussioner.
    Då bestämde jag mig; ut på Victoria Milan. Första dagen noterar jag en dam några år yngre än mig. Lunch. Ett synnerligen trevligt samtal. Humor och intelligens. Middag ngn dag senare. Den oskyldiga kyssen efteråt.
    En vecka senare träffas vi för en promenad. Det hela slutar med ett hett samlag mot ett träd.
    Sen dess (2020-) träffas vi några gånger i månaden. Allt från 1-2 timmar till hela nätter på resor som länkas ihop. Vi gör saker som jag aldrig har upplevt hemma.
    Vi har en tydlighet att vi endast är KKs. Vi går hem till våra respektive och lever vidare. Tillfredsställda och lyckliga. Man har bara ett liv.

    Berätta om era positiva upplevelser.

    Alla moralpikar undanbedes.

  • Svar på tråden Otrohetstråden - Den positiva tråden
  • Agda90
    Anonym (Längtande) skrev 2024-04-16 13:06:48 följande:
    Så som du beskriver det med att ta vara på dem chanser som erbjuds är exakt så jag tänker. Jag var 19 när jag träffade min man och han är 8 år äldre än mig. Så han är min första på alla sätt o vis. Och har aldrig varit med nån annan sen vi träffades. 

    Men sista tiden har ett missnöje/saknad grott i mig. Vill ha nåt mer, speciellt nu när ungarna är typ unga vuxna och inte så beroende av oss som innan. Det är nu jag hade velat få mer tid för oss 2, bara han o jag, men responsen är svag.

    Vad jag än föreslår får jag svaret "vi kan väl ta barnen med oss". 19 och 17 år gamla,  vill man hänga med sina föräldrar på typ en heldag i Köpenhamn? 

    Jag är fullt medveten om att detta kan gå käpprätt åt helvete. Men sedan några månader tillbaka står jag redan i lägenhetskö och har börjat förbereda mig mentalt på en separation. Vill bara försöka att inte öppet såra min man, han kommer bli förkrossad om han fått reda på mina planer. 

    Men i alla år har jag alltid sett till alla andras bästa. Känns som det är min tur nu. Även om det är ett ruttet sätt att göra det på. Vet att det jag vill göra är inte okej på nåt sätt. 

    Men jag vill inte gå miste om denna upplevelsen.  
    En fråga, är ditt sätt att påtala för din man att du önskar att ni hade mer egen tid att föreslå att ni gör något? Eller har du verkligen verkligen satt dig ner med honom och pratat om ert förhållande?
    Med tanke på att du skriver att han kommer att bli förkrossad av en ev. separation så känns det inte som att du har lyft frågan på allvar med honom. 
  • Anonym (Längtande)
    Agda90 skrev 2024-04-16 13:37:41 följande:
    En fråga, är ditt sätt att påtala för din man att du önskar att ni hade mer egen tid att föreslå att ni gör något? Eller har du verkligen verkligen satt dig ner med honom och pratat om ert förhållande?
    Med tanke på att du skriver att han kommer att bli förkrossad av en ev. separation så känns det inte som att du har lyft frågan på allvar med honom. 
    Vi har pratat om det och vi skulle behöva prata ännu mer.  Därför känns det trist när responsen blir så sval. Trots att han vet att jag har tankar om separation och att jag står i bostadskö så händer inte mer än att jag fick blommor och en snabbis i sängen så tänkte han att jag var nöjd. 
  • Agda90

    Ja när du skriver det så då förstår jag. 
    Den dagen du kastar in handduken kommer han att bli chockad och säga att han inte såg det komma...


    Anonym (Längtande) skrev 2024-04-16 14:14:51 följande:
    Vi har pratat om det och vi skulle behöva prata ännu mer.  Därför känns det trist när responsen blir så sval. Trots att han vet att jag har tankar om separation och att jag står i bostadskö så händer inte mer än att jag fick blommor och en snabbis i sängen så tänkte han att jag var nöjd. 
  • Anonym (Lisa)

    Jag har upplevt i flera förhållanden att killen inte riktigt tar in. Man ber om en förändring men svaret blir - men vaddå? Vi har det väl bra. Och så går tiden.. man ber om det igen o igen men inget händer. Till slut så tröttnar man och gör slut. Då blir killen helt chockad och fattar inte vad som hände. 

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Längtande) skrev 2024-04-16 13:06:48 följande:
    Så som du beskriver det med att ta vara på dem chanser som erbjuds är exakt så jag tänker. Jag var 19 när jag träffade min man och han är 8 år äldre än mig. Så han är min första på alla sätt o vis. Och har aldrig varit med nån annan sen vi träffades. 

    Men sista tiden har ett missnöje/saknad grott i mig. Vill ha nåt mer, speciellt nu när ungarna är typ unga vuxna och inte så beroende av oss som innan. Det är nu jag hade velat få mer tid för oss 2, bara han o jag, men responsen är svag.

    Vad jag än föreslår får jag svaret "vi kan väl ta barnen med oss". 19 och 17 år gamla,  vill man hänga med sina föräldrar på typ en heldag i Köpenhamn? 

    Jag är fullt medveten om att detta kan gå käpprätt åt helvete. Men sedan några månader tillbaka står jag redan i lägenhetskö och har börjat förbereda mig mentalt på en separation. Vill bara försöka att inte öppet såra min man, han kommer bli förkrossad om han fått reda på mina planer. 

    Men i alla år har jag alltid sett till alla andras bästa. Känns som det är min tur nu. Även om det är ett ruttet sätt att göra det på. Vet att det jag vill göra är inte okej på nåt sätt. 

    Men jag vill inte gå miste om denna upplevelsen.  
    Men du har ju inte varit otrogen. Det är väl det viktigaste. Jag tycker inte att ditt sätt att göra slut är ruttet. Det är inte lätt att göra slut. Speciellt inte när man är en sån omtänksam människa som du verkar vara. Du bekymrar dig mer för hur han kommer att ta det, än hur du själv mår. Du gör ju inte slut på en post it. Ni har pratat om det, han vet om att du står i bostadskö, beredd att lämna. Jag tycker att det är hans tur nu att visa hur mycket du betyder för honom och hur lite han vill att du ska lämna honom. Du måste tänka på dig själv nu för att du ska må bra. Barnen klarar sig, dom är ju stora nu. 
  • Anonym (Längtande)
    Anonym (Lisa) skrev 2024-04-16 16:44:28 följande:
    Men du har ju inte varit otrogen. Det är väl det viktigaste. Jag tycker inte att ditt sätt att göra slut är ruttet. Det är inte lätt att göra slut. Speciellt inte när man är en sån omtänksam människa som du verkar vara. Du bekymrar dig mer för hur han kommer att ta det, än hur du själv mår. Du gör ju inte slut på en post it. Ni har pratat om det, han vet om att du står i bostadskö, beredd att lämna. Jag tycker att det är hans tur nu att visa hur mycket du betyder för honom och hur lite han vill att du ska lämna honom. Du måste tänka på dig själv nu för att du ska må bra. Barnen klarar sig, dom är ju stora nu. 
    Med så många år ihop är beslutet tungt. Hade siktat in mig på en ålderdom med honom. Tyvärr med vår lilla åldersskillnad är han (i sitt sinne) redan där.

    Strax innan han fyllde 50 fick han en mild hjärtinfarkt,  sedan fyllde han det stora 50 och sedan dess har han gått in med inställningen. Nu är jag gammal. Och jag är inte alls där just nu. 

    Vill fortfarande ha spännande sex, uppleva nya saker. Han siktar in sig på Antikrundan på tv. ☹️

    Älskar honom innerligt av hela mitt hjärta. Är en underbar man på alla sätt.... men inte för mig just nu. 

    När jag nu har en möjlighet till en upplevelse med en annan härlig man så är jag trött på att tveka och vela och se till alla andras bästa. Kommer ta denna chansen till helgen och se vart det leder. 
  • Tyra myra

    Känner att jag har lite att tillföra här i tråden. Så jag kastar mig ut än fast jag inte direkt berör ämnet otrohet men på sätt och vis är det ändå på sin plats.

    Jag och min älskade man separerade för några månader sedan. Det började med att vi beslöt oss för att sälja huset som blivit för stort nu när barnen är utflugna.  När vi började processen med att hitta nytt boende så fick vi iden att  söka efter två små lägenheter istället för en stor.

    Vi gick verkligen igång på det här. Vi har aldrig levt ensamma tidigare och vi kände att det var värt att prova. Våra barn blev förstås förfärade till en början men när vi förklarat hur vi tänkte så blev de faktiskt lugnare.
     
    Till saken hör att min man som är en riktig känslomänniska har under vår tid tillsammans haft sina små utflykter till andra kvinnor men det slutade alltid med att han inte ville lämna familjen eller så tog förälskelsen slut. Jag har alltid tagit de där utflykterna med jämnmod, jag känner ju honom och vet att han lämnar inte mig och ärligt talat så har det satt lite krydda på vårt samliv.

    Nåväl nu har vi separerat men vi ses så gott som varje dag. Det är faktiskt riktigt romantiskt när han bjuder hem mig på mat. Han har väl aldrig ansträngt si så mycket i köket som nu. Glad

    Vi är de bästa vänner och så lär det förbli. Vi har talat om att det kan hända att vi hittar någon ny kärlek och det får väl bli som det blir men vi unnar varandra all den kärlek vi kan få i pensionsåldern. 

    Vi har beslutat oss för att inte skiljas rent juridiskt, vi vill inte krångla till det för våra barn. 

    Jag det var mitt inhopp i tråden

  • Anonym (Längtande)
    Tyra myra skrev 2024-04-16 20:49:55 följande:

    Känner att jag har lite att tillföra här i tråden. Så jag kastar mig ut än fast jag inte direkt berör ämnet otrohet men på sätt och vis är det ändå på sin plats.

    Jag och min älskade man separerade för några månader sedan. Det började med att vi beslöt oss för att sälja huset som blivit för stort nu när barnen är utflugna.  När vi började processen med att hitta nytt boende så fick vi iden att  söka efter två små lägenheter istället för en stor.

    Vi gick verkligen igång på det här. Vi har aldrig levt ensamma tidigare och vi kände att det var värt att prova. Våra barn blev förstås förfärade till en början men när vi förklarat hur vi tänkte så blev de faktiskt lugnare.
     
    Till saken hör att min man som är en riktig känslomänniska har under vår tid tillsammans haft sina små utflykter till andra kvinnor men det slutade alltid med att han inte ville lämna familjen eller så tog förälskelsen slut. Jag har alltid tagit de där utflykterna med jämnmod, jag känner ju honom och vet att han lämnar inte mig och ärligt talat så har det satt lite krydda på vårt samliv.

    Nåväl nu har vi separerat men vi ses så gott som varje dag. Det är faktiskt riktigt romantiskt när han bjuder hem mig på mat. Han har väl aldrig ansträngt si så mycket i köket som nu.  // Glad

    Vi är de bästa vänner och så lär det förbli. Vi har talat om att det kan hända att vi hittar någon ny kärlek och det får väl bli som det blir men vi unnar varandra all den kärlek vi kan få i pensionsåldern. 

    Vi har beslutat oss för att inte skiljas rent juridiskt, vi vill inte krångla till det för våra barn. 

    Jag det var mitt inhopp i tråden


    Vi kommer vara i samma sits om några år, redan nu känns huset för stort och vi har pratat om vad för slags boende vi ska satsa på när ungarna flyttat. 

    Men bara tanken på att flytta tillsammans gör mig deppad. Sen vet jag inte om jag orkar hålla fasaden uppe så pass länge. Vi kan absolut vara goda vänner men som ett par tror jag vi sjunger på sista versen. 

    Men all lycka till er som hittat nåt som verkligen funkar. 🙂🙂
  • Tyra myra
    Anonym (Längtande) skrev 2024-04-17 13:01:04 följande:
    Vi kommer vara i samma sits om några år, redan nu känns huset för stort och vi har pratat om vad för slags boende vi ska satsa på när ungarna flyttat. 

    Men bara tanken på att flytta tillsammans gör mig deppad. Sen vet jag inte om jag orkar hålla fasaden uppe så pass länge. Vi kan absolut vara goda vänner men som ett par tror jag vi sjunger på sista versen. 

    Men all lycka till er som hittat nåt som verkligen funkar. 🙂🙂
    För oss fungerar det väldigt bra. Nu är det ganska nytt men vi känner båda två att vi börjat ett nytt kapitel i våra liv. Vi jobbar fortfarande kvar på våra jobb men bara på timmar när våra arbetsgivare behöver oss. Det känns jättebra att inte helt tappa arbetsgemenskapen på en arbetsplats.

    Jag tror att när man kommit till punkten att barnen har sina egna liv så behöver man ta tillbaka sitt eget liv. Ägna sig och utveckla sina intressen, umgås med personer som man själv väljer och tänka på sig själv och sitt mående i första hand, för omväxlings skull.

    Våra vänner verkar nästan vara avundsjuka på oss. De förstår inte riktigt att vi vill bo isär men inte skiljas.  För oss är att fortfarande vara gifta en juridisk fråga och eftersom ingen av oss har någon önskan att gifta oss med någon annan så är det för oss självklart att fortsätta som gifta.  Vi är de bästa vänner och vill varandra väl, men att leva ihop har vi fått nog av
  • Anonym (Längtande)

    Imorgon ska vi träffas, mitt lilla äventyr med en härlig man. Har pratat lite varje dag denna veckan och även om det inte är moraliskt rätt på nåt sätt så längtar jag efter denna träff. 
    Sen återstår att se vart hän det leder. 

    Antingen gör jag världens misstag och kommer ångra mig som fasiken. Eller så blir det en nystart för mig att inse att jag kan få det bättre än det jag har nu. 

Svar på tråden Otrohetstråden - Den positiva tråden