Glassigaste tråden i historien!!! Välkomna:-D

Hej Sofie *vink vink*

Sofie:
Nej, den har jag hittat på Blocket. men hon hade inget kort där.

Den är ingen valp (är fyra år) och ska vara en alldeles fantastiskt härlig, glad, snäll, barnkär, lydig, vovve som inte kan bo kvar ho sin matte längre. Så vi ska dit på lördag och titta och hälsa, men det känns ganska bestämt.

Jag pratade länge med matten och jag såg att hon hade tagit bort annonsen också. Hon sa att allt kändes rätt med oss och ja, det känns klart helt enkelt...

Ludvig är alldeles till sig och jag med. Mina dagar kommer helt enkelt handla om att vara ute på långa promenader, elda i spisen och uppleva naturen inpå knuten hela tiden om en liten stund, och med en vovve!!!! Äntligen, så länge jag har väntat!!!

Junija:
Ja, som valpar är de ju helt underbara.... Man vill ha den NU!!!

Piaf: Det är sannerligen något som många bara drömmer om, som du snart får till din egen verklighet! Det är få förunnat att ha tillgång till naturen inpå knuten, möjligheten att skaffa hund och ge den en bra miljö, förmånen att ge barnen en trygg och lugn tillvaro i hemmet. Vilken livslyx du har framför dig!! Och du, det är du verkligen värd!!

Junija:
Du är så gullig!

Men vet du vad. Jag har funderat en hel del på hur detta blev en sanning för oss. Vad hände?? Hur kan vi ha sån tur? Och det enda jag kommit fram till är att vi lagt ner alla status/penga- tankar. Att inte ghöra det så svårt. Att inte göra varenda dag till en kamp. Att se livet för vad det är...

Vi har vänt oss till det lilla.... (familjens trygghet, det lilla samhället, naturen, det enkla livet och det lilla huset och så vidare).... Jag tror inte vi är så "stora människor" hos oss så att vi pallar leva i den STORA och ibland kalla och kritiserande verkligheten.
SÅ enkelt är det.

Vi är så i behov av tid för varandra, att ses, att bara vara, så den livsstilen vi ägnat oss åt kunde inte leda oss någon vart... Vi sågs ju aldrig här hemma, jag var alltid trött, ingen tid för någonting, saknade kvalitetstid med barnen, vill ha mer skratt med dom och samtal och få vara mera mamma, fanns bara pengar som man slet häcken för, men som man aldrig såg endå.... Och massa sånt! En dag så stod vi bara inför detta att VAD SKA VI GÖRA??? Det krävdes en förändring helt enkelt!

Så, vad det handlar om är nog bara att krympa sina förväntnigar, fundera på HUR VILL JAG/VI ha det och sen hoppas på att det blir samma bild i sitt huvud som ens partner... FÖR skulle vi inte vara överrens, så skulle aldrig detta fungerat.

Piaf: Ni är kloka båda två Ni har ju gjort helt rätt - följt ert hjärta! Det skulle fler behöva göra, istället för att mäta och väga sitt lyckande i livet genom att jämföra sig med andra.

Junija:
Ja, jag tror faktist också det. Vi lever i en tuff och hård tid där alla jämför, alla lägger sig i och alla vet bättre än sin granne och det styrs upp kring varandra ...

Jag orkar inte!!! Någonstanns så har jag på känning vad det är som egentligen gäller för mig/oss, det bara tog lite tid innan jag vågade bestämma mig och såg en chans (och tack o lov) tog den

Jag lägger min tid på mina barn, djur, mig själv och partner nu och detta gör vi alla tillsammans! Thats my new me!!!

Piaf: Jag tror att det är "the real you" Att du verkligen får vara DU! Dvs den människa du är _utan_ omgivningens förväntningar att leva upp till. Att du äntligen får blomstra ut och _bara_ vara DU!

Junija:
Ja, helst tillsammans med dig och en back öl
DÅ mår jag gott!!

Oj Piaf, vilka jättebamsehundar! Fast fina förstås...