Jag har skrivit detta i en tidigare tråd som tyvärr inte överlevde, så här kommer mitt bidrag så denna tråd lever lite längre.
För 2 år sedan blev jag igångsatt 4 v för tidigt pga havandeskapsförgiftning. Alla inkl jag själv, räknade med att det skulle ta tid eftersom jag var förstagångsföderska. Det gjorde det INTE, från första värken till vår lilla Liam var ute tog det knappt 2 h.
Jag stod upp hela tiden eftersom jag läst att bäbisen då jobbar neråt mha tyngdlagen.
Jag hade skrivit ett LÅNGT förlossningsbrev med hur jag ville ha det.
Jag skulle INTE ha EDA!!!!
Efter ca 1 h 40 minuter tycker jag synd om mig själv och halvgråter (som värsta fjortisen hög på lustgas);
- Faan vad mesig jag är, jag som trodde att jag hade bra smärtgräns men JAG MÅSTE HA EPIDURAL, HUR F*N SKA JAG ANNARS KLARA KRYSTVÄRKARNA OM DET GÖR SÅ HÄR J*VLA ONT NU!
Varvid BM-studerande som hade hand om mig förklarade lite försiktigt, att under krystvärkarna stänger de av EDAn.
VA! NEJ DÅ SKITER JAG I'T! (edan alltså).
Jag lägger mig ner i sängen och BM-studeranden går ut, med orden, - Jag jagar upp dig snart igen. Hon var säker på att jag hade många timmar kvar.
Då känner jag hur jag måste krysta. Med jordens mörkaste bas-röst skriker jag på min man;
- TRYCK PÅ KNAPPEN HAN KOMMER NU! (Vi visste att det var en kille).
Mannen helt stressad fattar inte vad jag menar, men trycker frenetiskt på knappen. Och in störtar en hel drös människor. De får över mig på rygg, klipper upp "kasslertrosorna" och så är huvudet ute. Nästa kryst är hela ungen ute. BM hinner inte få på sig bägge handskarna. När lill-killen ligger på min mage säger jag till mannen.
- Nej usch vad ful han är, han ser ju ut som en räka! (Visserligen var han lite rynkig och smal med sina 2600g, men så ful var han inte).
Sen utbrister jag helt besviken över att det redan var färdigt;
- Men jag skulle ju bada och ha akupunktur!
Mannen skrattar lite och säger att det får du nog vara utan.
När BM-studerande skulle sy mig de 3 små stygnen (första gången för henne) höll hon på hur länge som helst. Jag var då åter igen tok-hög på lustgas och frågar henne lite halv-irriterat;
- Är det någon typ av korsstygnsbrodderi du håller på med, eftersom du tråcklar så länge!
I dimman hör jag hur BM-studenrande frågar ansvarig BM om hon ska lägga ytterligare ett stygn. Jag svarar då med desperat röst:
- NEJ! SÄG NEJ! JAG LOVAR ATT KNIPA IHOP BENEN OCH INTE SKITA PÅ EN HEL VECKA BARA HON SLUTAR SY!
BM svarar lugnt; - Jag tror det räcker så faktiskt.
I slutet av augusti är det dags igen, får se om jag hinner bada denna gång!