Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Kom på en till sak. När sonen kommit ut så la de honom på mitt bröst som brukligt, sydde mig och grejade och sen lämnades jag och sambon ensamma. Fortfarande på förlossningsrummet, jag fortfarande med fötterna i de där grejerna som håller upp benen.
Efter ett tag sover sonen och sambon passar på att gå ut och röka och ringa. Då tyckte sonen att det var dags att skita, så det gjorde han, över hela mig. Till saken hör att jag inte nådde klockan att ringa på sköterskorna. Och eftersom sambon pratade i mobilen nådde jag ju inte honom heller. Och inte kom jag upp ur sängen heller. Så vi fick ligga där i säkert 20 minuter helt nerbajsade. Mysigt värre!
Sköterskan hade rätt kul åt mig när hon kom sen för att hjälpa mig upp.
Ååh, jag älskar sånna här trådar! Favorietrna hittills:
"VA VAR DET DU???? JAG TÄNKTE.. FAN VA HON SER UT"
och
"jaha det fattade man ju, vad är oddsen, men det är klart huvet ska lossna på just vår unge. Får jag sova nu?"
Något från min förlossning: Efter att ha legat länge med verkningslösa värkar och en EDA som inte tog så gav jag tillslut upp och gastade till sambon: "näääää, nu skiter jag i det här! Vi köper en till katt istället" Bm som var inne hos oss då sa snällt att det nog är lite sent påtänkt. Då började jag gråta.
Har också en historia. Kanske inte så rolig men tror nog att den är uppmuntrande för förstföderskor. Var själv förstföderska och som alla vet så BRUKAR dessa gå över tiden och det BRUKAR ta lång tid för förlossningen.
Hm. För mig var det så här:
Jag hade sovit dåligt under natten, hade haft diarré två nätter i rad och det blev inte mycket sömn. Framåt morgonkvisten hade jag iaf lyckats somna men vaknade vid 10:30 av att jag hade mensvärk. Mensvärken kom var tionde minut och jag lyckades slumra till mellan varje. Efter en halvtimme kom jag på att det var nog inte mensvärk utan förmodligen onda förvärkar. Hetsade dock inte upp mig nämnvärt, hade ju 20 dagar kvar till BF så de skulle nog gå om igen. Detta var 2 dagar före midsommar och vi hade bestämt sen tidigare att midsommar skulle firas hos mina föräldrar som bor 2 mil från förlossningen och jag skulle bo hos dom till det var dags. Men när förvärkarna/mensvärken inte gav med sig började jag packa ihop det jag behövde med mig för en vistelse hos dom för jag tänkte att det är nog bäst att åka dit redan nu iaf. Skickade ett sms till sambon om att jag hade mensvärk och skulle köra till mina föräldrar redan samma dag, en bilfärd på 3 mil. Fixade till mig, packade väskan, såg till katterna, diskade och satte mig sen i bilen och körde. Körde inom ICA och hämtade ut ett paket och körde sedan vidare. Halvvägs började värkarna göra ondare och jag höjde volymen på radion och började skråla med för att komma ihåg att andas under värkarna. Skickade då ytterligare ett sms till sambon om att han skulle vara beredd på att det nog skulle bli bebisen under kommande dygnet så han skulle ta sig till föräldrarna han också när han slutat jobba. Kom till föräldraorten och beslutade mig för att köra inom mammas jobb. Hon skulle vara med på förlossningen hade vi bestämt. Hon jobbar på bank och hade givetvis kund när jag kom in. Hennes kollega frågade hur det var och tyckte jag såg lite ansträngd ut. "Bra" svarar jag för jag vill ju inte avslöja nåt. När mamma blir ledig går jag fram o säger att hon kanske inte kommer till jobbet imorgon för det blir nog bebis i natt. Då var värkarna rätt kraftiga. Mamma blir lite halvchockad men eftersom jag är så lugn tar hon det också lugnt. Jag åker hem till pappa och lägger mig och vilar. Värkarna blir värre och det blir allt svårare att andas. De kommer också tätare så jag ringer till förlossningen. Då hade jag 3-4 min. mellan värkarna. De säger till mig att vänta tills jag inte orkar längre. Klockan är då runt fyra. Sambon meddelas att han ska åka från jobbet NU och att det är bråttom! Det blir förlossningen redan ikväll...
Vid halv fem kommer mamma hem och förstår genast allvaret. Jag går på toa och då lossnar hela slemproppen. När kl är ca tio i fem konstaterar pappa att vi inte kan vänta på min sambo, jag och mamma får åka in och så får sambon åka direkt till förlossningen. Pappa lovade att skicka honom vidare men att inte stressa honom. Vi sätter oss i bilen och börjar köra. Nu är det ingen vila alls mellan värkarna, de kommer hela tiden, den ena avlöser den andra och jag står upp i bilen och bara vrålar. Min mor har aldrig varit så rädd innan har hon sagt i efterhand. Vi är framme vid förlossningen vid tio över fem. Tar hissen upp och i hissen viker sig benen så jag kryper in på förlossningsavd. Vi blir visade till ett rum direkt och jag hinner precis in på rummet och kollapsa på golvet så går vattnet i ett enda svep. Blir hjälpt upp i sängen och BM konstaterar att jag är öppen 8cm! Hon fixar vad hon behöver och tio min. senare kommer hon tillbaka, då är jag helt öppen och har börjat få krystvärkar. Tjugo i sex kommer sambon in och för att korta ner det litegrann så kan jag meddela att dottern föddes åtta minuter över sex.
Detta blev långt, hoppas ni orkar läsa det. Men som tröst till förstföderskor: Det måste inte ta lång tid och det är inte alltid man går över tiden. Och även om det inte kändes så just då, så kan jag ju i efterhand erkänna att jag hade en väldigt lätt förlossning vilket jag är tacksam för :.-D
Tydligen tävlade min BM med grann-BM för det paret hade kommit in samtidigt så de tävlade om "vems" föräldrapar som fick barn först. Vi vann med en hel halvtimme!!!
Verkligen underbar tråd!! Har sj BF om en månad så detta är precis vad jag behöver. =)
det roliga med mina förlossningar står min sambo för..
Han tog för givet att det skulle ta jättelång tid så när jag väckte honom så var han inte så där jättesnabb.
Då det var första barnet så var det ju lite speciellt. Jag däremot kände mig hundra på att det skulle gå snabbt.
Jag satt på toaletten då jag tvunget skulle kissa innan vi åkte.
Sambon har en ganska stresskänslig mage och hanterar alla stressartade genom att bajsa. Han känner att han nog måste bajsa och då är det bråttom.
Jag skulle minsann inte flytta mig skrek jag mitt i en värk. Han förstod snart att jag var fullt allvarlig så han röt:
Ge mig en toalettpapper så får jag gå ut.
Så sambon går muttrande ut i det kalla, iklädd vinterjacka och shorts.
Väl ute hittar han en liggande plint som han använde som sits. Jag hade gett mkt för att se det=)
När han kommer in berättar han hur kallt det var..
Gnällspik vrålar jag
Men när han vänder sig om för att gå ser jag att han är jätteröd precis där han suttit på plinten så han har nog frusit lite om rumpestumpen..hihihi