Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Jag blev insrkiven p.g.a havandeskapsförgiftning en dag innan de satte igång mig. Och när värkarna började bli lite mer intensiva så var det dags för mat för oss inskrivna, men de antog att jag inte ville ha då jag helt klart var upptagen med annat. Fick ett ryck och insåg: Jag MÅSTE ha mat!
Jag blev helt vansinnig. Klart jag måste ha i mig mat, vem vet hur länge det dröjer till nästa gång!! De bara flinade och kom in med en bricka.
Min sambo masserade mig genom värkarna, jag stånkade på. Så fort värken var slut öppnade jag munnen som en hungrig fågelunge och sa: "MAT", haha. Så fick han stoppa in en sked i taget, hann inte med mer än en tugga mellan varje värk. Dessutom var det fruktansvärt vidrig mat med räkor i (jag AVSKYR räkor), men jag var fast besluten om att få i mig mat - annars skulle jag ju aldrig orka föda tänkte jag. 
Men jag rekommenderar INTE att äta under värkarbetet, det var inte särskilt lämpligt, hahaha...
Hela förlossningsberättelsen (lång och detaljerad): www.janejohansson.se/2010/09/min-langa-forlossningsberattelse-till.html
Har 18 dagar kvar till BF så i väntan på eventuella egna anekdoter tar vi den om min kompis som födde barn den 6:e septemer. Lustgasen gjorde henne ganska plingplong.
Hon: "Alltså, hehe, det är ju den 6/9 idag. Som 69, och det är ju en apskön sexställning. Vad passande, jag tror vi gjorde 69:an under förspelet när bebisen blev till. Eller hur, [makens namn]? Jodå, och du gillar den preeeeeciiiiiiis lika mycket som jag!"
Mannen påstår att han ville sjunka ned genom golvet och att personalen skrattade så de grät. Nu väntar de nummer 2 och han har lovat att sätta en munkavle på henne denna gång. 
Sjukt vad ärlig man verkar bli. Spännande, ligger själv 8 dagar innan bf. =S
Jag hade bf i går och fnissar massa till den här tråden. Den gör väntan lite enklare!
Kul att ni alla uppskattar tråden :)
Vilken tur att pappan tillslut tittade bakåt och upptäckte att sin sambo inte var med..haha..att de inte hann åka ända in till sjukhust. Jag och min sambo skämtade om detta innan vi fick nu att han skulle glömma mig och åka iväg. tur nog fick vi planerat snitt så vi slapp få reda på hur han hade gjort..haha
Mitt bidrag:
Igår för 15 år sedan klev vi in på BB, gör CTG och alla andra udnersökningar osv, BM ska följa oss till vårt rum och längre ned i korridoren står en BM med ett par, kommer ihåg att hon såg trött och att hon hade stor mage och mannen har händer "i varandra och vrider dem", de fångar min uppmärksamhet så jag blir stående en stund och tittar och lyssnar, ser att hon BM lutar sig fram emot mannen och säger, Du vet hur du gjorde för att få in barnet, nu går ni in på det rummet och gör likadant för att få ut det.
Jag som skulle gå igenom min första förlossning kände bara panik och sa JAG VILL HEM.
Liten epilog: Vi fick denna BM sedan och jag har aldrig känt mig så trygg. Vad som hände med paret är förhöjt i dunkel, men jag glömmer det aldrig.
Jag hoppas på en sådan BM nu på min tredje!
Kanske kan tillägga att vattnet gick vid ettiden på natten och sambon låg och sov. Jag gick upp och ringde mamma för att kolla om jag behövde bry mig om att vatnnet hade gått, hon sa bara åt mig att ringa förlossningen och kolla men eftersom jag inte hade några värkar så behövde vi inte bry oss. Nån timmar senare startar värkarna och jag försöker då väcka sambon. "Älskling, vattnet har gått" han vänder sig bara om och mumlar åt mig att lägga en handduk under och fortsätta sova.
Vid 3 tiden tyckte förlossningen att vi skulle åka in men jag ville bestämt ta ett bad först. Då hade vi även ringt in min lillebror för att han skulle ta hand om hunden. Så medan lillebror (15 år) sitter i soffan så tar jag ett bad och sambon sitter och bränner ut en skiva med låtar som jag betsämt skulle ha under förlossningen. Lillebror trodde att vi var tokiga eftersom vi var så lugna och inte verkade ha ett dugg bråttom.
skrattar så jag gråter =)
Tyvärr har jag inget eget att bidra med än så länge...